Adrenalinberoende

Adrenalin är nog ett onomatopoetiskt ord eftersom det låter undefär som man känner sig när hjärtat slår i 190 och folk ropar info över skrivborden och telefonen ringer konstant.

Dagen började med att mobilen ringer 08.10:
- Tja, det är T. Har du fått sms?
- Nej.. är det problem?
- Ja, vafan. När är du inne?
- Åker om en minut, jag skyndar!

Jag stod självklart i handduk och försökte borsta det blöta trassliga håret.

Sen har dagen fortsatt med en vd som får gå, en förmiddag som är något vi adrenalinberoende bara drömmer om och en himmelsk lunch från Himmel eftersom det var pasta. Den enda rätten de faktiskt kan tillaga. Synd för vd:n dock. Han fick nog ingen pasta idag.

Tänk att lämna sin bäbis, sitt livsverk, det man skapat ur egna händer efter 10 år. Sjukt. Jag ska aldrig bli egen företagare för till slut kommer alltid nån som vill att man ska sluta för att göra plats åt back slicks och brats. Den nya kommer hit kl. 16 för att presentera sig.

Snart dags för fredagscigg med Å.