Det blir så tyst på kontoret

När klockan har slagit några minuter efter Stockholmsbörsens stängning blir det annorlunda här på kontoret. Det blir lixom tystare, punkterna på 2DO stryks och leendena känns äkta, riktiga. Men vi är inte riktigt där än, den stämningen har inte landat än. Tyskarna pratar fortfarande högt och två av mäklarna är kvar vid desken, med ryggarna mot mig så att de missar mina ögonkast.

Läste nyss en text. En text om livet, nästan så att texten blev mer än bokstäver till ord till meningar till stycken till ett avsked. Bokstäver kan göra så mycket, kan ändra en världsbild, kan ljuga, kan tala den vackra sanningen och kan döda. Med bokstäver minns jag mitt liv, ungefär som med den här bloggen. För egentligen är den inget mer än ett sätt för mig att minnas de små tankar jag annars glömmer.

Idag avgick Fidel Castro, och jag kommer på mig själv att gång på gång tänka att det är sorgligt att människor dör. Men han har inte dött, och ändå får han storslagna porträtt i media. Jag har aldrig varit fascinerad av Castro, men väl av Che Guevara. Hjältar dör unga och om du blir gammal hinner du göra för många misstag, vilket Fidel har gjort.

Jag undrar hur länge det dröjer innan jag måste skriva ett porträtt till någon jag älskar. Jag skrev aldrig vackra bokstäver till min mormor, jag blev ombädd att tala på begravningen men tackade nej, hon var ju redan borta.

Men om hon läste mina ord skulle hon läsa följande:
Den här texten valde jag att ta bort i efterhand...

Och nu har tyskarna tystnat, mäklarna vid desken har gått hem och det ligger en skön stämning över kontoret. Så nu ska jag rensa allt som står på 2DO. Och sen ska jag fundera på vart jag ska och vart jag vill.