# 6: När Stockholm mötte världen

Ibland är Stockholm stort nog att täcka folks behov hela livet ut. Ja,
vilken vettig stockholmare skulle lämna staden mer än en gång om året?
(då menar jag a;älgjakten, b;till high chaparall eller c;silja lines
årliga spray date singel-kryssning?)
Men ibland händer det så att en eller flera huvudstadsbor tar sig ner
mot kontinenten och upplever nya breddgrader och bekräftar eller
dementerar fördomar.

Jag och S. och Co. tog bilen ner till Skåne och Danmark den första
riktiga sommarveckan i juni. Vädret var strålande, ölen flödade, de rosa
låren blev i sinom takt mer och mer brunbrända. Men S. fick på den tredje
dagen sitt livs mest omvälvande dygn.
Vi åkte från österlen i Skåne (hans första tripp dit) för att åka inom
Malmö och Rosengård. Skrattande står S. för första gången i detta
omtalade kvarter, får sin jättebilliga kebab och ser sönderbrända
motorcyklar ligga i diket (sant!), och börjar nypa sig i armen. Därefter far vi
över med färjan till bordershoppen i Tyskland för storhandling av sprit.
Skrattande står S. för första gången i bratwurstens land. De språkliga
förbristningarna gör det inte lättare för S. Han tar sig samman,
hittar andra samtalsämnen och vi tar oss snabbt tillbaka till våra egna
fastlandsmarker. Detta är dock bara en avledande manöver för att ta S. över
Öresundsbron och in i det direkta helvetet: Danemark. Kopenhavn. Där
ingen förstår nånting, alla är fulla konstant och man har pilsner i
dropp på sjukhusen.
S. får något konstigt i blicken när vi kommer fram till biljettluckan
med vår enorm vackra Volvo v70. Bron och världen öppnar snart upp sig
för våra sinnen och S. får ett enormt psykbryt. I baksätet börjar vi
sjunga, vagga, vyscha och dricka en hel del rosévin för att begrunda det
stora i stockholmssonens dygn. Premiär i Skåne, Malmö, Rosengård,
Tyskland, Danmark, Köpenhamn.

Hemresan? Next time.
Väl mött,
eran gästbloggare
Mårten W.