Det var en kväll i januari som jag, med S i släptåg, gick på det första frivilligmötet med Greenpeace. På andra sidan det runda bordet sitter en tjej som är misstänkt lik hon som var min fadder på nollningen vid Karlstads universitet, hon som tvingade mig att dricka blåbärssoppa med vodka i. Mycket riktigt, det var hon.
Det var början till ett 2007 som bara kunde gå åt ett håll, ett 2007 som skulle gå till historien som det messiga året, det messande året.
K har varit vid min sida genom snutar, hon var den som skickade sms och frågade om jag levde helgen vid Studsvik, hon är kvinnan som får mig att tro att det är normalt att prata om sex som vi gör, hon får mig att känna att singellivet slår ett parförhållande, att det är okej att vara som vi – och det är okej att vara knäpp. Jag är hennes fan och hon är mitt.
Men vad har vi gjort då? Kolla in det här:
Vid tunnelbanestationen Odenplan hamnade vi ensamma i en vagn, modell nyare tåg. Mycket kan hända när två frustrerade sexgalningar förfogar över en hel tunnelbanevagn – speciellt när man inte tänker på att det finns kameror överallt. Så vi väljer att som två små barn, eller kanske mer två handikappade strippor, att slänga oss omkring stängerna i vild fart. Jag missade att min stång hängde ihop med en plexiglasruta som jag fick två sköna blåmärken på insidan av låret av. De som kollade på filmen i efterhand måste skrattat ihjäl sig.
K var med och peppade mig när jag på fylleben försökte ragga upp två snutar på Stureplan till en trekant, en lördagskväll någon gång. Hon tog till och med fotobevis, sånt gör bara de bästa av vänner!
Hon är bruden som rockar utanför Metallicakonserten, och när hon ska hem ifrån efterfesten hos mig vänder sig mot alla killar och frågar om nån ska följa med henne hem - helt klart skönast!
Hon är tjejen som blir fullast på personalfesten. Inte alltid, men ofta. Hon tar misslyckanden med en klackspark och hon festar som ingen annan. Hon är kvinnan som ger mig ett foto på kungen i en fantastisk lila ram i födelsedagspresent, hon är bitter och cynisk, charmig och vältalig (nåja, hon är göteborgska), hon lyckas ragga upp bra sex på tunnelbanan och hon ställer sig upp och jublar när jag får sex. Speciellt när jag får bra sex! Och sex, sex sex. Sex är en stor del av våra diskussioner. Tänk om alla pratade som vi – då skulle fler kvinnor i världen få det sex de förtjänar!
Sedan det andra första mötet i januari äro de två, K och F, oskiljaktiga.
Söta K, den här låten tillägnar jag till dig. För jag vet inte vart jag skulle ta vägen om du gjorde allvar av ditt hot att flytta tillbaka till götet…
fredag 14 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh, du är ju världens sötaste! Jag får nästan tårar i ögonen, samtidigt som jag fnissar för mig själv när jag minns allt galet som hänt under året.
Kram på dig!
Ja det har ju verkligen varit ett hektiskt år - fullt av historier värda att bli vandringssägner :o) Räknar med ännu fler nästa år!!!
Skicka en kommentar