I tunnelbanan och på Okejsex.nu kan man läsa om vad som är ok inom sex. Du får inte tvinga nån att ha sex, inte supa ner nån för att göra den personen full och kåt och så vidare. Och det är ju en självklarhet.
Men ur en mer intressant moralisk aspekt undrar jag vad som faktisk är okej sex. En kompis på 26 år har sitt livs bästa sex med en man på 60 år. En annan kompis fantiserade och berättade för ett vänpar om att hon ibland kan tänka sig att hon och hennes kille skulle ha sex med ett annat par. På en fäll vid en öppen eld i en fjällstuga som har en sån där utomhusbassäng/badkar. En annan kompis berättade om en tjej som satte på en kille med strap on för det var hans största sexfantasi. och jag har några kort i bakfickan som jag gärna vill testa före nästa födelsedag. Men var går gränsen för okej sex?
På fyllan för två helger sen kollade jag om det är ok att ja en trekant med två bröder. Kanske inte just de två är en bra idé, men några andra lixom. Eller leder det till prestationsångest? Alternativet är två bisexuella män, fast det tyckte inte A och K var nåt de ville testa berättade de igår. Så jag måste kanske ljuga om det händer och säga att den ena var en tjej. Men varför ska jag ha med en kille om den ena är en tjej?
Vad är okej att berätta, var går gränsen för vad folk tål? Många män (pojkar egentligen) förstår inte att en 26-åring har sitt livs bästa sex med nån som är 60. Handlar det om misstro på sin egen förmåga eller är finns det en norm i samhället som säger att det inte är ok? Jag tror att det handlar om samma gamla visa som vanligt. Rädslan för det man inte förstår. Istället för att välkomna världen och alla nya intryck med öppna armar har man korsade armar och en bister uppsyn.
Jag har tur att det här inte gäller mina vänner. Eller jo, några av dem gäller det. Men det är väl bara att prata på och försöka slå in några dörrar som egentligen borde vara öppna.
onsdag 28 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar