Born in Boden

Alltså ibland undrar jag. Är jag manodepressiv eller bara väldigt ombytlig? I förhållanden har jag lyckats stanna i fyra år men med allt annat i livet ändrar jag mig fram och tillbaka huller om buller. Är det att vara manodepressiv?

Funderade ett tag under hösten på att byta jobb. Bank är inte riktigt min grej, det är för fyrkantigt och trist att jobba med och skriva om pengar. Och för att få känna doften av revolution/revolt/inte fan ska du, nåt jävla företag eller ett land bestämma över mig lyssnar jag på Bruce Springsteens Born in the USA på Youtube.

Mitt liv är väl egentligen en dans på rosor. Ingen vill sända ut mig i krig, mina föräldrar är stabilt borgerliga och hänger med i världen från tv-soffan och det tros om mig att jag en dag kommer träffa mannen i mitt liv och snabbt skaffa barn (finn tre fel).

Jag är inte ens född på en spännande plats. Jag är född i Boden. Platsen där solen aldrig ler.

Men ibland när jag vill känna frihetskänslan lyssnar jag på Bruce och är så glad att musiken kan påverka så mycket.