Fick en smärre chock alldeles nyss. Var inne på facebook å kikade runt, och jag ser då att en av mina "vänner" har taggats i ett foto. Så jag klickar och blir sen paralyserad. Den här killen, som jag gick i samma klass som i gymnasiet, är på pricken lik tysken från midsommar. Så likt att jag ett tag undrade om han bara spelat tysk för att ha världens roligaste historia om en korkad föredetta klasspolare. Fast det var nog inte han, men de var verkligen helt hysteriskt lika.
Hur kan det bli så? Att två människor från två olika länder som inte har samma föräldrar (kan dock inte bevisa det) är så lika till utseende?
Igår på dejten med fransmannen frågade en tjej vid bordet bredvid om jag känner hennes polare Lisa. Nope var svaret, men tjejen fortsatte att övertyga mig om att jag visst kände Lisa, Lisa med det efternamnet, för annars var jag sjukt lik henne, spöklikt till och med. Nej, det måste vara jag.
Tänk om alla genuppsättningar börjar ta slut och vi nu börjar se ut som varandra. Vi är helt enkelt för många människor på planeten.
Eller tänk om tysken egentligen var min gamla klasspolare som fick sig ett hysteriskt skratt (och ett ligg). Nåja, sånt är livet.
måndag 7 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hände mig också bara härom dagen. En man på ICA var helt säker på att jag var hans granne. Han trodde knappt på mig när jag förklarade att jag inte var hans granne, att mitt namn inte var Lena, och att, nej, jag var inte Lenas syster heller. Såvida inte pappa hittade på otyg i dessa trakter för många år sedan.
Jag har en ny teori: Truman Show. Det måste vara så.
Skicka en kommentar