Manligt och sånt

Jag är som sagt mitt uppe i flytten. I lördags var jag på IKEA med far och mor och valde ut en ny vit säng till lägenheten i Sumpan. När vi skulle surra fast sängen på taket fick jag hålla i snöret, pappa skötte resten. Jag frågade snällt om han kunde visa hur man gör? Han tog snöret och fortsatte knyta. Min reaktion på detta var minst sagt överraskande, och till det även högljudd:

- Men vafan, det här är ju anledningen till att jag är så jävla dålig på att borra i väggar!! Du lär mig ju aldrig!!!

Nu är jag expert på att surra fast sängar på takräcken.

Jag är även expert på att byta ut en jordad stickkontakt mot en ojordad på mina lampor.

Dessutom fick jag extrajobbet! Börjar med upplärning imorgon. Måste glänsa under upplärningen, annars är det foten i rumpan och snabbaste vägen ner på Norrlandsgatan. Hårda krav!

Jag är inte religiös men...

...det fanns nån som såg efter mig, nån som vakade över mina beslut. Nån som sa "Vänta med att säga upp dig, vänta en vecka, vänta bara några dagar och se vad som händer på jobbet". Nån högre makt typ. Någon som styr över min ekonomi, som nu faktiskt ser jävligt ljus ut!!!

Jag lyssnade på de vänner som förstår mig och vill mitt bästa, de som förstår att jag går under om jag inte följer mitt hjärta. De som aldrig kommer med pekpinnen, som vrålar grattis när jag berättade nyheten, de som fattar att mitt liv tagit en ny vändning.

Drömmar är inte fy skam. Och fem månaders betald sommarsemester är fan inte dåligt.

Den 28 maj säger jag för all framtid farväl till finansbranschen. Det är dags att skutta ut i världen och se vad som väntar. Kan vara bra saker, kan vara dåliga saker. Men en sak är så jävla säker: Fan vad jag mår bra just nu!

Suomi i helgen, hoppas jag fortfarande är välkommen i Amsterdam om nån vecka.

Inga fler splittar, inga fler ändrade handelsposter, inget jävla skit med systemproblem och driftsäkerhet, inga nycklar som implementeras på webben, inga oljemuppar som kollegor, ingen jävla utmanare som revolutionerar sparandet. Jag ska bränna pengar på upplevelser - inte vänta på den där vackra dagen alla pratar om. För tänk om det regnar resten av livet och den vackra dan aldrig kommer.

Stort tack till alla som förstod, alla som stöttade, alla ni som fattade. Ni är bäst!

Hellre ensam...

Igår hann jag med infomöte då personalchefen beskrev hur de ska bli av med 70 pers. Inte tillräckligt bra villkor för nån som ha vett i skalln så de lär få gå in och sparka folk rakt av.

Sen besökte jag med GP Vattenfalls kontor vid Stureplan och senare var jag med inne på årsstämman. Det är sjukt att ingen ifrågasätter Vattenfalls ovilja att berätta hur mycket av 173 miljarder som under den närmaste 5-årsperioden som ska investeras i fossila bränslen och kärnkraft. Vaför är folk så dumma, varför bryr sig ingen?

Dagen var alltså innehållsrik. Så innehållsrik att jag gick förbi bolaget och köpte en flaska rött, sen satte jag mig i soffan och drack upp nästan hela flaskan. Gick inte ut, orkade inte träffa fler folk. Hellre ensam när huvudet svämmar över av information och intryck.

Glömde jag nämna att jag sovit 4 h innan jag kom till jobbet eftersom jag var på schlagerkväll på Victoria?

Inget är omöjligt när 70 får sparken

Vad jag önskar mig mest av allt just nu?

Jag önskar att du håller tummarna för att om jag får sparken så erbjuds jag ett avgångsvederlag på 6 månader. Inget är omöjligt.

Men som Mick säger, ibland får man bara det man behöver. Och det är inte fy skam heller.

Som i graven

Vad ska man säga egentligen? Sjuttio kollegor, kanske inklusive mig själv, får sparken från jobbet. Ingen vet vad som händer, alla frågar och ingen informerar om vad vi får veta på nästa möte.

Jag hade ju sen tidigare planer på att gå vidare, men det var inte riktigt så här jag hade tänkt att det skulle sluta.

Fiskade till mig en flaska rött av en kollega så att jag kan bli extra full ikväll. Måste in och jobba på måndag eftersom jag inte kan koncentrera mig på flytträtt för pensioner. Men texterna ska ju skrivas och kunderna ska informeras.

Vet att jag visat den här förr, men jag slänger ut Keops pyramid ändå. Passar bra en vecka som denna.

Missade fotbollen

Med tanke på det snöpliga avslutet på fotbollsmatchen igår är jag glad att tv-kanaler inte är en prioriterad utgift i mitt liv. Självmål. *tsss*...

Ska anmäla DnB NOR till allmänna reklamationsnämnden för falsk marknadsföring (eller som det också heter: LÖGN) eftersom fonden DnB NOR Renewable Energy investerar i kärnkraftsbolag. Inte mycket miljötänk alltså. L sa att jag skulle passa som rättshaverist och att jag när jag blir pensionär blir en sån som köper en aktie i bolag för att gå på årsstämma och jävlas. Eller vänta, det har jag ju redan gjort. Har en tidningsbild på Per Brilioth på mitt skrivbord för att komma ihåg att man kan överträffa sig själv.

Inte han alltså, utan jag. Och kanske han också, men då krävs miljöåtgärder.

Vet inte varför...

...som det här låten av Madonna får mig att bli så jävla glad? Såg henne i danska Horsens för två år sen, så jävla cool brud.

Idag är i alla fall dagen, låt oss se hur jag klarar mig. Återkommer när jag vet mer.

Självmordsbenägen

En vän ringde igår och sa att hon blev mörkrädd av min blogg, hon hoppades innerligt att mina föräldrar inte läser den för då skulle de tro att jag var självmordsbenägen.

Men jag är inte självmordsbenägen. Jag är bara så jävla trött på att allt ska vara en jakt på pengar. Sen vi bytte vd har hela företaget förvandlats till ett äckligt vattenhål för maktkåta snorvalpar och -valparinnor. Jag har 36 flaggor i min inbox + tusen texter att skriva. Vem fan mår bra av det?

Och alla säger "…men det är klart du måste jobba kvar, vad ska du annars göra?". Men vet ni vad? Jag tänker inte stanna kvar. Ett år av panikutskick och så fruktansvärt beige arbetsuppgifter har gjort sitt. Jag vägrar vara en del av systemet som suger ut pengar av människor. Skulle vilja ha lite kul innan jag dör.

Med lite tur kan jag spara ihop 50 000 kr på tre på fyra månader. Sen drar jag ut och reser. Jävligt långt bort.

Booooring

Såna här kommentarer fick jag på festen igår: "Ärligt, idag får du betyg D för du har varit så tråkig..." och "Förlåt, tog du illa upp när jag skämtade om sex?". Och med tanke på att jag pratade kärnkraft i två timmar så inser jag att jag är tråkig. Skittråkig. Eller så var sällskapet på festen fel för mig.

Borde supit mig aspackad istället. Då hade mina kollegor varit roligare. Fast det finns guldkorn. Tre.

En oväntad komplimang

Den långsamma kampen för att inte bryta ihop av arbetsbelastning har gått i stå. Skickade ett långt, pedagogiskt mejl till min chef igår där jag beskrev tidigare incidenter på jobbet i Danmark då två av fyra skribenter bröt ihop totalt och fem månader senare hade alla slutat. Och att jag kommer hamna där om jag ska göra onödigt dubbelarbete.

Min chefs kommentar på veckomötet:
- Jag måste verkligen säga att du är så otroligt bra på att skriva. Din styckeindelning är dessutom helt fantastisk, du förmedlar verkligen en känsla när du skriver!

Inte ofta man får en strudlande kommentar för sin förmåga till styckeindelning. Men även en sån är en komplimang värd att lägga på minnet. Han höll med mig också, och hjälper mig med prioriteringar om jag måste låsa in mig på toa för att storgråta igen.

Skåne-J och jag hade veckomöte på tfn igår när jag kom hem. Vi kom fram till att vi båda lider av någon form av störning. Eftersom störningarna liknar varandra så är vi så bra vänner. Jag lovade att arbeta på kokainplantage (cocaplantage?) när vi drar till Sydamerika. Argumentet var "Varför inte?". J:s och min spanskavokabulär kommer differentiera sig något när vi landar i Skandinavien igen.

Till sist ett stort lycka till till Wibsen som flyttade till Oslo igår. Hoppas allt löser sig!

Jag saknar en man

Söndag morgon, väcktes av Sandras man som ringde för att berätta att min drömman är i stan. Hälsade att jag kanske hör av mig till honom imorgon efter jobbet. Hög risk nämligen att nästa vecka blir som denna.

Sandra berättade sen två skräckhistorier om män som inte bryr sig om sina barn. Känslig som jag är blev jag förbannad på en halv sekund. Jag informerade henne om att det i vår årsredovisning står att vi är ett jämställt företag. Det är den största lögnen jag hört. I ledningen är det långt ifrån hälften kvinnor, i styrelsen är bara en person kvinna. Jag vill veta hur stor andel av männen som tar ut pappaledighet, och hur länge. Jag vill veta skillnaden lönemässigt mellan män och kvinnor.

Så jag stormade upp, in i köket och den första jag ser är pappa. Så pappa får lyssna på mitt manshat och hur mycket jag hatar strukturer. Jag berättade om min kollega som vägrar ta ut de två pappadagar han har kvar (skulle bara kosta honom ca 600 kr), jag berättade om mannen som hellre gymmade och sen gick ut med polarna när hans fru och barn var sjuka, och jag berättade om hon som fått tvillingar och var tvungen att få hjälp av en tjejkompis på nätterna eftersom hennes man behövde sova för att orka jobba.

Och då kom jag på att jag faktiskt saknar en man. Speciellt, eller kanske endast när jag är råförbannad. Jag saknar att ha en piltavla nära tillhands. Någon man kan fråga om det verkligen stämmer, funkar ni män verkligen så här?

Fast å andra sidan så innebär det också att jag bjuder in strukturerna i mitt hem. Inte riktigt läge för det just nu. Orkar inte sätta mig på fler toaletter och storböla.

Och inte fan var det kvinnor på jobbet som uppförde sig som as och fick mig att gråta. Det var männen. Och de kan sitta där och dunka varandra i ryggen. Förr eller senare förlorar just de männen ändå.

Kärlek

Nej, jag har ingen man och heller ingen kvinna. Jag är inte gift, har aldrig varit och har inga barn. Lever helt utan husdjur. I mitt kylskåp finns endast öl, vitt vin, ruccola, pesto och ketchup. Jag trivs jävligt bra med det. Ketchupen är förresten snart slut. Jag äter inga djur som går på land. Undviker utrotningshotad fisk som till exempel torsk och tungor. Ser inte ens åt jätteräkors håll. Jag dammsuger inte en gång i veckan. Jag jobbar hårt, men i perioder. Så vissa dagar jobbar jag otroligt effektivt, andra kan jag knappt skriva ett enda ord. Humörmänniska är nog ordet jag letar efter.

Jag vill inte ha en rik man som köper dyra saker åt mig. Jag vantrivs i diskussioner om lakan från Ralph Lauren. I fredags kom jag till jobbet osminkad, oborstat hår och tröjan var tydligen ut och in.

Jag är inte beroende av en kram för att veta att jag är omtyckt när jag kommer hem från jobbet, jag tycker inte att allt är bättre om man är två. Jag ser inte barn i min framtid. Det finns så många underbara barn i min omgivning att jag inte behöver bidra, jag ger min ranson till K i Amsterdam. Äktenskapet är en kvinnofälla och det borde vara helt naturligt att inte vilja ha det.

Ibland super jag för mycket. Jag brukar dessutom gå ut på vardagar och komma bakis till jobbet. Men jag är ute med roligt folk och jag väljer en tisdag över en lördag om jag får välja.

Jag var i ett jävligt långt förhållande förut, ett förhållande som jag inte mådde bra av. Kanske inte beroende på mannen, men mer att det i ett förhållande förväntas att man ska ta en roll. Man blir så jävla tydligt KVINNAN och det mådde jag illa av.

Mina nära vänner är helt underbara människor, de är riktigt starka kvinnor. Och fortfarande tror några av dem att jag nog kommer vilja gifta mig nån dag. Jag ska bara hitta den rätte. Blä säger jag, sluta minimera och underminera mig.

Att göra precis det man vill är underskattat. Förstår ni?

Grymt.

Jag gjode det, jag vågade och bröt igenom den där barriären som döpts till "...men ingen komme ändå lyssna". Jag ställde mig på podiet och trots hjänsläpp och annat fick jag fam min fråga. Och vd:n, tillika näringslivets fjärde mäktigaste, var tvungen att svara.

Jävligt grym känsla, speciellt eftersom det blev en lång diskussion med dem när stämman var över.

Jag trodde faktiskt inte att nån skulle lyssna.

Har firat med whiskey hela helgen.

Grym känsla.

jobb = kiss och bajs

Jag vill inte jobba imorgon.

Tror inte någon endaste själ i hela Sverige vill jobba imorgon.

Usch vilken "söndagsångest" och klockan är inte ens halv tolv på förmiddagen.

Existens?

Var ledig från jobbet igår och mina tre efterträdare fick smaka på adrenalinkick när de tekniska problemen hopade sig. Såg sms:en när jag var på centralen, kunde inte annat än hålla tummarna.

Sov 11,5 timmar inatt, eller inte ens inatt - jag somnade strax före kl. 19. Tror all mitt tänkande gör mig helt slut så sömnen var välkommen. Min existensiella kris har nått nya höjder och idag kl. 11 ska jag föreslå för min chef att jag får tjänstledigt några veckor under våren. Kommer bränna ut mig annars, och det vill jag inte. Vill börja på boken och fundera över livet. Sånt som alla går igenom nån gång i livet. Och som jag går igenom varje morgon när jag vaknar.

Håll tummarna för mig!

Rödtjut gjorde underverk. Igår.

Jojo, bakis idag igen. Dagen har varit hemsk.

På veckomötet med min chef sprack mina jeans på rumpan, ett par baggy jeans! Och jag kan ju aldrig hålla käften så nu vet nästan hela kontoret vad som hänt. Och Siggy försöker dra ner min tröja jag knytit runt midjan och springer fnissandes iväg.

Om jag inte varit så bakis hade jeansen inte spruckit. I know it...

Vilken jävla skitdag

Ja herregud, det här visade sig bli en jävla skitdag. Ska äta libanesiskt med S ikväll och tänker passa på att dricka för tre = mig, S och den gravida magen.

Sen tänker jag gå hem och gråta.

Skrika

Glömde nästan.

Jag vill gärna skrika rakt ut, allt vad jag har, så det gör ont i lungorna, så alla hör, på kontoret imorgon.

Och nu tänker jag på Carola. Tankar från skrik till virvelvind till orkan till storm till fångad av en stormvind till fångad av Carola. Undrar om hon också vill skrika.

Jävla Carola. Jag vill skrika, inte tänka på henne och hennes blå girlanger (stavas garanterat inte så) från melodifestivalen förra året. Tror det var förra året.

Schlagerfest på lördag. Jag ska bli full då också. Såklart, det är faktiskt rullavstånd hem.

Dagen efter festen

Samlade brudarna igår för fest på kvinnodagen. Är mkt nöjd, även om det finns platser reserverade i helvetet för de kvinnor som prioriterar sig själva över allt annat. Men hon fattar väl det till sist när hon sitter ensam utan vänner.

Jobbet hade också fest, hade tydligen varit kul med fri bar på kvällen. Känner ändå inte att jag missade nåt. Fulla kollegor har jag sett förut och de är inte så jävla roliga.

Veckan slutade alltså på plus, även om jag känner mig något tung i huvudet efter hemgången vid 05. Usch vilket ointressant inlägg.

En egen mapp för tack

Som kanske märks i min blogg är stämningen på jobbet lite tryckt. För att pigga upp mig själv har jag nu skapat en mapp i min outlook där jag lägger alla tack jag får på mejl. Nu kommer jag säkert inte få några alls...

Men jag tror att den hjälper mig att hålla humöret högt!