På plats 7 måste jag ta med mitt intresse för det gröna. Miljön alltså. För jag bestämde mig att på allvar tog itu med min irritation och frustration över att ingen gör nåt – genom att göra nåt själv.
Jag skaffade något som påminner lite om en vän som ingen ser, en grön Molgan. Fast den här finns på riktigt. Bara några få personer ser henne och vet vad det handlar om, resten lyssnar på mig för att inte förstöra min illusion av min imaginära kompis. Vi kan kalla min gröna osynliga vän för Fröken. Men nästan ingen förstår vad jag säger när jag pratar om Fröken. För nästan ingen tror att hon finns.
För att göra nåt engagerade mig i den gröna naiva armén. Gick nvda-utbildning en helg där M, J och Milo skulle lära oss att bli aktivister. Sjukt kul, sjukt lärorikt.
Sedan dess har jag spanat på företag som köper och säljer träslag, gjort pins, skrivit på och klistrat igen kuvert, åkt till Holland och grävt upp grunden till ett nytt kolkraftverk, hängt på en öde ö vid Studsvik – stirrandes på torrdräkten och undrandes hur i helvete det här skulle sluta, och till slut stått i spöregn utanför OKQ8:s kontor på Sveavägen. Och det har ju onekligen gått ganska bra! Känner på mig att nästa år blir ännu bättre, hoppas innerligt att jag kan hjälpa till mycket mer än jag har kunnat under hösten.
I såna miljöer är det inte svårt för Fröken att vara. På jobbet däremot har jag en daglig diskussion med en av mäklarna som investerar alla sina pengar i oljebolag samt med en annan mäklare som måste hävda sig i såna här frågor och försöka trycka ner mig. Antagligen för att han har mycket liten snopp eller för att hans flickvän trycker ner honom och därför har ett behov av att trycka ner nån annan. Och säger du nåt annorlunda här är du som en magnet – du får de här personerna på köper, de är jokern i leken och de är ute efter skalpen – fjädern i hatten. "Moooahahahaha – Fröken finns inte, fattar du inte det, lilla flicka?"
Jag förstår inte hur man som människa kan stänga öronen för följande: Du förlorar inget på att källsortera, på att inte ta bilen, på att inte köpa julklappar för 10 000 kr, på att byta ut glödlamporna, på att inte flyga när du kan ta tåget, på att köpa svensk öl istället för utländsk (svår, jag vet), på att inte äta så jävla mycket kött eller på att semestra i Sverige. Men så länge män tycker att de förlorar sin manlighet på att våga göra något humant kommer det gå åt helvete.
Frågan är om vi inte förtjänar att det ska gå åt helvete? Vi har ingen rätt att vara här, vi förstör planeten och den tycker inte om oss längre. Fröken har talat, frågan är varför ingen lyssnar.
Om du frågar mig behöver alla vidga sina vyer och lyssna mer på andras åsikter, även om de är sjukt radikala. För man äger inte den absoluta sanningen om världen, inte ens en del av den.
Och jag är fullständigt övertygad om att man kan lösa världens problem över några glas rött.
torsdag 13 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar