Nej, jag har ingen man och heller ingen kvinna. Jag är inte gift, har aldrig varit och har inga barn. Lever helt utan husdjur. I mitt kylskåp finns endast öl, vitt vin, ruccola, pesto och ketchup. Jag trivs jävligt bra med det. Ketchupen är förresten snart slut. Jag äter inga djur som går på land. Undviker utrotningshotad fisk som till exempel torsk och tungor. Ser inte ens åt jätteräkors håll. Jag dammsuger inte en gång i veckan. Jag jobbar hårt, men i perioder. Så vissa dagar jobbar jag otroligt effektivt, andra kan jag knappt skriva ett enda ord. Humörmänniska är nog ordet jag letar efter.
Jag vill inte ha en rik man som köper dyra saker åt mig. Jag vantrivs i diskussioner om lakan från Ralph Lauren. I fredags kom jag till jobbet osminkad, oborstat hår och tröjan var tydligen ut och in.
Jag är inte beroende av en kram för att veta att jag är omtyckt när jag kommer hem från jobbet, jag tycker inte att allt är bättre om man är två. Jag ser inte barn i min framtid. Det finns så många underbara barn i min omgivning att jag inte behöver bidra, jag ger min ranson till K i Amsterdam. Äktenskapet är en kvinnofälla och det borde vara helt naturligt att inte vilja ha det.
Ibland super jag för mycket. Jag brukar dessutom gå ut på vardagar och komma bakis till jobbet. Men jag är ute med roligt folk och jag väljer en tisdag över en lördag om jag får välja.
Jag var i ett jävligt långt förhållande förut, ett förhållande som jag inte mådde bra av. Kanske inte beroende på mannen, men mer att det i ett förhållande förväntas att man ska ta en roll. Man blir så jävla tydligt KVINNAN och det mådde jag illa av.
Mina nära vänner är helt underbara människor, de är riktigt starka kvinnor. Och fortfarande tror några av dem att jag nog kommer vilja gifta mig nån dag. Jag ska bara hitta den rätte. Blä säger jag, sluta minimera och underminera mig.
Att göra precis det man vill är underskattat. Förstår ni?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
haha härligt inlägg. jag är inte heller gift och har inga barn, men det säger jag alltid på krogen när flinstskalliga polacker stöter på mej. då flyr dom fältet. och så brukar jag säga att jag gör samhällstjänst och att jag är från en annan planet. men det är bara för att det är kul att tala osanning.
och en man ska veta sin plats också!
ha en fin kväll. jag ska sova, ta igen efter helgen.
shout!
Tack! Jag ska dra till med att jag är på permission när skalliga polacker försöker ragga upp mig.
Sa Ralph Lauren tillverkar lakan ocksa? Man lar sig ngt nytt varje dag :)
Jepp, att gora det man vill e absolut underskattat. Ofta glommer vi t o m bort vad det e vi vill, och luras tro att vi vill annat som passar battre inom ramarna.
Oavsett situation sa e Nina Bjorks "skarva i ogat" (eller vad hon nu kallade det) det viktiga, tror jag. Ifragasattandet.
Och sa lyckan saklart. For ofta glommer vi t o m bort att fundera pa om vi e lyckliga. Vi bara travar pa i det dar "normsparet" utan att tanka sa mkt.
Acceptans ocksa. Oavsett val. Dina vanner ska inte minimera dig genom att forutsatta att du vill ngt annat an det du sager, sa lange du verkar lycklig. Och du ska vara glad for deras skull, oavsett om de t ex befinner sig i en kvinnofalla eller ej, sa lange de verkar lyckliga.
Josses vilka klicheer jag pumpar fram :)
Forstar din frustration. Jag ifragasatts ocksa alltid (av vissa) for att "ga emot normen" trots att jag passar som handen i normhandsken med man och barn och hela koret. Det e valdigt energikravande...
Kram fran Dr. Phil :)
Skicka en kommentar