Indien från resdagboken.se

Delhi på onsdag å flyttar därför, om än temporärt, mitt skrivande till resdagboken. Du hittar mina inlägg från Indialand här>>

Tjingeling så länge!

Dagens låt

Winnerbäck - Timglas

Tänkte egentligen skriva nåt vettigt...

...men jag har inget vettigt att skriva. Hjärnan är tom, jag orkar ings utgångar, alkohol är överskattat, nu drar jag.

Onsdag lämnar jag Svedala för Indien i fyra veckor. Inget planerat, förutom Dharamsala. Kikade på Mårtens brorsas visumansökan å bokade boende på samma hotell som dem i Delhi. Har fått råd, tips å synpunkter, allt hamnar i den lilla röda boken som jag lämnar hemma. Resan är min och bara min. Misstagen gör jag själv å det blir fantastiskt.

Den viktigaste frågan är om jag kommer hitta en sjal liknande den jag köpte i Amsterdam. Glömde den hos malmökillen som antagligen jobbade på korvkiosken där jag raggade upp honom. Och vem vet? Kanske hittar jag nåt bättre.

Blev inget pulizer prize för det här inlägget heller. Sparar det till boken.

Några tankar om män

Imorgon har det gått sex veckor sedan min sista dag på banken/nätmäklaren. Under de här sex veckorna har jag varit selektiv i vilka jag umgåtts med. På så sätt har jag sluppit att omges av personer som har ett mål med varje diskussion, elaka mål. Män hör till den kategorin. Alla män faktiskt, till och med min far. Eller kanske faktiskt specifikt han.

I livet för sex veckor sen hade jag en annan inställning till män. Nu är jag klart skeptisk. Jag tror inte att kvinnor behöver dem. Män startar krig, män använder härskartekniker över kvinnor, män tror de kan mer, kan bättre och låter därför aldrig kvinnor kunna.

Borrade idag, min far berömde mig efteråt för att jag varit så duktig och förstod hur borren funkade. Herregud - "Om du inte alltid trodde att du är så jävla mycket bättre och alltid ska visa så hade du vetat det för länge sen". Men så sa jag inte.

Mitt ex gjorde också så. Han skulle fixa allt i hemmet, jag fick köpa krukväxterna, tavlorna, kuddarna osv. Jag fick en rosa diskbalja av hans mor. När vi delade upp våra saker när jag flyttade hem stod det klart att könsrollsindelningen, som jag varit helt med på, var solklar. Han hade tv:n, datorn (men jag hade iofs kastat ut den från balkongen), stereon från B&O, köksknivarna, ja ni fattar.

Jag är så trött på det. På män. Och på hur kvinnor blir med män. Många män tror att jag behöver dem, behöver deras "omtanke", deras ok när jag ska göra nåt, deras sällskap, deras kropp.

Några exempel från juni månad:

. 60-åringen från Skåne behandlar min vän så illa att jag bara ser en utväg: Pungspark. Han trycker ner för att bygga upp för att då vara behövd. Äckel.
. Kollegan som går till personalavdelningen för att få min närmaste anhörigs mobiltelefonnummer eftersom jag inte hört av mig på en vecka. Sa att det var av omtanke och att jag var taskig som inte fattade. Jag säger banksekretess och sa sedan dra åt helvete.
. K:s fling som velar tills hon dör. Han är fett värd en pungspark.
. Den nyblivna mamman vars man inte hjälpte till hemma. Detta har dock löst sig så han kan känna sig trygg från pungsparkar. Ett tag.

Jag tänker inte nöja mig med högläsning längre. Jag har målet inställt på den enda fasta punkt jag behöver och på vägen dit ska det sägas sanningar.


En favorit i repris.
.

Ett inlägg om män och gener

Fick en smärre chock alldeles nyss. Var inne på facebook å kikade runt, och jag ser då att en av mina "vänner" har taggats i ett foto. Så jag klickar och blir sen paralyserad. Den här killen, som jag gick i samma klass som i gymnasiet, är på pricken lik tysken från midsommar. Så likt att jag ett tag undrade om han bara spelat tysk för att ha världens roligaste historia om en korkad föredetta klasspolare. Fast det var nog inte han, men de var verkligen helt hysteriskt lika.

Hur kan det bli så? Att två människor från två olika länder som inte har samma föräldrar (kan dock inte bevisa det) är så lika till utseende?

Igår på dejten med fransmannen frågade en tjej vid bordet bredvid om jag känner hennes polare Lisa. Nope var svaret, men tjejen fortsatte att övertyga mig om att jag visst kände Lisa, Lisa med det efternamnet, för annars var jag sjukt lik henne, spöklikt till och med. Nej, det måste vara jag.

Tänk om alla genuppsättningar börjar ta slut och vi nu börjar se ut som varandra. Vi är helt enkelt för många människor på planeten.

Eller tänk om tysken egentligen var min gamla klasspolare som fick sig ett hysteriskt skratt (och ett ligg). Nåja, sånt är livet.

Mejlande moderatsvin

Jag var en av dom som abvände Expressens teknik å mejlade alla som röstade ja till FRA-lagen. Nu börjar de jävlarna mejla tillbaka från riksdagen. Och inte nog med det, ett moderatsvin försöker ge mig (ok, oss är det väl) dåligt samvete eller nåt eftersom han skrev "Tack för ditt mejl om FRA. Det är lite synd att du inte skickar ett personligt mejl utan använt dig av Expressens massmejl, eftersom det
innehåller felaktiga påståenden."

Alltså, jag tycker att alla som röstade igenom fascistlagen ska trackas ordentligt, det kommer aldrig hålla och jag önskar att en EU-domstol dömer ut lagen och kasserar den där den hör hemma.

Ärligt, grejen är ju att så många ska mejla på en gång så att de känner av ilskan. Om jag ensam hade mejlat hade det inte gett nån effekt. Så för en gångs skull tackar jag kvällspressen för möjligheten att få säga sin mening. Inte i ord, men i volym.

Hej igen mina vänner!

Såklart kan jag inte hålla mig från att blogga, och med fyra i stort sett lediga veckor i bagaget har jag släppt allt vad dålig stämning och stress heter.

Det är nu livet börjar. Nu. Och nu har jag mer vettigt än någonsin att skriva, om vänner, liv, politik och miljö. Självklart även om det förra jobbet och dess anställda, det kommer många sanningens ord framöver.

Vad jag har gjort då sen jag slutade på banken den 26 maj? Jag låter Tom Waits förklara för er och skickar samtidigt en hälsning till sommarbarnen som också är lediga! Lyssna på Tom och njut...