söndag 3 februari 2008

Nostalgi vid Studsvik

Har stirrat rakt ut i luften hela eftermiddagen och tänkt på alla starka viljor i min närhet.

Ibland är det så överflödigt att prata. Att prata är ju bara att inte vara överens. Får mig att sakna de enkla dagarna i livet. Som den här regniga höstdagen på en öde ö utanför Studsvik.

Oslagbart.

3 kommentarer:

Anonym sa...

jag pratar när jag har nåt att säga. annars e jag tyst. det är överskattat att alltid prata. men pratar man inte tror folk att man antingen är svår och konstig eller otrevlig. eller kanske rentav blyg också.

Sandra sa...

Tala är silver, tiga är guld, eller hur man säger :)

Nej men allvarligt, jag tycker nästan att vi talar (kommunicerar) lite för lite ibland.

Men du har helt rätt i att prat är överskattat i vissa lägen. Och att tystnad är underskattat i ännu fler lägen.

Kram!

Cosmo girl sa...

Ibland är tystnaden så otroligt skön. Klart man ska prata när man har nåt att tillföra, men stillhet och tystnad är som du säger underskattat.