Vågspel

Allt går i vågor.

Under vissa tider är allt fett bra, livet är skönt, låt oss anställa 70 pers för mycket som vi sen måste sparka.

Jag fattade inte att det är så livet är. Började nästan tro att marknadskrafterna inte har nått med människor att göra. Men då inser jag att det är så de vill att jag ska tro, de där uppe på toppen som ser ner på oss som sliter och köper för att glömma ångesten att vi inget är värda. Och sen dricker vi, för det hjälper allra mest mot ångesten.

Nästa helg: Amsterdam. Från Arlanda (förlåt, jag tar flyget) kl. 12 med KLM - de har gratis vin på flyget. Blir skööönt.

Ska ut i solen på balkongen. Hoppas det finns vin hemma, behövs ett glas nu (är hos päronen i 1 h till).

..och så går även mitt liv i vågor. Upp och ner, hela tiden. Fast mycket mer än för andra och det är på både gott och ont.

Hellre ensam...

Igår hann jag med infomöte då personalchefen beskrev hur de ska bli av med 70 pers. Inte tillräckligt bra villkor för nån som ha vett i skalln så de lär få gå in och sparka folk rakt av.

Sen besökte jag med GP Vattenfalls kontor vid Stureplan och senare var jag med inne på årsstämman. Det är sjukt att ingen ifrågasätter Vattenfalls ovilja att berätta hur mycket av 173 miljarder som under den närmaste 5-årsperioden som ska investeras i fossila bränslen och kärnkraft. Vaför är folk så dumma, varför bryr sig ingen?

Dagen var alltså innehållsrik. Så innehållsrik att jag gick förbi bolaget och köpte en flaska rött, sen satte jag mig i soffan och drack upp nästan hela flaskan. Gick inte ut, orkade inte träffa fler folk. Hellre ensam när huvudet svämmar över av information och intryck.

Glömde jag nämna att jag sovit 4 h innan jag kom till jobbet eftersom jag var på schlagerkväll på Victoria?

Facit efter söndagsfyllan

S vrålar just nu från toa att allt är mitt fel. Av tusen olika anledningar behövde jag supa ner mig. Blev ju katastrof.

Facit:
Ringde Peter i Singapore
Spriten tog slut, förutom 6 cl whiskey till imorgon om jag får kicken
Bytte nr med en kille vars t-shirt jag tänkte låna till uppsägningsmötet imorgon: "Bitterhet är också ett sätt att visa känslor"
Ramlade in på Anchor, träffade kollega där(stackarn, förlåt för alla cp-sms)
På väg därifrån "intervjuade" jag killarna som tältat i 16 dagar för ett tv-spel. Makalöst, har inte vågat kika på anteckningarna än
Tror vi fixade nytt jobb åt tjejen på McDonalds
Fick nästan en full finne på kroken (han följde efter), herrejösses vad hemskt
Vaknade 06.55 av sms

Nu har vi öppnat första ölen. Blir en bra dag.

Inget är omöjligt när 70 får sparken

Vad jag önskar mig mest av allt just nu?

Jag önskar att du håller tummarna för att om jag får sparken så erbjuds jag ett avgångsvederlag på 6 månader. Inget är omöjligt.

Men som Mick säger, ibland får man bara det man behöver. Och det är inte fy skam heller.

Som i graven

Vad ska man säga egentligen? Sjuttio kollegor, kanske inklusive mig själv, får sparken från jobbet. Ingen vet vad som händer, alla frågar och ingen informerar om vad vi får veta på nästa möte.

Jag hade ju sen tidigare planer på att gå vidare, men det var inte riktigt så här jag hade tänkt att det skulle sluta.

Fiskade till mig en flaska rött av en kollega så att jag kan bli extra full ikväll. Måste in och jobba på måndag eftersom jag inte kan koncentrera mig på flytträtt för pensioner. Men texterna ska ju skrivas och kunderna ska informeras.

Vet att jag visat den här förr, men jag slänger ut Keops pyramid ändå. Passar bra en vecka som denna.

Missade fotbollen

Med tanke på det snöpliga avslutet på fotbollsmatchen igår är jag glad att tv-kanaler inte är en prioriterad utgift i mitt liv. Självmål. *tsss*...

Ska anmäla DnB NOR till allmänna reklamationsnämnden för falsk marknadsföring (eller som det också heter: LÖGN) eftersom fonden DnB NOR Renewable Energy investerar i kärnkraftsbolag. Inte mycket miljötänk alltså. L sa att jag skulle passa som rättshaverist och att jag när jag blir pensionär blir en sån som köper en aktie i bolag för att gå på årsstämma och jävlas. Eller vänta, det har jag ju redan gjort. Har en tidningsbild på Per Brilioth på mitt skrivbord för att komma ihåg att man kan överträffa sig själv.

Inte han alltså, utan jag. Och kanske han också, men då krävs miljöåtgärder.

Mensvärk

Fy fan i helvete. Mensvärk är verkligen inte guds gåva till kvinnorna i min släkt.

Vill ligga i fosterställning inlindad i en filt på jobbets altan och kolla på båtarna. Hellre än sitta framför datorn och känna hur äggstockarna och livmodern pockar på nattsvart uppmärksamhet.

Bryssel hela nästa vecka. Helt makalöst att jag inte ska ha mens när jag ska iväg. Favoriten var annars mensvärk på en öde ö utanför Studsvik utan toalett i sikte.

Dagens facit: Två lakritspuckar

Lakritspuck blir helt klart en av sommarens bästa. Bättre än rosévin, men dock inte nära grillning och rödvin.

Homoerotik

En helt ny dimension öppnade sig under helgen i diskussionen om könsroller och kvinnans ställning i samhället.

Många män är homosexuella, eller bisexuella, och vågar inte visa det. Än mindre prova på att ha sex med en man, för det är ju äckligt. Och då kan man diskutera lön, vem som lagar mat och städar, att kvinnan måste bära bh och gärna ha stringtrosor osv.

Men kvinnor har inte samma problem när det gäller att knulla med nån av samma kön. För oss är det helt ok att säga att en kvinna är sjukt sexig, man kan gå på gayklubb utan att nån höjer ett ögonbryn och ja, jag får hångla med en brud utan att mina polare lämnar mig. Men det får inte alltid män göra och det har hela helgen handlat om.

Nu förstår jag varför homoerotiken är så stark i fotboll, ishockey, och alla andra lagsporter. De får klappa varandra på rumpan, kramas, hoppar upp i famnen på varandra och firar den manliga närheten. Det är ett av få ställen som de får lov att göra det utan att vara bögiga.

Synd att vi inte kommit längre. Ingen borde leva under "tvång" att vara nån annan för att vara socialt accepterad.

Fortsättningen...

Per säger:
låter som ett härligt liv
Per säger:
ska du jobba på vägen eller leva på sparade pengar?
Cosmo säger:
både och
Cosmo säger:
kanske kan jag sälja reseskildringar
Cosmo säger:
kanske kan jag sälja foton, eller reportage
Cosmo säger:
skriva om spännande, inspirerande människor. individer, ingen gruppmentalitet, bara själar på väg, eller på väg bort, jag vill höra alla historier jag aldrig får höra, dela ett glas med en främling, läsa om andra i vackra landskap
Cosmo säger:
jag vill inte gå under av det här, jag kvävs, jag mår dåligt, jag vantrivs, jag avskyr
Cosmo säger:
jag är knäpp. har helt och hållet tappat greppet

Vet inte varför...

...som det här låten av Madonna får mig att bli så jävla glad? Såg henne i danska Horsens för två år sen, så jävla cool brud.

Idag är i alla fall dagen, låt oss se hur jag klarar mig. Återkommer när jag vet mer.

Självmordsbenägen

En vän ringde igår och sa att hon blev mörkrädd av min blogg, hon hoppades innerligt att mina föräldrar inte läser den för då skulle de tro att jag var självmordsbenägen.

Men jag är inte självmordsbenägen. Jag är bara så jävla trött på att allt ska vara en jakt på pengar. Sen vi bytte vd har hela företaget förvandlats till ett äckligt vattenhål för maktkåta snorvalpar och -valparinnor. Jag har 36 flaggor i min inbox + tusen texter att skriva. Vem fan mår bra av det?

Och alla säger "…men det är klart du måste jobba kvar, vad ska du annars göra?". Men vet ni vad? Jag tänker inte stanna kvar. Ett år av panikutskick och så fruktansvärt beige arbetsuppgifter har gjort sitt. Jag vägrar vara en del av systemet som suger ut pengar av människor. Skulle vilja ha lite kul innan jag dör.

Med lite tur kan jag spara ihop 50 000 kr på tre på fyra månader. Sen drar jag ut och reser. Jävligt långt bort.

Livet suger...

...och vad gör man när livet suger?

Man bokar resa till Amsterdam. Tjohoooo!!!

Friendly reminder

Om kvinnan i svart frågade om jag ville bo i de lilla huset, den lilla enrummaren med stenlagd altan och skrangligt bord, ett pyttelitet hus, bara 22 kvm, mitt bland Frankikes vingårdar. Där vi alltid har råd med vin och ost.

Och hon skulle göra sin silversmycken och jag skulle skriva, skriva, skriva. Hon säger nu att hon skulle vara lycklig. För här vet bagaren vilket bröd hon alltid äter. Och jag skulle skriva om min dröm, min stora dröm blir mitt liv. Och den tedje vid bordet vil trampa druvorna så att vi alltid har vin.

På avstånd hör gäster och förbipasserande vårt skratt. Vi är lyckliga, fria, långt från ont och ångest. Långt från kaos och tvång att bli lycklig av pengar.

Men styrkan försvann efter onsdagen. Det lilla huset känns avlägset, så förbi, som om det var i någon annans sömnlösa dröm det hände. Så jag säger nu som jag skrev i onsdags efter mängder av det goda vinet.

Fan fan fan och hela helvetet. Varför är vi så fega? Och varför är det aldrig synd om oss.

jag vet inte varför jag skrev så.

Ärligt.

Jag mår skitdåligt.

Trodde jag var på väg in i skivarmode. Icke.

Slukar alla känslomässigt laddade texter jag kommer över på nätet. Bloggar är bra ibland.

söndag: ge mig ett vapen

Ångesten är kvävande, vill verkligen inte gå till jobbet imorgon. Vill kunna andas en dag till och slippa känna paniken av att jag inte hinner något av det jag ska.

Booooring

Såna här kommentarer fick jag på festen igår: "Ärligt, idag får du betyg D för du har varit så tråkig..." och "Förlåt, tog du illa upp när jag skämtade om sex?". Och med tanke på att jag pratade kärnkraft i två timmar så inser jag att jag är tråkig. Skittråkig. Eller så var sällskapet på festen fel för mig.

Borde supit mig aspackad istället. Då hade mina kollegor varit roligare. Fast det finns guldkorn. Tre.

En oväntad komplimang

Den långsamma kampen för att inte bryta ihop av arbetsbelastning har gått i stå. Skickade ett långt, pedagogiskt mejl till min chef igår där jag beskrev tidigare incidenter på jobbet i Danmark då två av fyra skribenter bröt ihop totalt och fem månader senare hade alla slutat. Och att jag kommer hamna där om jag ska göra onödigt dubbelarbete.

Min chefs kommentar på veckomötet:
- Jag måste verkligen säga att du är så otroligt bra på att skriva. Din styckeindelning är dessutom helt fantastisk, du förmedlar verkligen en känsla när du skriver!

Inte ofta man får en strudlande kommentar för sin förmåga till styckeindelning. Men även en sån är en komplimang värd att lägga på minnet. Han höll med mig också, och hjälper mig med prioriteringar om jag måste låsa in mig på toa för att storgråta igen.

Skåne-J och jag hade veckomöte på tfn igår när jag kom hem. Vi kom fram till att vi båda lider av någon form av störning. Eftersom störningarna liknar varandra så är vi så bra vänner. Jag lovade att arbeta på kokainplantage (cocaplantage?) när vi drar till Sydamerika. Argumentet var "Varför inte?". J:s och min spanskavokabulär kommer differentiera sig något när vi landar i Skandinavien igen.

Till sist ett stort lycka till till Wibsen som flyttade till Oslo igår. Hoppas allt löser sig!

Beijing 08 = Mexico City 68?

Men vad spelar människoliv för roll när marknadsekonomin är på jakt efter nya offer att manipulera? Köpkraft är nyckeln här. Skit i Tibet. Vem bryr sig Burma. Inga mänskliga rättigheter, fine by me. Djur behandlas på avskyvärda sätt, totalt ointressant.

Den allra mörkaste kapitalistiska kraften gav OS till Kina.

Stora, maktgalna konglomerat vill ta del av vinsten från 1,3 miljarder köpglada kineser. Samaranch polerar sina mutor på sitt slott. Och folket, ja folket utnyttjas och bearbetas. Snart äter alla kineser på McDonald's. Här är listan på vilka som sponsrar OS i Beijing. Alla dessa företag har i min mening blod på sina händer.

Jag hoppas på ett bakslag. Ingen vågar bojkotta, och kanske är det inne på arenan och framför kamerorna som kampen borde avgöras. Det är då idrottaren har makten att ta ställning och göra sig hörd.

Att säga och göra ingenting är ett tyst medgivande, "jag som idrottsman tycker det är helt ok och säger därför ingenting".

Beijing 08 kan bli ett nytt Mexico City 68 med upplopp och politiska gester på en arena som förvånandsvärt många tror är fri från politik. Vilket skitsnack, undrar vem som sponsrar deras skygglappar.

Och fast jag inte var född 1968 får jag alltid rysningar när jag ser den här bilden. Önskar innerligt att samma sak ska hända under dagarna som följer den 8 augusti 2008.

Idag i London kantades facklans väg av "upplopp". Imorgon i Paris väntas kravaller och 3000 poliser är redo. SvD och DN skriver om upploppen.

Jag saknar en man

Söndag morgon, väcktes av Sandras man som ringde för att berätta att min drömman är i stan. Hälsade att jag kanske hör av mig till honom imorgon efter jobbet. Hög risk nämligen att nästa vecka blir som denna.

Sandra berättade sen två skräckhistorier om män som inte bryr sig om sina barn. Känslig som jag är blev jag förbannad på en halv sekund. Jag informerade henne om att det i vår årsredovisning står att vi är ett jämställt företag. Det är den största lögnen jag hört. I ledningen är det långt ifrån hälften kvinnor, i styrelsen är bara en person kvinna. Jag vill veta hur stor andel av männen som tar ut pappaledighet, och hur länge. Jag vill veta skillnaden lönemässigt mellan män och kvinnor.

Så jag stormade upp, in i köket och den första jag ser är pappa. Så pappa får lyssna på mitt manshat och hur mycket jag hatar strukturer. Jag berättade om min kollega som vägrar ta ut de två pappadagar han har kvar (skulle bara kosta honom ca 600 kr), jag berättade om mannen som hellre gymmade och sen gick ut med polarna när hans fru och barn var sjuka, och jag berättade om hon som fått tvillingar och var tvungen att få hjälp av en tjejkompis på nätterna eftersom hennes man behövde sova för att orka jobba.

Och då kom jag på att jag faktiskt saknar en man. Speciellt, eller kanske endast när jag är råförbannad. Jag saknar att ha en piltavla nära tillhands. Någon man kan fråga om det verkligen stämmer, funkar ni män verkligen så här?

Fast å andra sidan så innebär det också att jag bjuder in strukturerna i mitt hem. Inte riktigt läge för det just nu. Orkar inte sätta mig på fler toaletter och storböla.

Och inte fan var det kvinnor på jobbet som uppförde sig som as och fick mig att gråta. Det var männen. Och de kan sitta där och dunka varandra i ryggen. Förr eller senare förlorar just de männen ändå.

Drottningen av dramatik

Kaos kaos kaos.

Att lyssna på mig själv är tröttsamt. Jag har aldrig nåt bra att säga längre.

Jag trodde Vattenfall var börsnoterat. Är irriterad att statlig verksamhet finansieras av Vattenfalls vinst som i viss mån kommer från smutsig kolkraft. Miljöberedningens löner betalas av tyska kolkraftverk. Jag mår illa av sånt hyckleri.

Jag har aldrig nåt bra att säga. Men det har Håkan.