Dystra tankar i vårsolen

De dystra tankarna tycks hänga som ett svart moln över mitt huvud och inte ens den härliga, stickande måndagssolen får mig att se skönhet i framtiden.

På onsdag kommer J och förgyller tillvaron. Onsdag blir vin och mat hemma hos mig med allt det där snacket vi har att ta igen som två vänner som bara ses två gånger om året. Om livet, svårigheterna, kärlekarna, viljorna och lustarna. Torsdag drar vi i matväg till Libanon och är fria, som på Blå, och springer längs med vägarna vid vinodlingarna när solen står högt på himlen och värmer våra vinterfrusna tankar.

Är trött på att jag inte får en kollega och nu ska göra en och en halv persons arbete, och jag är ju bara en. Besviken och något orolig får jag väl säga. När det händer mycket på jobbet reflekterar jag nog mer över hur jag lever och om jag vill leva så här. Det är en sån process jag är inne i nu.

Mejlade en Thåströmlåt till en skrivarkollega som behövde uppmuntran. Lägger ut dn här också, fast då till syster Å som kanske också behöver lite uppmuntran.