Har førsøkt skriva ett inlægg flera gånger men det går inte, jag får inte ner det i bokstøver. Allt jag burit på i ett år sen jag senast brøt ihop kom ut igår nær vi kom hem efter utgången. Antagligen før att jag ær så långt hemifrån, full, trøtt pga jetlag och før att jag vet att Peter inte dømer mig før att jag storgråter och tycker hysteriskt synd om mig sjælv. Han har trots allt bott med mig. Han ær en trygg axel.
Funderar på att åka till Kuala Lumpur ensam tis-tors. Behøver tænka på hur fan jag ska bli glad efter den hær totala genomklappningen. Har 13 dagar på mig innan jag åker hem.
söndag 13 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Kanske var det just det du behövde raring - en riktig urladdning.
Och känns det fortfarande inte bättre när du kommer hem så kan du få puckla på mig lite. Sådant sägs ju också hjälpa. Eller så kan vi sätta oss och lipa tillsammans. Jag är jättebra på det just nu.
Pussar och en massa kramar! Hoppas det känns bättre snart! Ha det strålande i Kuala Lumpur.
Skicka en kommentar