söndag 7 december 2008

(tomhet)

Huvudet är proppfullt av tankar, minnen i fel ordning, frågetecken och ett oändligt röksug som har blivit till ett monster som rubbar min egen halvdana livsrytm.

Jag skelar. Har ont i ryggen, nacken, huvudet och till och med vänster lillfinger.

Fan vad coolt det var. Men mitt huvud är fullt av tomhet som inte försvinner. Sömn, sömn, sömn. Sen ska jag lura bort tomheten.

lördag 29 november 2008

Man är den man är

Efter en sån här vecka skulle det vara löjligt att inte återuppta bloggandet.

Man är den man är, hur mycket man än försöker vara något annat. Någon annan. Vuxen är kanske ordet, fast jag skulle inte använda det själv.

Att lämna miljöorganisationen var som att amputera en del av mitt liv. Sovsäcken har sedan hemkomsten från Indien stirrat ledsamt på mig, men jag har sparkat in den under sängen och ignorerat de tysta snyftningarna. Tills i onsdags då Andreas berättade att han ska ut på Rainbow Warrior. Kolkaftturné.

Vakna varje morgon, gå till plugget, lyssna på inressanta föreläsningar, gå till jobbet, skriva om börser och finanskris, gå hem, sova, gå upp, gå till plugget, gå till jobbet, gå hem, gå upp, gå ut, gå dit, gå hem, gå upp, gå ut, gå hem, gå ut, gå hem.

Ödet säger att allt blir enformigt.

Och jag saknade att leva. Saknade då ryggsäcken kunde packas snabbt och sen bar det iväg på äventyr som är svåra att förklara för den som inte varit med. Saknade diskussionerna, till och med de jobbiga. Hur mycket jag än försöker så kan jag inte beskriva. Det här är en dålig förklaring på varför jag ångrade mig och går tillbaka, trots att organisationen bakom är lika intelligenta som beslutarna på Wall Street. Syftet är ändå gott.

Så förlåt på förhand för att jag nu börjar ställa in saker igen. Flyttar saker med short notice.

Sovsäcken följer med mig på road trip nästa vecka. Och kanske du med? Fast härifrån då.

Ordningen är återställd. Mama is happy.

måndag 18 augusti 2008

Manligt och sånt

Jag är som sagt mitt uppe i flytten. I lördags var jag på IKEA med far och mor och valde ut en ny vit säng till lägenheten i Sumpan. När vi skulle surra fast sängen på taket fick jag hålla i snöret, pappa skötte resten. Jag frågade snällt om han kunde visa hur man gör? Han tog snöret och fortsatte knyta. Min reaktion på detta var minst sagt överraskande, och till det även högljudd:

- Men vafan, det här är ju anledningen till att jag är så jävla dålig på att borra i väggar!! Du lär mig ju aldrig!!!

Nu är jag expert på att surra fast sängar på takräcken.

Jag är även expert på att byta ut en jordad stickkontakt mot en ojordad på mina lampor.

Dessutom fick jag extrajobbet! Börjar med upplärning imorgon. Måste glänsa under upplärningen, annars är det foten i rumpan och snabbaste vägen ner på Norrlandsgatan. Hårda krav!

söndag 17 augusti 2008

Om du ser mig dagdrömma...

...så kan du räkna med att jag befinner mig på väg upp till toppen av berget som tvingar mig tillbaka till Indien nästa år.

lördag 16 augusti 2008

Tjugosju

Två månader kvar av 27. Jag hyllar en av de stora som aldrig kom till 28.

OSå Pinsamt

Den där brottningscirkusen är bara pinsam från båda håll.

Det hade varit mycket bättre om Sverige bojkottade OS och besparade oss förödmjukelsen av att göra ett "sämst hittills"-resultat med 4 silver och ett fråntaget brons.

Vi hade i alla fall fått cred om vi bokjottat skiten och ställt upp för länder såsom Tibet.

DN skriver om fråntaget brons här, SvD skriver om det här.

Back in town

Tillbaka i Stockholm efter den intensiva förälskelsen i Himalaya.

Det är svårt att vara tillbaka, svårt att fokusera på sånt som ska fokuseras på i här i Svea rike. Nästa vecka är det upprop i plugget. Jobbintervju för ett spännande extrajobb på måndag.

Träffade Sandra igår, jag fick mata Noam och det såg ut så här>> Det är faktiskt mycket roligare att leka med gröten än att äta den.

Såg på facebook att en "vän" blivit singel. Hysteriskt kul att jag en timme senare får ett meddelande av honom: "Vad gör du nuförtiden?". Jag har inte pratat med honom på ungefär fyra år. Skippar att svara.

Och jag ligger sjukligt långt efter med flytten. Målet är Marks lägenhet i Sumpan, men jag har lixom inte riktigt lyckats börja med den slutliga flyttpackningen än. Allt ligger i källaren eller gömt i ett virrvarr under en doft av indien i mitt gamla flickrum här i Täby.

Nåja, skönt att vara tillbaka på bloggen. Känns som om livet har börjat om i och med resan till Indien. Känns bra!

Det enda jag kollat på i OS var tennis igår. Och det lyckades bli en maratonmatch! Jag gick faktiskt ut en timme för att handla vin och busskort, när jag kom hem höll sista set fortfarande på. I såna lägen är det kul att kolla på OS.

måndag 14 juli 2008

Indien från resdagboken.se

Delhi på onsdag å flyttar därför, om än temporärt, mitt skrivande till resdagboken. Du hittar mina inlägg från Indialand här>>

Tjingeling så länge!

Dagens låt

Winnerbäck - Timglas

fredag 11 juli 2008

Tänkte egentligen skriva nåt vettigt...

...men jag har inget vettigt att skriva. Hjärnan är tom, jag orkar ings utgångar, alkohol är överskattat, nu drar jag.

Onsdag lämnar jag Svedala för Indien i fyra veckor. Inget planerat, förutom Dharamsala. Kikade på Mårtens brorsas visumansökan å bokade boende på samma hotell som dem i Delhi. Har fått råd, tips å synpunkter, allt hamnar i den lilla röda boken som jag lämnar hemma. Resan är min och bara min. Misstagen gör jag själv å det blir fantastiskt.

Den viktigaste frågan är om jag kommer hitta en sjal liknande den jag köpte i Amsterdam. Glömde den hos malmökillen som antagligen jobbade på korvkiosken där jag raggade upp honom. Och vem vet? Kanske hittar jag nåt bättre.

Blev inget pulizer prize för det här inlägget heller. Sparar det till boken.

måndag 7 juli 2008

Några tankar om män

Imorgon har det gått sex veckor sedan min sista dag på banken/nätmäklaren. Under de här sex veckorna har jag varit selektiv i vilka jag umgåtts med. På så sätt har jag sluppit att omges av personer som har ett mål med varje diskussion, elaka mål. Män hör till den kategorin. Alla män faktiskt, till och med min far. Eller kanske faktiskt specifikt han.

I livet för sex veckor sen hade jag en annan inställning till män. Nu är jag klart skeptisk. Jag tror inte att kvinnor behöver dem. Män startar krig, män använder härskartekniker över kvinnor, män tror de kan mer, kan bättre och låter därför aldrig kvinnor kunna.

Borrade idag, min far berömde mig efteråt för att jag varit så duktig och förstod hur borren funkade. Herregud - "Om du inte alltid trodde att du är så jävla mycket bättre och alltid ska visa så hade du vetat det för länge sen". Men så sa jag inte.

Mitt ex gjorde också så. Han skulle fixa allt i hemmet, jag fick köpa krukväxterna, tavlorna, kuddarna osv. Jag fick en rosa diskbalja av hans mor. När vi delade upp våra saker när jag flyttade hem stod det klart att könsrollsindelningen, som jag varit helt med på, var solklar. Han hade tv:n, datorn (men jag hade iofs kastat ut den från balkongen), stereon från B&O, köksknivarna, ja ni fattar.

Jag är så trött på det. På män. Och på hur kvinnor blir med män. Många män tror att jag behöver dem, behöver deras "omtanke", deras ok när jag ska göra nåt, deras sällskap, deras kropp.

Några exempel från juni månad:

. 60-åringen från Skåne behandlar min vän så illa att jag bara ser en utväg: Pungspark. Han trycker ner för att bygga upp för att då vara behövd. Äckel.
. Kollegan som går till personalavdelningen för att få min närmaste anhörigs mobiltelefonnummer eftersom jag inte hört av mig på en vecka. Sa att det var av omtanke och att jag var taskig som inte fattade. Jag säger banksekretess och sa sedan dra åt helvete.
. K:s fling som velar tills hon dör. Han är fett värd en pungspark.
. Den nyblivna mamman vars man inte hjälpte till hemma. Detta har dock löst sig så han kan känna sig trygg från pungsparkar. Ett tag.

Jag tänker inte nöja mig med högläsning längre. Jag har målet inställt på den enda fasta punkt jag behöver och på vägen dit ska det sägas sanningar.


En favorit i repris.
.

Ett inlägg om män och gener

Fick en smärre chock alldeles nyss. Var inne på facebook å kikade runt, och jag ser då att en av mina "vänner" har taggats i ett foto. Så jag klickar och blir sen paralyserad. Den här killen, som jag gick i samma klass som i gymnasiet, är på pricken lik tysken från midsommar. Så likt att jag ett tag undrade om han bara spelat tysk för att ha världens roligaste historia om en korkad föredetta klasspolare. Fast det var nog inte han, men de var verkligen helt hysteriskt lika.

Hur kan det bli så? Att två människor från två olika länder som inte har samma föräldrar (kan dock inte bevisa det) är så lika till utseende?

Igår på dejten med fransmannen frågade en tjej vid bordet bredvid om jag känner hennes polare Lisa. Nope var svaret, men tjejen fortsatte att övertyga mig om att jag visst kände Lisa, Lisa med det efternamnet, för annars var jag sjukt lik henne, spöklikt till och med. Nej, det måste vara jag.

Tänk om alla genuppsättningar börjar ta slut och vi nu börjar se ut som varandra. Vi är helt enkelt för många människor på planeten.

Eller tänk om tysken egentligen var min gamla klasspolare som fick sig ett hysteriskt skratt (och ett ligg). Nåja, sånt är livet.

onsdag 2 juli 2008

Mejlande moderatsvin

Jag var en av dom som abvände Expressens teknik å mejlade alla som röstade ja till FRA-lagen. Nu börjar de jävlarna mejla tillbaka från riksdagen. Och inte nog med det, ett moderatsvin försöker ge mig (ok, oss är det väl) dåligt samvete eller nåt eftersom han skrev "Tack för ditt mejl om FRA. Det är lite synd att du inte skickar ett personligt mejl utan använt dig av Expressens massmejl, eftersom det
innehåller felaktiga påståenden."


Alltså, jag tycker att alla som röstade igenom fascistlagen ska trackas ordentligt, det kommer aldrig hålla och jag önskar att en EU-domstol dömer ut lagen och kasserar den där den hör hemma.

Ärligt, grejen är ju att så många ska mejla på en gång så att de känner av ilskan. Om jag ensam hade mejlat hade det inte gett nån effekt. Så för en gångs skull tackar jag kvällspressen för möjligheten att få säga sin mening. Inte i ord, men i volym.

tisdag 1 juli 2008

Hej igen mina vänner!

Såklart kan jag inte hålla mig från att blogga, och med fyra i stort sett lediga veckor i bagaget har jag släppt allt vad dålig stämning och stress heter.

Det är nu livet börjar. Nu. Och nu har jag mer vettigt än någonsin att skriva, om vänner, liv, politik och miljö. Självklart även om det förra jobbet och dess anställda, det kommer många sanningens ord framöver.

Vad jag har gjort då sen jag slutade på banken den 26 maj? Jag låter Tom Waits förklara för er och skickar samtidigt en hälsning till sommarbarnen som också är lediga! Lyssna på Tom och njut...

måndag 12 maj 2008

Slutet gott...

Så mina kära vänner, nu går jag in i en period av förändring, nya vägskäl och nya stormar. Jag känner inte för att blogga längre, ska samla allt i en bok istället.

För övrigt är jag pisstrött, färjan från Åbo kom in kl. 06.30 och jag hittade inte min borste så jag ser ut som ett troll. Men det får banken ta, jag är som sagt på väg bort!

Så... framöver kommer bloggen inte uppdateras. Kanske nån gång i framtiden.

Tjingeling!

torsdag 8 maj 2008

Tankar om sex

Jävligt kul grej faktiskt. Var på seminarium idag som naturvårdsverket arrangerade tillsammans med informationsföreningen. Helt plötsligt började jag tänka på sex, var skitjobbigt. Det roliga är att det verkligen var helt störda tankar...

Kunde knappt lyssna på Henrik Westanders föreläsning, jag hade fokus på andra saker.'

Skoj var det i alla fall!

Jag är inte religiös men...

...det fanns nån som såg efter mig, nån som vakade över mina beslut. Nån som sa "Vänta med att säga upp dig, vänta en vecka, vänta bara några dagar och se vad som händer på jobbet". Nån högre makt typ. Någon som styr över min ekonomi, som nu faktiskt ser jävligt ljus ut!!!

Jag lyssnade på de vänner som förstår mig och vill mitt bästa, de som förstår att jag går under om jag inte följer mitt hjärta. De som aldrig kommer med pekpinnen, som vrålar grattis när jag berättade nyheten, de som fattar att mitt liv tagit en ny vändning.

Drömmar är inte fy skam. Och fem månaders betald sommarsemester är fan inte dåligt.

Den 28 maj säger jag för all framtid farväl till finansbranschen. Det är dags att skutta ut i världen och se vad som väntar. Kan vara bra saker, kan vara dåliga saker. Men en sak är så jävla säker: Fan vad jag mår bra just nu!

Suomi i helgen, hoppas jag fortfarande är välkommen i Amsterdam om nån vecka.

Inga fler splittar, inga fler ändrade handelsposter, inget jävla skit med systemproblem och driftsäkerhet, inga nycklar som implementeras på webben, inga oljemuppar som kollegor, ingen jävla utmanare som revolutionerar sparandet. Jag ska bränna pengar på upplevelser - inte vänta på den där vackra dagen alla pratar om. För tänk om det regnar resten av livet och den vackra dan aldrig kommer.

Stort tack till alla som förstod, alla som stöttade, alla ni som fattade. Ni är bäst!

söndag 4 maj 2008

Musik

Tagning. Två år. Bryt.

Ibland gör jag riktigt stora misstag. Jag kan komma på mig själv med att fortfarande ångra saker jag gjort och lixom få ett sting i magen av tanken på något jag gjorde för kanske fem år sen. Och sen är det vissa känslor som aldrig är fel, saker jag gör som bara kan bli rätt.

Jag minns hur blåsten brukade kännas på kastetvej när jag var på väg hem från tåget och jobbet i hjörring. Jag minns hur det doftade, jag minns fortfarande att en hoegaarden på ib rené kairo smakade lite bättre än än i sthlm. Jag minns tågresorna till och från jobbet och hur vackert landskapet är. Doften i lägenheten. Danskarna. Speciellt de som bjöd på boxvin på tåget när vi var fast i förseningar. Vem påminde mig om det i veckan?

Och aalborg ångrar jag absolut inte. Natten till en tisdag i juni satt jag på nattbussen till köpenhamn. Med mig hade jag min kudde, den där från hotellet i Antalya som jag fortfarande sover med, två blommor som idag står i min lilla lya i sthlm, jag hade en väska med kläder och en lampa. Det var packningen för två år i danmark. Och det är sån jag är.

Tagning. Två år. Bryt.

Tagning. Två år. Bryt.

Tagning. Två år. Bryt.


Om 6 månader har jag bott här i två år.

Verkstan i helgen gjorde mit gott. Samtal i köket om livet. Entusiastiska människor och skratt. Jag sover så gott i verkstan.

Tror det är nu det händer igen. Det är nu jag börjar om. Bli inte förvånad om jag helt plötsligt är borta. Sånt händer.

fredag 2 maj 2008

Hej världen

Det har råkat bli så att jag blir full på seemestern. Vill bara säga att jag behövde det. Riktigt mycket.

Sjukt, snart är 70 kollegor borta och jag känner på mig att ja är en av dem. Krävs tyvärr mer än 3+2 för att bli av meed mig. Ska tydligern äta lunch med linda imorgon vid 12. Nja, får se hur jag mår. Pizza går jag med på.

onsdag 30 april 2008

Vågspel

Allt går i vågor.

Under vissa tider är allt fett bra, livet är skönt, låt oss anställa 70 pers för mycket som vi sen måste sparka.

Jag fattade inte att det är så livet är. Började nästan tro att marknadskrafterna inte har nått med människor att göra. Men då inser jag att det är så de vill att jag ska tro, de där uppe på toppen som ser ner på oss som sliter och köper för att glömma ångesten att vi inget är värda. Och sen dricker vi, för det hjälper allra mest mot ångesten.

Nästa helg: Amsterdam. Från Arlanda (förlåt, jag tar flyget) kl. 12 med KLM - de har gratis vin på flyget. Blir skööönt.

Ska ut i solen på balkongen. Hoppas det finns vin hemma, behövs ett glas nu (är hos päronen i 1 h till).

..och så går även mitt liv i vågor. Upp och ner, hela tiden. Fast mycket mer än för andra och det är på både gott och ont.

Hellre ensam...

Igår hann jag med infomöte då personalchefen beskrev hur de ska bli av med 70 pers. Inte tillräckligt bra villkor för nån som ha vett i skalln så de lär få gå in och sparka folk rakt av.

Sen besökte jag med GP Vattenfalls kontor vid Stureplan och senare var jag med inne på årsstämman. Det är sjukt att ingen ifrågasätter Vattenfalls ovilja att berätta hur mycket av 173 miljarder som under den närmaste 5-årsperioden som ska investeras i fossila bränslen och kärnkraft. Vaför är folk så dumma, varför bryr sig ingen?

Dagen var alltså innehållsrik. Så innehållsrik att jag gick förbi bolaget och köpte en flaska rött, sen satte jag mig i soffan och drack upp nästan hela flaskan. Gick inte ut, orkade inte träffa fler folk. Hellre ensam när huvudet svämmar över av information och intryck.

Glömde jag nämna att jag sovit 4 h innan jag kom till jobbet eftersom jag var på schlagerkväll på Victoria?

måndag 28 april 2008

Facit efter söndagsfyllan

S vrålar just nu från toa att allt är mitt fel. Av tusen olika anledningar behövde jag supa ner mig. Blev ju katastrof.

Facit:
Ringde Peter i Singapore
Spriten tog slut, förutom 6 cl whiskey till imorgon om jag får kicken
Bytte nr med en kille vars t-shirt jag tänkte låna till uppsägningsmötet imorgon: "Bitterhet är också ett sätt att visa känslor"
Ramlade in på Anchor, träffade kollega där(stackarn, förlåt för alla cp-sms)
På väg därifrån "intervjuade" jag killarna som tältat i 16 dagar för ett tv-spel. Makalöst, har inte vågat kika på anteckningarna än
Tror vi fixade nytt jobb åt tjejen på McDonalds
Fick nästan en full finne på kroken (han följde efter), herrejösses vad hemskt
Vaknade 06.55 av sms

Nu har vi öppnat första ölen. Blir en bra dag.

söndag 27 april 2008

Inget är omöjligt när 70 får sparken

Vad jag önskar mig mest av allt just nu?

Jag önskar att du håller tummarna för att om jag får sparken så erbjuds jag ett avgångsvederlag på 6 månader. Inget är omöjligt.

Men som Mick säger, ibland får man bara det man behöver. Och det är inte fy skam heller.

fredag 25 april 2008

Som i graven

Vad ska man säga egentligen? Sjuttio kollegor, kanske inklusive mig själv, får sparken från jobbet. Ingen vet vad som händer, alla frågar och ingen informerar om vad vi får veta på nästa möte.

Jag hade ju sen tidigare planer på att gå vidare, men det var inte riktigt så här jag hade tänkt att det skulle sluta.

Fiskade till mig en flaska rött av en kollega så att jag kan bli extra full ikväll. Måste in och jobba på måndag eftersom jag inte kan koncentrera mig på flytträtt för pensioner. Men texterna ska ju skrivas och kunderna ska informeras.

Vet att jag visat den här förr, men jag slänger ut Keops pyramid ändå. Passar bra en vecka som denna.

onsdag 23 april 2008

Missade fotbollen

Med tanke på det snöpliga avslutet på fotbollsmatchen igår är jag glad att tv-kanaler inte är en prioriterad utgift i mitt liv. Självmål. *tsss*...

Ska anmäla DnB NOR till allmänna reklamationsnämnden för falsk marknadsföring (eller som det också heter: LÖGN) eftersom fonden DnB NOR Renewable Energy investerar i kärnkraftsbolag. Inte mycket miljötänk alltså. L sa att jag skulle passa som rättshaverist och att jag när jag blir pensionär blir en sån som köper en aktie i bolag för att gå på årsstämma och jävlas. Eller vänta, det har jag ju redan gjort. Har en tidningsbild på Per Brilioth på mitt skrivbord för att komma ihåg att man kan överträffa sig själv.

Inte han alltså, utan jag. Och kanske han också, men då krävs miljöåtgärder.

tisdag 22 april 2008

Mensvärk

Fy fan i helvete. Mensvärk är verkligen inte guds gåva till kvinnorna i min släkt.

Vill ligga i fosterställning inlindad i en filt på jobbets altan och kolla på båtarna. Hellre än sitta framför datorn och känna hur äggstockarna och livmodern pockar på nattsvart uppmärksamhet.

Bryssel hela nästa vecka. Helt makalöst att jag inte ska ha mens när jag ska iväg. Favoriten var annars mensvärk på en öde ö utanför Studsvik utan toalett i sikte.

måndag 21 april 2008

Dagens facit: Två lakritspuckar

Lakritspuck blir helt klart en av sommarens bästa. Bättre än rosévin, men dock inte nära grillning och rödvin.

Homoerotik

En helt ny dimension öppnade sig under helgen i diskussionen om könsroller och kvinnans ställning i samhället.

Många män är homosexuella, eller bisexuella, och vågar inte visa det. Än mindre prova på att ha sex med en man, för det är ju äckligt. Och då kan man diskutera lön, vem som lagar mat och städar, att kvinnan måste bära bh och gärna ha stringtrosor osv.

Men kvinnor har inte samma problem när det gäller att knulla med nån av samma kön. För oss är det helt ok att säga att en kvinna är sjukt sexig, man kan gå på gayklubb utan att nån höjer ett ögonbryn och ja, jag får hångla med en brud utan att mina polare lämnar mig. Men det får inte alltid män göra och det har hela helgen handlat om.

Nu förstår jag varför homoerotiken är så stark i fotboll, ishockey, och alla andra lagsporter. De får klappa varandra på rumpan, kramas, hoppar upp i famnen på varandra och firar den manliga närheten. Det är ett av få ställen som de får lov att göra det utan att vara bögiga.

Synd att vi inte kommit längre. Ingen borde leva under "tvång" att vara nån annan för att vara socialt accepterad.

fredag 18 april 2008

Fortsättningen...

Per säger:
låter som ett härligt liv
Per säger:
ska du jobba på vägen eller leva på sparade pengar?
Cosmo säger:
både och
Cosmo säger:
kanske kan jag sälja reseskildringar
Cosmo säger:
kanske kan jag sälja foton, eller reportage
Cosmo säger:
skriva om spännande, inspirerande människor. individer, ingen gruppmentalitet, bara själar på väg, eller på väg bort, jag vill höra alla historier jag aldrig får höra, dela ett glas med en främling, läsa om andra i vackra landskap
Cosmo säger:
jag vill inte gå under av det här, jag kvävs, jag mår dåligt, jag vantrivs, jag avskyr
Cosmo säger:
jag är knäpp. har helt och hållet tappat greppet

Vet inte varför...

...som det här låten av Madonna får mig att bli så jävla glad? Såg henne i danska Horsens för två år sen, så jävla cool brud.

Idag är i alla fall dagen, låt oss se hur jag klarar mig. Återkommer när jag vet mer.

torsdag 17 april 2008

Självmordsbenägen

En vän ringde igår och sa att hon blev mörkrädd av min blogg, hon hoppades innerligt att mina föräldrar inte läser den för då skulle de tro att jag var självmordsbenägen.

Men jag är inte självmordsbenägen. Jag är bara så jävla trött på att allt ska vara en jakt på pengar. Sen vi bytte vd har hela företaget förvandlats till ett äckligt vattenhål för maktkåta snorvalpar och -valparinnor. Jag har 36 flaggor i min inbox + tusen texter att skriva. Vem fan mår bra av det?

Och alla säger "…men det är klart du måste jobba kvar, vad ska du annars göra?". Men vet ni vad? Jag tänker inte stanna kvar. Ett år av panikutskick och så fruktansvärt beige arbetsuppgifter har gjort sitt. Jag vägrar vara en del av systemet som suger ut pengar av människor. Skulle vilja ha lite kul innan jag dör.

Med lite tur kan jag spara ihop 50 000 kr på tre på fyra månader. Sen drar jag ut och reser. Jävligt långt bort.

måndag 14 april 2008

Livet suger...

...och vad gör man när livet suger?

Man bokar resa till Amsterdam. Tjohoooo!!!

söndag 13 april 2008

Friendly reminder

Om kvinnan i svart frågade om jag ville bo i de lilla huset, den lilla enrummaren med stenlagd altan och skrangligt bord, ett pyttelitet hus, bara 22 kvm, mitt bland Frankikes vingårdar. Där vi alltid har råd med vin och ost.

Och hon skulle göra sin silversmycken och jag skulle skriva, skriva, skriva. Hon säger nu att hon skulle vara lycklig. För här vet bagaren vilket bröd hon alltid äter. Och jag skulle skriva om min dröm, min stora dröm blir mitt liv. Och den tedje vid bordet vil trampa druvorna så att vi alltid har vin.

På avstånd hör gäster och förbipasserande vårt skratt. Vi är lyckliga, fria, långt från ont och ångest. Långt från kaos och tvång att bli lycklig av pengar.

Men styrkan försvann efter onsdagen. Det lilla huset känns avlägset, så förbi, som om det var i någon annans sömnlösa dröm det hände. Så jag säger nu som jag skrev i onsdags efter mängder av det goda vinet.

Fan fan fan och hela helvetet. Varför är vi så fega? Och varför är det aldrig synd om oss.

jag vet inte varför jag skrev så.

Ärligt.

Jag mår skitdåligt.

Trodde jag var på väg in i skivarmode. Icke.

Slukar alla känslomässigt laddade texter jag kommer över på nätet. Bloggar är bra ibland.

söndag: ge mig ett vapen

Ångesten är kvävande, vill verkligen inte gå till jobbet imorgon. Vill kunna andas en dag till och slippa känna paniken av att jag inte hinner något av det jag ska.

Booooring

Såna här kommentarer fick jag på festen igår: "Ärligt, idag får du betyg D för du har varit så tråkig..." och "Förlåt, tog du illa upp när jag skämtade om sex?". Och med tanke på att jag pratade kärnkraft i två timmar så inser jag att jag är tråkig. Skittråkig. Eller så var sällskapet på festen fel för mig.

Borde supit mig aspackad istället. Då hade mina kollegor varit roligare. Fast det finns guldkorn. Tre.

fredag 11 april 2008

En oväntad komplimang

Den långsamma kampen för att inte bryta ihop av arbetsbelastning har gått i stå. Skickade ett långt, pedagogiskt mejl till min chef igår där jag beskrev tidigare incidenter på jobbet i Danmark då två av fyra skribenter bröt ihop totalt och fem månader senare hade alla slutat. Och att jag kommer hamna där om jag ska göra onödigt dubbelarbete.

Min chefs kommentar på veckomötet:
- Jag måste verkligen säga att du är så otroligt bra på att skriva. Din styckeindelning är dessutom helt fantastisk, du förmedlar verkligen en känsla när du skriver!

Inte ofta man får en strudlande kommentar för sin förmåga till styckeindelning. Men även en sån är en komplimang värd att lägga på minnet. Han höll med mig också, och hjälper mig med prioriteringar om jag måste låsa in mig på toa för att storgråta igen.

Skåne-J och jag hade veckomöte på tfn igår när jag kom hem. Vi kom fram till att vi båda lider av någon form av störning. Eftersom störningarna liknar varandra så är vi så bra vänner. Jag lovade att arbeta på kokainplantage (cocaplantage?) när vi drar till Sydamerika. Argumentet var "Varför inte?". J:s och min spanskavokabulär kommer differentiera sig något när vi landar i Skandinavien igen.

Till sist ett stort lycka till till Wibsen som flyttade till Oslo igår. Hoppas allt löser sig!

söndag 6 april 2008

Beijing 08 = Mexico City 68?

Men vad spelar människoliv för roll när marknadsekonomin är på jakt efter nya offer att manipulera? Köpkraft är nyckeln här. Skit i Tibet. Vem bryr sig Burma. Inga mänskliga rättigheter, fine by me. Djur behandlas på avskyvärda sätt, totalt ointressant.

Den allra mörkaste kapitalistiska kraften gav OS till Kina.

Stora, maktgalna konglomerat vill ta del av vinsten från 1,3 miljarder köpglada kineser. Samaranch polerar sina mutor på sitt slott. Och folket, ja folket utnyttjas och bearbetas. Snart äter alla kineser på McDonald's. Här är listan på vilka som sponsrar OS i Beijing. Alla dessa företag har i min mening blod på sina händer.

Jag hoppas på ett bakslag. Ingen vågar bojkotta, och kanske är det inne på arenan och framför kamerorna som kampen borde avgöras. Det är då idrottaren har makten att ta ställning och göra sig hörd.

Att säga och göra ingenting är ett tyst medgivande, "jag som idrottsman tycker det är helt ok och säger därför ingenting".

Beijing 08 kan bli ett nytt Mexico City 68 med upplopp och politiska gester på en arena som förvånandsvärt många tror är fri från politik. Vilket skitsnack, undrar vem som sponsrar deras skygglappar.

Och fast jag inte var född 1968 får jag alltid rysningar när jag ser den här bilden. Önskar innerligt att samma sak ska hända under dagarna som följer den 8 augusti 2008.

Idag i London kantades facklans väg av "upplopp". Imorgon i Paris väntas kravaller och 3000 poliser är redo. SvD och DN skriver om upploppen.

Jag saknar en man

Söndag morgon, väcktes av Sandras man som ringde för att berätta att min drömman är i stan. Hälsade att jag kanske hör av mig till honom imorgon efter jobbet. Hög risk nämligen att nästa vecka blir som denna.

Sandra berättade sen två skräckhistorier om män som inte bryr sig om sina barn. Känslig som jag är blev jag förbannad på en halv sekund. Jag informerade henne om att det i vår årsredovisning står att vi är ett jämställt företag. Det är den största lögnen jag hört. I ledningen är det långt ifrån hälften kvinnor, i styrelsen är bara en person kvinna. Jag vill veta hur stor andel av männen som tar ut pappaledighet, och hur länge. Jag vill veta skillnaden lönemässigt mellan män och kvinnor.

Så jag stormade upp, in i köket och den första jag ser är pappa. Så pappa får lyssna på mitt manshat och hur mycket jag hatar strukturer. Jag berättade om min kollega som vägrar ta ut de två pappadagar han har kvar (skulle bara kosta honom ca 600 kr), jag berättade om mannen som hellre gymmade och sen gick ut med polarna när hans fru och barn var sjuka, och jag berättade om hon som fått tvillingar och var tvungen att få hjälp av en tjejkompis på nätterna eftersom hennes man behövde sova för att orka jobba.

Och då kom jag på att jag faktiskt saknar en man. Speciellt, eller kanske endast när jag är råförbannad. Jag saknar att ha en piltavla nära tillhands. Någon man kan fråga om det verkligen stämmer, funkar ni män verkligen så här?

Fast å andra sidan så innebär det också att jag bjuder in strukturerna i mitt hem. Inte riktigt läge för det just nu. Orkar inte sätta mig på fler toaletter och storböla.

Och inte fan var det kvinnor på jobbet som uppförde sig som as och fick mig att gråta. Det var männen. Och de kan sitta där och dunka varandra i ryggen. Förr eller senare förlorar just de männen ändå.

lördag 5 april 2008

Drottningen av dramatik

Kaos kaos kaos.

Att lyssna på mig själv är tröttsamt. Jag har aldrig nåt bra att säga längre.

Jag trodde Vattenfall var börsnoterat. Är irriterad att statlig verksamhet finansieras av Vattenfalls vinst som i viss mån kommer från smutsig kolkraft. Miljöberedningens löner betalas av tyska kolkraftverk. Jag mår illa av sånt hyckleri.

Jag har aldrig nåt bra att säga. Men det har Håkan.

söndag 30 mars 2008

Kärlek

Nej, jag har ingen man och heller ingen kvinna. Jag är inte gift, har aldrig varit och har inga barn. Lever helt utan husdjur. I mitt kylskåp finns endast öl, vitt vin, ruccola, pesto och ketchup. Jag trivs jävligt bra med det. Ketchupen är förresten snart slut. Jag äter inga djur som går på land. Undviker utrotningshotad fisk som till exempel torsk och tungor. Ser inte ens åt jätteräkors håll. Jag dammsuger inte en gång i veckan. Jag jobbar hårt, men i perioder. Så vissa dagar jobbar jag otroligt effektivt, andra kan jag knappt skriva ett enda ord. Humörmänniska är nog ordet jag letar efter.

Jag vill inte ha en rik man som köper dyra saker åt mig. Jag vantrivs i diskussioner om lakan från Ralph Lauren. I fredags kom jag till jobbet osminkad, oborstat hår och tröjan var tydligen ut och in.

Jag är inte beroende av en kram för att veta att jag är omtyckt när jag kommer hem från jobbet, jag tycker inte att allt är bättre om man är två. Jag ser inte barn i min framtid. Det finns så många underbara barn i min omgivning att jag inte behöver bidra, jag ger min ranson till K i Amsterdam. Äktenskapet är en kvinnofälla och det borde vara helt naturligt att inte vilja ha det.

Ibland super jag för mycket. Jag brukar dessutom gå ut på vardagar och komma bakis till jobbet. Men jag är ute med roligt folk och jag väljer en tisdag över en lördag om jag får välja.

Jag var i ett jävligt långt förhållande förut, ett förhållande som jag inte mådde bra av. Kanske inte beroende på mannen, men mer att det i ett förhållande förväntas att man ska ta en roll. Man blir så jävla tydligt KVINNAN och det mådde jag illa av.

Mina nära vänner är helt underbara människor, de är riktigt starka kvinnor. Och fortfarande tror några av dem att jag nog kommer vilja gifta mig nån dag. Jag ska bara hitta den rätte. Blä säger jag, sluta minimera och underminera mig.

Att göra precis det man vill är underskattat. Förstår ni?

Svårt att förstå alliansfolket?

Som anställd på ett företag som jobbar med att främja marknadsekonomin är detta priceless. Alliansfritt Sverige har gjort en ordlista så att jag alltid kan förstå vad högerfolket egentligen säger: Till ordlistan>>

Don't stop me now

Söndagsbakfyllan glöms nu under 03:32. Lyssna på Freddie, han visste verkligen hur livet skulle levas. Kort, intensivt och räddade många på vägen.

På med högsta volym och upp och dansa!

Grymt.

Jag gjode det, jag vågade och bröt igenom den där barriären som döpts till "...men ingen komme ändå lyssna". Jag ställde mig på podiet och trots hjänsläpp och annat fick jag fam min fråga. Och vd:n, tillika näringslivets fjärde mäktigaste, var tvungen att svara.

Jävligt grym känsla, speciellt eftersom det blev en lång diskussion med dem när stämman var över.

Jag trodde faktiskt inte att nån skulle lyssna.

Har firat med whiskey hela helgen.

Grym känsla.

onsdag 26 mars 2008

Bakis be gone

Trots gårdagens händelser känner jag mig helt ok.

En helt vanlig kväll på Indigo. Eller?

Med S ord (hon har precis kommit hem från Norrland där alla är trevliga):
Han var väldigt konstig för han såg otroligt glad ut över att slänga pengar omkring sig. Och jag som blev så glad och vinkade. Fattade inte att han slängde pengar som om du var värsta horan.

Med mina ord:
Gubbjäveln, och jag som var trevlig mot honom och hans pojkvän, slängde en hundring efter mig på bordet när de gick. Om jag inte var inringad vid bordet hade jag kutat efter och tvingat honom att svälja den. Fick istället en kille vid vårt bord att köpa två gröna öl till sig och polaren, som ett minne av männens gröna drinkar. Drinkar som i min mening såg goda ut i männens händer och sen var jag kissnödig och log i farten när den ena mannen sa att jag blev överraskad över de två snygga männen som höll i drinkarna. Och sen kom cash flygande. Blood money som M sa.

Just ja, en polare från förr kom dit med sin brud. Kokain och bildlärare i högstadiet hör inte ihop, vilket konstigt parallellt universum vi än har hamnat i.

Fy fan för män, gay eller inte. Kvinnan förlorar alltid. Sover hos S, stackarn som jag tvingar lyssna på mitt manshat en hel natt.

Jobb imorgon, fett trist. Fett jobbigt, klockan är halv två på natten.

Efter en helt vanlig tisdag på Indigo.

tisdag 25 mars 2008

Time.

Könsroller och feminism snurrar i huvudet. Hälsade på hemma hos Noam igår och sen hem till K för lite rött. Hon är en jävla bra brud, kommer sakna henne när hon drar på sköldpaddeturné nästa vecka.

En Annan vän drog genom dörren jag öppnade, stängde den efter henne. Ibland tvingas man till sånt för att bryta ur sina påtvingade roller. Jag är inte den jag var för länge sen. Av samma anledning är det så jobbigt att vara hemma över påsk - för jag blir påtvingad rollen som liten dotter.

Allt har sin tid, så även vänner.

Varmvattnet var avstängt i morse, så jag frös som satan. Lugnar mig med denna fantastiska människa:

måndag 24 mars 2008

jobb = kiss och bajs

Jag vill inte jobba imorgon.

Tror inte någon endaste själ i hela Sverige vill jobba imorgon.

Usch vilken "söndagsångest" och klockan är inte ens halv tolv på förmiddagen.

söndag 23 mars 2008

Arboga surrar på nätet

Igår, för att fly från mina föräldrar, satte jag mig framför datorn och läste en massa nättidningar. Och sen hamnade jag på bloggarna. Sen hamnade jag på den så kallade bonuspappans blogg, alltså han som var bonuspappa till de mördade barnen i Arboga.

Sen hamnade jag på Flashbacks forum och började läsa om Arboga. Och jag fortsatte läsa idag. Det som fascinerar mig är inte vad som skrivs, men mer hur det skrivs. Hur vissa har auktoritet att säga saker som blir lag och andra blir sågade vid fotknölarna.

Jag har blivit en av dem som roffar åt mig vid ett sånt hät popcornläge, en biokänsla i realtid. Mest en massa trams och lögner, men de mellanmänskliga relationerna mellan dessa, för mig, virtuella personerna är svåra att släppa. Att rollindelningen finns här också. Inte uppdelat i kvinnligt och manligt som tur är. Jag får nog av det av mina föräldrar. Hoppas polisen har koll på flashback också, för bland dessa spännande hollywoodinlägg finns nog några sanningskorn. Vill inte länka till det, ni får hitta själva istället om ni vill läsa.

Det är förresten vidrigt att åklagarna gör grova fel så att misstänkta förbrytare måste släppas ur häktet. Pinsamt Sverige!

Om missat Arboga i tidningarna kan ni läsa mer här: SvD, DN, Aftonbladet, BT, Ekstrabladet.

Aha - det är Nokia

Jag fick samma slogan som Nokia. Surt sa räven...

Slogan direkt, vad kan jag hjälpa till med?

Nickade till 30 min i soffan, det är skönt med påsk. Hittade sen den här sajten, inte så avancerad men ganska roligt tidsfördriv.

Sloganizer - när du behöver en slogan...

Cosmo, created by nature. Tänk att maknadsekonomi kan vara så kul. Undrar vilket märke som använder den egentligen? Säkert nåt miljöförstörande skitbolag.

lördag 22 mars 2008

Rappot från det svenska folkhemmet

- Men jag lärde dig att tvätta när vi bodde på Sandhamnsgatan. Du följde alltid med mig ner i tvättstugan och du tyckte det var så otroligt kul!

Mammas kommentar var inte så mycket ett svar men snarare ett försvar till min fråga om varför jag aldrig blev så kvinnlig trots att jag växte upp i en familj med stereotypa, tydliga könsroller; pappa i försvaret, mamma hemmafru.

Jag frågade dem om de var medvetna om de härskartekniker som män utövar. Då blir pappa skitförbannad, höjer rösten och fräser: "Det är inte bara kvinnor som drabbas. Härskartekniker används av män på mn också, jag vill inte höra nåt annat".

Visade nog inte min allra mognaste sida när jag himlade med ögonen, och han blev skitsur. Men jag fortsatte prata om manliga nätverk, att män har högre lön och kvinnor fortfarande är hemmafruar - och mitt i mitt resonemang vrålar min far:

"Tycker du att du är duktig nu när du har lärt dig nåt i dina fina böcker? Nu ska du vara tyst!"

Snacka om härskarteknik. I stor utsträckning av män mot kvinnor. Även inom familjer.

Jag försöker fort som fan sy en mantel av teflon för att orka den här jävla högtiden också. Över jul åker jag långt bort. Ensam.

Glad påsk!

Pensionärspåsk...tjoho!

Påsk hos päronen bjuder inte på några större överraskningar. Har precis trixat ihop mitt travtips, lockades av 22 miljoner i potten. Fast jag valde ut hästarna utefter vilket namn som lät coolast. Och några favoriter. Så lägenhet kan kanske köpas redan nästa vecka!

Kaffe, matlagning och diskussion om pappaledighet ingår också hos päronen. Har taktiskt nog tagit med mig Simone de Buvoirs "Det andra könet" och Bitterfittan av Maria Sveland. Målet är att få mamma att bläddra lite i en jämställd värld. Låt oss se.

Ser mest av allt fram emot två veckor långt bort från jobbet. Jag ska fika så jävla mycket och skaffa alldeles egna latte-vänner som vill hänga med mig när andra slavar fram på jobbet. Moooahahahahah! Men jag får vänta ill april.

Ser fram emot två onsdagsfyllor med hemgång kl. 05, fyra spinningpass i veckan (nåja), förhoppningsvis lite miljögrejer och minimalt med tid framför en dator. Förutom när jag ska skriva boken såklart. Och fan vad boken känns bra. Skriver ner en massa saker hela tiden på lappar som jag ska försöka samla ihop till en helhet. Det bli en massa rödvin, massa massa rödvin och skönt folk. Fan vad det blir bra.

Äntligen börjar livet.

torsdag 20 mars 2008

Feelin' good

Påskledigheten närmar sig, tjänstledigt i 14 dagar är fixat och trots huvudvärken jag fick av massagen mår jag ruskigt bra.

Eller som Nina skulle beskrivit det:

Existens?

Var ledig från jobbet igår och mina tre efterträdare fick smaka på adrenalinkick när de tekniska problemen hopade sig. Såg sms:en när jag var på centralen, kunde inte annat än hålla tummarna.

Sov 11,5 timmar inatt, eller inte ens inatt - jag somnade strax före kl. 19. Tror all mitt tänkande gör mig helt slut så sömnen var välkommen. Min existensiella kris har nått nya höjder och idag kl. 11 ska jag föreslå för min chef att jag får tjänstledigt några veckor under våren. Kommer bränna ut mig annars, och det vill jag inte. Vill börja på boken och fundera över livet. Sånt som alla går igenom nån gång i livet. Och som jag går igenom varje morgon när jag vaknar.

Håll tummarna för mig!

söndag 16 mars 2008

Varför är alla kåta på Björn?

Jag fattar inte det här med Björn Gustafsson. Visst, han är söt och rolig och så, men jag kan helt enkelt inte tänka mig att han är sådär härligt och farligt kinky i sängen.

Men okej, när alla vill ha Björn tar jag med glädje hand om Betnér. Kom till mamma Magnus, jag kan visa dig ett och annat...

Ingen söndagsångest idag

Jag är ledig imorgon, tjoho! Söndagsångesten infinner sig därför inte idag. Härligt!!!

Ska ut på hemligt uppdrag och plocka ner dålig fisk från butikshyllorna imorgon, mer om det när jag är i sthlm igen.

Har definitivt kommit över snutarna, igår när polisen kom förbi festen kände jag nada. Förutom respekt för den kvinnliga polisen, hon var skärpt.

I övrigt känner jag mig lättad, mycket lättad. Har burit på mycket och orkade i torsdags skriva ner allt i ett långt mejl och skicka iväg. Fick som vanligt ett svar som säger att jag har fel, men det är skitsamma. Att titta det jag skrivit gör det så mycket enklare att inse vad jag ska göra. Hoppade av möhippeplaneringen, fast skrev att det är mycket med jobbet och GP. Vilket det faktiskt är också, och jag vill mycket hellre prioritera det.

Dessutom är det inte kul att planera en möhippa för en tjej som på fullaste allvar tänkte köpa en bok om hur man planerar den perfekta möhippan till L och mig i julklapp.

fredag 14 mars 2008

Rödtjut gjorde underverk. Igår.

Jojo, bakis idag igen. Dagen har varit hemsk.

På veckomötet med min chef sprack mina jeans på rumpan, ett par baggy jeans! Och jag kan ju aldrig hålla käften så nu vet nästan hela kontoret vad som hänt. Och Siggy försöker dra ner min tröja jag knytit runt midjan och springer fnissandes iväg.

Om jag inte varit så bakis hade jeansen inte spruckit. I know it...

torsdag 13 mars 2008

It's all blue skies.. hrm...

I måndags var jag hemma hos K efter besöket hos bebisen. Vi pratade och pratade och jag sa att jag mådde bra och inte hade några problem, ingen vagel i ögat.

Vem fan lyfte min perfekta slöja?

Igår och idag är ungefär lika bra som två påsar bajs. En kollega berättade att han var på strippklubb i NY i onsdags förra veckan, och där hade strippan ätit och smetat in ansiktet i bajs. Fast det var chokladmousse.

Jag känner mig som strippan, fast om det hade varit riktigt bajs. Same shit, different name lixom.

Vägskälen som gör ont

Väldigt mycket bebisar nuförtiden, många som byter riktning. Noam förra veckan, igår gjorde Vendela entré, mycket snack om fem veckor gamla Elsa på jobbet, minst fyra gravida kvinnor på it-/utvecklingsavdelningen, S låter generna gå vidare i en avkomma omkring den 1 september och så vidare. Och en till, som jag är extra glad för, men om henne står det längst ner.

För det är många andra vägskäl just nu. J har snubblat på en 60 år gammal äcklig sten som använder ord och slagkraftig handling för att trycka ner henne och sudda ut hennes leende. Försökte igår få henne att förstå, men hon kan inte se det som jag gör. Hon försvarar honom, säger att det kanske inte var så allvarligt, tänker att hon måste se det från hans håll, att hon inte kan tänka sig att han skulle vara en sån. För han är en framstående kulturprofil, han har kunskap som tydligen är värd att lyssna på. Och enligt J är han ju ingen tacky outbildad tönt, han har ju kända vänner och så vidare. Jag blev och är fortfarande helt förstörd, för här har jag varit förut och det ser likadant ut varje gång.

Ringde paniksamtal till Amsterdam för råd.

Råd fick jag, och bra dessutom. Och sen fick jag veta att det den 23 augusti kommer ett syskon till Mika. Tänk vad häftigt egentligen att det kommer så många nya människor till världen i år. Ser fram emot att hälsa på i Amsterdam inom kort. Jag behöver det nu.

Så alla kommer förr eller senare till vägskäl som gör ont. Oavsett om det är en förlossning, en örfil, ett kejsarsnitt, eller den psykiska smärtan när någon med stora svagheter trycker ner goda själar för att må bra. Eller smärtan i att stå på andra sidan vägen, eller andra sidan Sverige, och se på när det händer.

onsdag 12 mars 2008

Vilken jävla skitdag

Ja herregud, det här visade sig bli en jävla skitdag. Ska äta libanesiskt med S ikväll och tänker passa på att dricka för tre = mig, S och den gravida magen.

Sen tänker jag gå hem och gråta.

tisdag 11 mars 2008

Skrika

Glömde nästan.

Jag vill gärna skrika rakt ut, allt vad jag har, så det gör ont i lungorna, så alla hör, på kontoret imorgon.

Och nu tänker jag på Carola. Tankar från skrik till virvelvind till orkan till storm till fångad av en stormvind till fångad av Carola. Undrar om hon också vill skrika.

Jävla Carola. Jag vill skrika, inte tänka på henne och hennes blå girlanger (stavas garanterat inte så) från melodifestivalen förra året. Tror det var förra året.

Schlagerfest på lördag. Jag ska bli full då också. Såklart, det är faktiskt rullavstånd hem.

Dag 0 lider mot slutet. Dag 0 lider.

Jag vet vilken dag det är, men idag är ändå svår att ha koll på. Det känns som söndag, kan också vara vilken annan dag som helst i vilken månad som helst och jobbet kunde vara på vilket kontor som helst.

Är lite förvirrad och undrar vart skrivartalangen tog vägen. Jag som borde kunna säga nåt vettigt säger bara skit, säger = skriver.

Har haft givande samtal idag med kollegor. Och igår träffade jag bruden som när hon blir vuxen ska rädda världen. Fast just nu chillar vi lite med det, hon är faktiskt bara en vecka gammal.

Dag 0 är snart slut. Imorgon börjar Dag 0. Groundhog day, någon?

Imorgon tänker jag dricka lite vin med W för att dämpa ångesten. Behövs.

söndag 9 mars 2008

Appropå kvinnodagen

Om att vara mamma...

Den här lilla krabaten och hennes bloggande mamma ska jag träffa imorgon efter jobbet. Nu blev jag genast på mycket bättre humör.

Dagen efter festen

Samlade brudarna igår för fest på kvinnodagen. Är mkt nöjd, även om det finns platser reserverade i helvetet för de kvinnor som prioriterar sig själva över allt annat. Men hon fattar väl det till sist när hon sitter ensam utan vänner.

Jobbet hade också fest, hade tydligen varit kul med fri bar på kvällen. Känner ändå inte att jag missade nåt. Fulla kollegor har jag sett förut och de är inte så jävla roliga.

Veckan slutade alltså på plus, även om jag känner mig något tung i huvudet efter hemgången vid 05. Usch vilket ointressant inlägg.

fredag 7 mars 2008

Dag 5: Fredag

Från helvete till himmel till helvete till klarblå himmel och underbart solsken på fem dagar. Jag vaknade glad i morse!! Fattar ni, jag var glad när jag slog upp ögonen, det händer verkligen inte varje dag. Är fortfarande glad, trots att jag är på jobbet.

Helgen blir hysterisk men rolig. Ikväll after work och senare fira L som fyllde år i onsdags, imorgon har jag fest och söndag ska jag städa (= ligga bakis och kolla på skidåkning).

Men just idag mår jag bra, just idag är livet väldigt vackert.

Ber om att få slippa cat fights imorgon kväll.

torsdag 6 mars 2008

Ruttna tomater på Reinfelt


En nyhetsdag som denna, då det berättas att Apoteket ska börja sälja porriga leksaker (fler dildos åt folket!), kommer den chockerande nyheten att några ungdomar (ligister?) skrikit fula ord åt Reinfelt. En slags verbala ruttna tomater på våran främsta makthavare och det är väl inget konstigt med det? Svenskan är direkt med och bevakar. Drog lite på mungiporna, tills Reinfelt jämför protesterna med att stå i klacken när djurgårn spelar. Snacka om härskarteknik - 10 poäng till Fredrik!

De är antagligen, som så många andra, besvikna över högervindarna som blåser i samhället, och alla har ju trots allt rätt att säga sin åsikt. Vi får alla nån gång en känga för våra politiska åsikter. Tycker det är bra att även Fredde hålls någorlunda nära den verklighet vi andra lever i.

Dagens outfit (torsdag)

Byxor: Röda i fleece (mammas)
T-shirt: Greenpeace (Köp inte OKQ8:s miljöbluff)
Kuvert: Mitt eget orangea kuvert - glöm inte framtiden flickor!


Får jag vara vän nu med alla tusentals tjejer som älskar päls, är trådsmala och uppmuntrar till en totalt skev verklighetsbild på nätet? Snälla?

Dag 4: Torsdag

Igår var en minst sagt spännande dag. Vaknade med ont i halsen och beslutet att stanna hemma var enkelt att ta, trots att det kostar mig 1000 pix på lönen den 25 april. Svansen mellan benen och Roslagsbanan till Täby för att kurera mig hos mor och far, slutade med att jag dammsög nätet på spännande bloggar.

Hittade bloggen "Psykbrytet" där ni hittar följande inlägg. Underbart skrivet, jag är deras fan för evigt.

Kan vi inte va vänner?

onsdag 5 mars 2008

Palestinasjalar upphör på Stureplan

Läste en artikel i Svenskan om att händelserna i Gaza skapar en bloggdiskussion. Det var ju lixom det som var meningen från början, innan Virtanen började med sin rökblogg inför rökförbudet. Var väl 2005 eller 2006. Innan det så fanns det i alla fall en högre procent seriositet i bloggvärlden.

Jag har sett och läst många av bloggarna som handlar om Israels attack på Gaza, och det är en hemsk verklighet. Från och med nu ska jag bojkotta israeliska produkter. Stureplanspacket har väl ett dilemma nu när det är lite känsligt och ställningstagande att bära palestinasjal. Fast många har nog inte kommit så långt som till utrikessidorna, de fastnar i DN På Stan.

Och snälla missförstå mig inte. Jag tycker att det ALLTID är fel att medvetet döda/slakta djur och människor, inte bara när jag ställer mig på samma politiska sida som de som drabbas.

Gardellism

Jag älskar Jonas Gardell, tänk om jag fick ha en så fantastisk man in min närhet hela tiden!

Jag önskar att jag föddes till man och var gay samt träffade Jonas innan han blev pangförälskad i Mark. Iofs skulle Jonas och jag inte vara ett lika underbart par som han och Mark. Det känns faktiskt ganska orättvist, jag kommer aldrig få det jag vill ha.

Fick förresten världens roligaste och på samma gång knäppaste mejl idag. Mejlet innehöll tre meningar och en fråga om jag är på. Vad jag ska vara på vet jag inte och vi kunde tydligen inte prata om det i telefonen och inte på mejl. Jag gillar överraskningar så jag sa ja. Så Jonas Gardell kanske skulle tycka att mitt liv är lite spännande ändå, och kanske (om jag var man) skulle han fastna för min b-filmatisering av en spionroman.

Du missar väl inte Jonas Gardells blogg/dagbok på nätet?

Dag 3: Onsdag

Sjuk. Idag är jag sjuk. Och inte bara i mitt lilla huvud, som i vanliga fall. Puss puss. Jobbar hemifrån imorgon.

tisdag 4 mars 2008

Dag 2: Tisdag

I Stockholm är det riktigt fins väder idag och jag känner mig som en helt ny människa! Kan bero på att kläderna jag har på mig inte är mina egna, parfymen är inte min doft och jag vaknade vid Medis.

Finns inte mycket i världen som slår en måndagsfylla. Det finns hopp för mitt liv ändå!

måndag 3 mars 2008

Dag 1: Måndag

Efter en tung start på veckan, som började igår kväll med vin till min nybrända "vad fan är meningen med livet-cd" och tillhörande melankoli hamnade jag i morse av nån konstig anledning på ett vuxet jobb med tillhörande vuxna arbetsuppgifter vid ett vuxet skrivbord i morse, men till slut blev det lunch med kollegan T - som nog får räknar som en manlig motsvarighet av mig, eller jag en kvinnlig variant av honom - så är jag nu på bättre humör. Vi planerade en sunkutgång första helgen i april, och vips så är jag gladare!

Fast jag är ändå som en tonåring som är arg på hela världen. Och jag tänker fortsätta med det resten av veckan.

söndag 2 mars 2008

Hjälp mig, jag går under

Botten är nog nådd nu, jag vet inte längre vem jag är. Varför gör jag inte det jag vill, varför stäcker jag inte upp mittersta fingret samtidigt som jag svänger väskan över axeln och går på tåget till Ingenstans och överallt.

Loppan hängde hos mig i fyra dagar, var skitkul och väldigt hårt. Bästa stunden var lördag eftermiddag, precis när det började bli mörkt, då vi satt i mörkret med fyra ljus tända och lyssnade på Springsteen och pratade om livet. Då började jag på allvar må dåligt över min situation, jag vill inte leva så här. Men jag vet inte åt vilket håll jag ska gå och jag känner mig som om mitt problem är universums största i-landsproblem.

Jag vill satsa med på Greenpeace och välja det över jobbet, för jag tror att det går att förändra världen till det bättre. Naivt, jag vet. Och det är inte vuxet att vara naiv, men jag är inte vuxen. Vill gå ner till 90 % på banken och använda två lediga dagar i månaden till Greenpeace.

Resten orkar jag inte skriva om, för mitt liv är så ointressant att jag inte ska slösa er värdefulla tid på klagomål från en brud som växt upp i en jävligt skyddad miljö - och som därför inte äger rätten till att klaga.

torsdag 28 februari 2008

Youtubeklipp om miljöaktivister

Eftersom jag är halvtrött i huvudet pga rödvinet igår kikar jag istället runt på Youtube. Hittade den här, låten har väl snart 10 år på nacken och videon är ju faktiskt lite inspirerande.

Hemliga socialiseringsagenter

Ute i vårt samhälle springer hemliga socialiseringsagenter som sprider normer som osar av 1830-talet. Bara på mitt jobb finns otaliga exempel av hur kvinnor behandlas annorlunda än män. Och hur medarbetare, oavsett kön, tror att man ska uppföra sig på ett bestämt sätt.

1. Förra året på alla hjärtans dag delade den dåvarande vd:n ut chokladhjärtan. Men bara de kvinnliga anställda fick ett chokladhjärta, männen på jobbet fick vara utan.

2. Sport på tv. Vid mäklarna har vi en tv och en projektor som båda visar ekonominyheter från hela världen. När det skulle annonseras vem som fick nobels fredspris 2007 bad jag om att få se det på tv. Fick ja från lirarnas chef, men han som satt närmast tv:n sa nej.
Igår var det slottssprinten och det visades på deras tv. Jag framförde mitt klagomål till den operative chefen som höll med och sa att om jag hade önskemål om något jag ville se igen skulle jag vända mig till honom så ordnar han det.

3. Vår nye vd har alltid en prydligt vikt näsduk i bröstfickan. Inom en månad efter att han började hade två medarbetare börjat med samma sak. Oj så pinsamt.

En egen mapp för tack

Som kanske märks i min blogg är stämningen på jobbet lite tryckt. För att pigga upp mig själv har jag nu skapat en mapp i min outlook där jag lägger alla tack jag får på mejl. Nu kommer jag säkert inte få några alls...

Men jag tror att den hjälper mig att hålla humöret högt!

Dagens låt (på temat Skåne)

onsdag 27 februari 2008

Tänk om man försover sig till kejsarsnittet

S har fått datum för bebisleverans nu, det är bestämt till måndag kl. 07. Tur att det inte var jag, för jag hade försovit mig. Före klockan 06.30 existerar inte den verkliga världen och det är väckarklockeförbud.

Jag har nog potential att försova mig till de viktiga sakerna i livet. Kommer garanterat missa skjutsen till Utö när A&J ska gifta sig, sen kommer jag inspringandes i kyrkan alldeles svettig med förstörd frisyr efter de andra vackra människorna som har perfekt åtsittande klänningar och inget smink under ögonen.

Och så har jag råkat ta på mig en rosa, gräddbakelseliknande klänning eftersom jag fortfarande är övertygad om att det är så brudtärneklännigen måste se ut.

Än så länge har jag i alla fall kvar jobbet, vilken fantastisk tröst det är.

tisdag 26 februari 2008

Varför skiter vi i miljön?

Dagens vrål:

Varför är det så svårt att bry sig lite? Jag har i ett års tid kämpat på jobbet för att få igenom en miljöpolicy, men det är inte alls prioriterat. 2-årsplan för miljön my ass, och nu har till och med konkurrenten börjat med klimatsatsningar. Too little, too late för vår del alltså.

Pappersinsamling, miljötaxi och stänga av skärmarna. Jag kräks av denna ovilja att göra något som helst för en bättre framtid.

Varför är det så svårt att ändra sina rutiner? Att se saken från någon annans håll för att berika sitt eget sinne?

Allt är knas.

Kvinnan förlorar alltid

Så känns det i alla fall när jag idag läste att kvinnorna som använts som prostituerade (14 år gamla!!!) på 70-talet inte fick skadestånd, trots att de uppenbart har behandlats helt fel. Det har gått för lång tid, och finns det inte ett talesätt att tiden läker alla sår? Men vem fan tänker så?

Kända politiker fanns bland deras kunder, och jag läste nånstans att självaste Palme fick gå ut och dementerat att en av hans medarbetare fanns på kundlistan (nåja, även solen har sina fläckar).

Justitiekanslern tvivlar inte på uggifter om att de då 14 år gamla kvinnorna utsatts för flera sexualbrott, men det räcker inte.Är det bara jag som tycker det är dags att göra om reglerna för preskribtionstid?

Diskuterade igår thailändska byn Patong med en kollega som är nyss hemkommen från Phuket. Han och hans grabbpolare klarade 120 min på och omkring Bangla Road i Patong, sen bar det av till den lilla byn där de bodde. För gatan och byn är ett paradis för sexturism. Äckelpäckel.

Så fort nåt hände för länge sen eller händer långt bort är det som om det inte händer. Och ingen får upprättelse så länge gamla äckliga män styr. Jag mår illa och tappar återigen förtroende för 50 % av männen i samhället. Trots att jag igår hörde tre män på jobbet prata blöjor, amning, pappaledighet (eller bristen därav) och förlossning. Not good enough.

SvD, DN, Aftonbladet och Expressen skriver om det.

Eller läs mer på den här bloggen.

måndag 25 februari 2008

Mejlar en skribentkollega följande:

-----
(är på knäppt humör idag)

Jag behöver alltid Thåström.

Känner för att kasta datorn genom fönstret för att skapa en flyktväg ut till det som svunna tiders visionärer kallade friheten.

Sen tar jag alla jävla ord jag skrivit här och ber män redan fulla av makt äta upp dem för att smaka på den bittra eftersmaken. Och helt plötsligt står jag på en brygga en sommargryning och skriker åt strandkanterna och fiskarna, fåglarna och träden att det inte var så här livet skulle vara.

Sen citerar jag Fight Club: You met me at a very strange time in my life.

(som sagt, mycket knäppt humör idag)
-----

Dystra tankar i vårsolen

De dystra tankarna tycks hänga som ett svart moln över mitt huvud och inte ens den härliga, stickande måndagssolen får mig att se skönhet i framtiden.

På onsdag kommer J och förgyller tillvaron. Onsdag blir vin och mat hemma hos mig med allt det där snacket vi har att ta igen som två vänner som bara ses två gånger om året. Om livet, svårigheterna, kärlekarna, viljorna och lustarna. Torsdag drar vi i matväg till Libanon och är fria, som på Blå, och springer längs med vägarna vid vinodlingarna när solen står högt på himlen och värmer våra vinterfrusna tankar.

Är trött på att jag inte får en kollega och nu ska göra en och en halv persons arbete, och jag är ju bara en. Besviken och något orolig får jag väl säga. När det händer mycket på jobbet reflekterar jag nog mer över hur jag lever och om jag vill leva så här. Det är en sån process jag är inne i nu.

Mejlade en Thåströmlåt till en skrivarkollega som behövde uppmuntran. Lägger ut dn här också, fast då till syster Å som kanske också behöver lite uppmuntran.

söndag 24 februari 2008

Vad är meningen med bloggandet?

Jag vill skriva det som jag inte får sagt, det som jag inte vågar säga och det jag aldrig erkänner att jag känner. Men det kan jag ju inte göra i skrift. Vill skaffa en blogg till allt det andra, och kanske ha lösenord så att ingen kan läsa. Fast det är ju meningslöst. Ska köpa en dagbok istället.

Jag är så dum...

Kunde inte låta bli att ringa honom idag. Hans röst har en förmåga att lugna mig och få mig att andas igen. Sen var han tvungen att lägga på, då blev jag ledsen. Fast först när vi lagt på så jag tror inte att han hörde det. Jag har lämnat bryggan och tittar framåt men hade tydligen glömt att göra loss från bojen. Typiskt.

Firade S idag, hon lägger 30 härliga år bakom sig på onsdag. Var gott med prinsesstårna, två tummar upp alltså.

På onsdag blir det pizza och rödvin med A, ska bli skönt att surra om livets konstigheter. Har inte sett henne sen Solvalla, det är en månad sen. Tänk om man bara träffade sina vänner en gång i månaden... Då träffar man dem bara 12 gånger per år. Det är livet alldeles för kort för. Mer vänskap åt världen!

lördag 23 februari 2008

Hela min släkt är synsk

Jag visste det, synskheten är ett familjedrag och ligger i släkten. Mamma, moster men speciellt mormor och farmor var synska. Har hört historier nu som gör att jag är övertygad om att jag också kan avläsa passiv telepati. Precis som resten av de coola kvinnorna i min släkt.

fredag 22 februari 2008

All respekt åt de tomma stolarna

Svenskan får den nästan att låta som om det är mindre interna bråk som gjorde att Kerstin Ekmans och Knut Ahnlunds stolar samlar damm.

Det finns för få som står upp emot orättvisor idag - och att en författare (Rushdie)får en dödsdom (fatwa) på grund av en bok (Satansverserna)är inte något man ska acceptera. När "lätt och lagom-Sverige" och Akademien väljer neutralitet pekar Kerstin och Knut sitt mittersta finger åt Horace och lämnar sina stolar.

All respekt.

Naken kollega på toa

Det har varit en bra vecka, för jag har i alla fall inte glömt att låsa när jag varit på toa. Och speciellt har jag inte stått med byxorna vid knäna och rumpan mot dörren, framåtböjd. Det gjorde nämligen en kvinnlig kollega nyss när jag öppnade dörren till toaletten. Jag skrek rakt ut och kunde inte sluta skratta.

Kom ihåg det när ni klagar på nåt. Ni har i alla fall inte stått med rumpan bar framför en kollega som skriker av skratt. Hoho, ruskigt roligt!

torsdag 21 februari 2008

Veckans samtal: Sex, barn, öl och oljeaktier

Jag visste ärligt talat inte att det var så känligt att blogga om sex. Bara orden sex, trekant, kk (inte ens utskrivet) och orgasm har gjort att den bittra brudens blogg har översvämmats av radikala nunnor med verbala k-pistar som sprutar (förlåt, är ordet spruta också känsligt?) ut kritik mot kvinnor som vill ha sex. Mycket underhållande när jobbet, i form av texter om kvällshandel och långtidsorder, ibland tar emot.

Barn är bra, barn är trevligt, barn är söta och snälla. Men jag är inte där än. Och det har diskuterats den här veckan.

När jag insåg att lönen kommer imorgon gjorde jag en 180 och bokade in after work imorgon. Håller tummarna för söder, är inte alls sugen på paviljongen. Det räcker med varje fredag under sommaren. Är också jävligt sugen på en glassdrink från Vampire Lounge men det får bli nästa vecka.

Jag hörde idag i "öronvrån" hur en av mäklarna pratade om en oljeaktie. Minns inte vilken, minns inte vad han sa för jag styrde snabbt in samtalet på hur oetiskt det är att pumpa in pengar i oljebranschen. Av nån konstig anledning förstår han inte mig, kan ha nåt med hans jobb och utbildning att göra. Vi försökte prata om Exxon och Chavez, sen skulle jag på möte så diskussionen hänger fortfarande i luften. Blir spännande imorgon!

Fantastiska gravida kvinna

Jag har en vän som är gravid. Eller egentligen har jag flera, men en av dem sticker verkligen ut som en av de mest fantastiska kvinnor jag känner. S, som jag kallar henne här eftersom jag inte vill nämna namn, har rakt igenom hela sin graviditet varit precis samma glada kvinna som vanligt.

Hon har inte klagat eller varit irriterad på småsaker, hon har aldrig proppat ner sin graviditet i min hals, aldrig ifrågasatt min åsikt att jag inte är skapt för att bli mamma, hon lyssnar och kommer med råd om mitt sexliv (eller bristen därav) och vänskapen har inte blivit annorlunda bara för att hon ska bli mamma.

Igår var hon inne hos barnmorskan/läkaren för att vända lilla Noam i magen - den envisa flickan vägrar nämligen lägga sig tillrätta. Men trots, om jag inte minns fel, en överläkare vände hon sig inte neråt.

S berättade igårkväll att det blir kejsarsnitt om 10 dagar på SöS. Hon berättade att hon storgrät när hon fick veta det, och att hon inte direkt ser fram emot att bli uppskuren. Men hon tror att det säkert går bra, men det är lite läskigt och heller inte kul att stanna flera dagar på sjukhuset.

Sen pratade vi om min plan med trekant med två snutar och hon fick mig att inse att det är en av mina sämsta idéer hittills. Men hon gav råd hur jag ska gå tillväga om jag ändå vill. Trots två olika världar kan man ändå dela allt, precis som det ska vara. Om ni vill följa hennes värld närmare kan ni göra det här.

Jag önskar att alla hade samma lednavdsglädje som denna underbara kvinna. Hon kommer bli den bästa mamman den här världen någonsin har skådat. Och jag är så glad att jag har henne som vän.

onsdag 20 februari 2008

Dagens goda gärning

Skickade länken till Keops pyramid till vår USA-mäklare som pluggar och bara jobbar extra. Ropade till honom att han ska minnas den här stunden om 10 år, att han har blivit förvarnad om vad som komma skall.

Han tittade lite konstigt på mig, men jag hör att han lyssnar på låten nu.

Undrar hur mycket bittrare jag blivit under de senaste månaderna, förstår inte att nån orkar med mig. Ska bara skriva klart texterna så drar jag hem idag, andra dagen i rad på övertid.

.

Jag är en av dom som slavar på Kung Keops pyramid
Och det är vi som jobbar nere invid foten

Och vi sliter och vi svettas för att inte tappa tid
Och det är synd om dom som inte fyller kvoten

Har man en gång kommit hit
Blir man aldrig mera fri
Om man slutar här så slutar man i gropen
Men om kungen sägs att han är son av solen

Bakom femton dubbla reglar, bakom femton dubbla lås
Håller rikedomen hov i maktens salar

Här finns ingenting som hotar, här finns ingenting som stör
Här är tankarna och rummen lika svala

Och om någon måste dö
Eller några ska ha spö
Finns det andra som kan verkställa besluten
Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten

Wiehe har svaren

Hjärtskärande sanningar, här i Thåströms tolkning.

tisdag 19 februari 2008

Fanemej dags att gå vidare

Orkar inte fundera längre, dags att gå från tanke till vilja till handling - nu ska jag se till att få fart på livet igen!

Det blir så tyst på kontoret

När klockan har slagit några minuter efter Stockholmsbörsens stängning blir det annorlunda här på kontoret. Det blir lixom tystare, punkterna på 2DO stryks och leendena känns äkta, riktiga. Men vi är inte riktigt där än, den stämningen har inte landat än. Tyskarna pratar fortfarande högt och två av mäklarna är kvar vid desken, med ryggarna mot mig så att de missar mina ögonkast.

Läste nyss en text. En text om livet, nästan så att texten blev mer än bokstäver till ord till meningar till stycken till ett avsked. Bokstäver kan göra så mycket, kan ändra en världsbild, kan ljuga, kan tala den vackra sanningen och kan döda. Med bokstäver minns jag mitt liv, ungefär som med den här bloggen. För egentligen är den inget mer än ett sätt för mig att minnas de små tankar jag annars glömmer.

Idag avgick Fidel Castro, och jag kommer på mig själv att gång på gång tänka att det är sorgligt att människor dör. Men han har inte dött, och ändå får han storslagna porträtt i media. Jag har aldrig varit fascinerad av Castro, men väl av Che Guevara. Hjältar dör unga och om du blir gammal hinner du göra för många misstag, vilket Fidel har gjort.

Jag undrar hur länge det dröjer innan jag måste skriva ett porträtt till någon jag älskar. Jag skrev aldrig vackra bokstäver till min mormor, jag blev ombädd att tala på begravningen men tackade nej, hon var ju redan borta.

Men om hon läste mina ord skulle hon läsa följande:
Den här texten valde jag att ta bort i efterhand...

Och nu har tyskarna tystnat, mäklarna vid desken har gått hem och det ligger en skön stämning över kontoret. Så nu ska jag rensa allt som står på 2DO. Och sen ska jag fundera på vart jag ska och vart jag vill.

Loppans 11 förslag - not bad...

Tror jag ska använa några av J:s förslag på 30 saker innan 30.

1. trekant (en klassiker att rekommendera)
2. ligga med en brud
3. få in en artikel på DN debatt
4. lära sig ett nytt språk, förslagsvis spanska
5. bli rik nog att kunna köpa ett slott
6. lära sig att dansa tango, i Argentina!
7. börja träna….hehe, eller hur, inget jag eftersträvar...
8. åka till Las Vegas, låta Elvis viga dig och spela upp en himla massa pengar
9. se Milan-Inter på San Siro
10. Våga det man egentligen vill men inte säger att man vill
11. Inget annat? Rädda världen!

Hjälp mig! 30 saker innan 30

Jag ska göra en lista på 30 saker jag måste hinna med innan jag fyller 30. Tar tacksamt emot förslag. Har hittills bara fyra saker på listan.

Inget är dumt, inget är omöjligt.

söndag 17 februari 2008

Kan vi också återhämta oss?

Det har ju varit allmänt känt länge att läkemedelsrester hamnar i vattendragen och att fiskarna får i sig det. Idag skriver också SvD en artikel om det.

Trots de dystopiska vetenskapsrönen blir jag glad när jag läser att fiskarna återhämtar sig när tillförseln av läkemedel, i det här fallet p-piller, stryps. Det kan ju betyda samma sak för oss människor, och för naturen i helhet. Så när vi människor är borta från planeten, vilket inte tar så värst lång tid om vi inte börjar hushålla med våra resurser, så kan hela planeten återhämta sig.

Och det betyder också att även om sprit och annan skit är en stor del av mitt liv så kan kanske jag också återhämta mig nån om det nån gång blir dags.

Alltså: Eftersom vi alla ska dö och kan dö när som helst är det lika bra att se till att ha så kul som möjligt. Jag ska ligga runt mer, se till att fixa en trekant med två snutar, skriva den där jävla boken och resa till Nordpolen. Hoppas att du också gör samma sak! För det är vi värda, allihop.

Dagens söndagsoutfit

Man ska ju inte vara den som är den som vägrar blogga om vad man har på sig. Alla gör ju tydligen det.

Dagens outfit består av:

Morsans röda fleecebyxor med matchande tröja
Gårdagens smink under ögonen
Knullrufsliknande frisyr (nej, inget sex igår)

Jorå, visst, absolut, jag mår söndagstoppen. Funderar på att ta på mig pälsen också. Som pricken över i:et lixom.

Orkade inte skriva miljöplan . Vill hellre vara bakis och butter.

Tror han jag försvinner?

Marcherade ju in till vd:n förra veckan och frågade varför i helvete vi inte bryr oss om miljön. Han svarade att jag skulle skriva en miljöplan för de två kommande åren. Hade tänkt peka finger och skita i det eftersom han bara säger så för att jag ska försvinna ur vägen när de omorganiserar hela företaget och ska spara pengar.

Men nu blev jag irriterad och hittade en energireserv så nu använder jag resten av söndagen till att producera en jävla miljöplan för jobbet som jag ska mejla honom under veckan.

Mvh
"Nu ska du få din jävel"

Ångest på två stolar

Bokhyllor fulla av böcker är det mest spännande som finns. Lånade M:s bok "Socialismen, min vän" av Johan Ehrenberg, slog upp inledningen och för varje ord jag läste insåg jag att jag under hela mitt liv har lurat mig själv att tro att jag faktiskt gör nåt. För jag gör ingenting.

"Jo, jag är socialist. Jag förstår faktiskt inte hur man kan låta bli att vara det. Jag kan inte tänka mig att resa runt jorden och möta det jag då ser och säga till mig själv att så här ska det vara. Detta är rimligt. Detta är rättvist."

Så står det i inledningen, och såklart håller jag med. Men vad gör jag åt saken? Tanken räknas inte här, det räcker inte att sitta tyst och tro att Aftonbladet ger hela sanningen. Hur ska jag lösa det här? Det ryktas på jobbet om nedskärningar, ordentliga nedskärningar. Om vi erbjuds ett avgångsvederlag på 6 månader blir jag tvungen att fundera på om det är min chans att testa om jag valt rätt väg. Jag skulle skriva min bok. Jag skulle klättra. Jag skulle jobba ideellt på heltid för att hjälpa till med tråkiga arbetsuppgifter som ingen låtsas om men som någon måste göra.

Igår var jag på bio, och då ingick en trailer för Batman - the dark knight (tror den heter så). Och det är ju precis så enkelt, man kan om man vill - och om man vill så är det för att man har möjligheten. Men den gör ont att välja bort det enkla där man inte behöver tänka. Jag har kvävt den där viljan länge och sysslat med hobbymiljöaktivism för att dämpa samvetet, men det är ingen hållbar lösning. Och samtidigt tycker jag otroligt mycket om mitt jobb. Det sägs att allt har sin tid och det hoppas jag på.

Jag blir i alla fall aldrig en doktor Glas: "Mig gick livet förbi."

Jag tänker måla mitt eget liv.

Senaste nytt på pälsfronten

Självklart ska jag ge pälsen till en uteliggare, varför tänkte jag inte på det från början?

Gillar förresten det danska ordet för uteliggare bättre; vagabond. Jag vill också vara en vagabond, det låter mycket coolare än informatör/kommunikatör.

Hjälp, pälsen dödar mig!

Vaknade vid 10 i morse och bestämde mig för att byta sovrum eftersom jag ville ha en kram. Men först tittade jag ner på golvet - och där låg den, bytet från igår: Pälsen. Fick ont i magen av denna beslutsångest så jag hoppade ner i den nya sängen och glömde allt om det.

Men det som göms i snö kommer upp i tö.

Ska jag bränna den? Spraya ner den med röd färg? Glömma den här i Abrahamsberg och låta pojkarna ta hand om den? Jag vet inte, jag vill inte ta såna fruktansvärda beslut. Varför skulle jag vara full och försöka förklara för bartendern hur hemsk pälsindustrin är? För han höll med och gav mig helt enkelt pälsen.

Sjukt sexig kille bredvid i baren, hade gärna gett upp min princip "no men" för honom. Undrar om han gillar att bitas?

Och har alla med trekant på listan över saker som ska göras före the Big 30? Jag, K och hennes polare M har alla med trekant i alla fall.

fredag 15 februari 2008

tisdag 12 februari 2008

Svart blod, svart själ

Provtagning hos läkaren:
Jag: Vad många provrör, ska ni fylla allihop med mitt blod?
Hon med nålen: Det är rutinprover det här.
Jag: Allihop på en gång???
Hon med nålen: (tystnad)

Så alla rören fylldes med mitt blod, sen fick jag hålla vit tuss där nålen varit - och när jag tog bort den trängde snabbt mitt blod fram. Jag stirrade fascinerat på mitt blod samtidigt som hon med nålen snabbt skulle täcka till skadan. Mitt blod är svart.

Svart blod ger svart själ, svart själ = inget samvete. Inget samvete är det bästa som hänt mig på länge. Tror spåtanten i Singapore gav mig många häftiga nya krafter.

Nej tack. (punkt)

Mejlar med en kille som är en av våra konsulter på nån byrå. Han delar för- och efternamn, men tur nog inte yrke, med ett av 2007 års största misstag. Vad säger vi om det?

Nej tack. (punkt)

Fotboll, födelsedag, långt från frisk

För andra gången i rad lyckades vi få biljetter till fotbolls-EM! Sverige-Spanien den 14 juni, vad säger man? Underart!

Firade K igår, var riktigt mysigt. Drinkar på Vampire Lounge är nåt helt extra, verkligen supergoda kaloribomber! Extra nice med halva priset på måndagar.

Men ändå känner jag att mitt liv är tråkigast på hela jorden. Misstänker vitamin- eller järnbrist, ska till läkare kl. 13.30 för att kolla vad som är fel. Känner på mig att det lurar en infektion under ytan. Känner mig ynklig och ensam, ringde pappa så han ska köra mig tillbaka till jobbet efter läkarbesöket. Ska till samma läkare som missade att två av bihålorna (man har tydligen fler än de under ögonen) var igentäppta. Sex månader senare såg en annan läkare det och gav mig antibiotika. Ska vara extra skeptisk till allt han säger och ifrågasätta allt. Sådetså.

måndag 11 februari 2008

Möhippor och födelsedagar

Fan vad många födelsedagar det var nu på en gång. K firar idag, norska S firar i slutet av februari, L 5 mars, W fyller också snart... Många på en gång.

Jag ska inte fira min egen födelsedag i år. Det räcker med att mina vänner inte orkar hitta på nåt på sina födelsedagar så att man får gråta blod för att göra dem glada. Och låt oss inte tala om möhippan, ångest är första bokstaven i förnamnet.

Men vad ska jag göra? Jag vill ju bara se dem glada. Men det vore kul om nån annan nån gång orkade dra i trådarna så att jag kan få chilla lite.

söndag 10 februari 2008

Bruden gillade inte olja

En 23-årig tjej hotar att spränga upp en oljerigg i Nordsjön och hela kavalleriet kallas in. För herregud - tänk om nåt händer med oljan!!! Våldtäktsman på Östermalm, vi chillar lite med den saken. Men OLJA - herregud - MAN UR HUSE!!! (ja, jag är medveten om att det är oliak länder men jag får göra såna jämförelser eftersom det är min blogg)

Man kan säga vad man vill om den 23-åriga tjejen som bluffade sig in i media. Jag vet att i alla fall jag aldrig kommer skapa såna rubriker med nåt jag gör och nåt budskap jag vill få fram kommer aldrig få så mycket plats. Synd att hon inte hade nåt budskap bakom sitt hot, så hon var väl kanske ensam och galen som säkert de flesta misstänker och hoppas.

Men ärligt. Hon är 23 år och förstanyhet i alla nättidningar. Imponerande viljestark. Eller galen.

SvD, DN, Aftonbladet och Expressen skriver om det.

Lundell är gud i bodstadsdjungeln

Och så kom den där söndagen då man ska ut och jaga det bästa, fräschaste och billigaste objektet i bostadsdjungeln. Och Telefonplan är tydligen jävligt hett just nu eftersom det var nära kaos i den första lägenheten.

Objekt 1, Kransbindarvägen 49 kl.11.30:
Föööör mycket folk, objektet var lite kantstött (vilket jag gillar), jag gick runt i fyra minuter, skrev upp mig, gick ut till bilen och tände en cigg och beklagade mig väldigt högljutt till päronen, när de väl kom ut, om att sånt här tillhör genren saker som kan ge mig psykiska men.

Objekt 2,Kransbindarvägen 9 kl. 12.00:
Misstaget att komma på utsatt tid till Objekt 1 gjorde att jag klev innanför dörren på Objekt 2 (som har samma planlösning) 10 minuter för tidigt, men såklart ändå inte först på plats. Lägenheten var trevlig, snyggt kök, perfekt målat (de har alltså inte bjudit över polare på öl och korv för att hjälpa till med att måla väggarna) och väldigt puttinuttigt. Framför fönstret ett bord där det är uppdukat för två. I bokhyllan fanns alla Stig Larssons samt Liza Marklund och annat skit. Då insåg jag att den inte är för mig, och lämnade illa kvickt lyckans näste på jakt mot nästa byte.

Objekt 3 (adress är hemlig än så länge):
När vi parkerade bilen sa jag direkt att där ville jag bo. Lägenheten var perfekt, men det stod en jävla backslick i dörren och krävde att jag skulle lämna namn och mobilnr.
Lägenheten var PERFEKT. Tyvärr var mäklaren det med, verkligen supersnygg. Så jag blev lite bitter av att om jag köper lägenheten så går hans del till drinkar och brudar på stureplan. Men sen såg jag bokhyllan. Han som bor där idag hade böcker av Lundell, däribland Jack. Han hade Fear and loathing in Las Vegas, han hade Mina drömmar stad av Per Anders Fogelström, ja ni förstår. Det här var min lägenhet och Lundell är redan på plats och har gjort sig hemmastadd. Här ska jag bo.

Energin från människor lämnas kvar i lägenheten man bor i, och jag är övertygad att det i varje lägenhet bor en liten del av tidigare boendes själ - därför går känsla över renhet och planlösning. Förklarade detta för mamma och pappa på vägen hem, och frågade om de tycker att jag är knäpp. De skrattade och pappa svarade att bara jag är glad över lägenheten så är de glada.

På tisdag vet vi hur det går för mig och mitt drömobjekt. Undrar om mäklaren ingår...

fredag 8 februari 2008

Skönhet på kylskåpet

Arbeit mein Frau!

Idag är en sån där dag då jag inte får mycket gjort på jobbet. Typ som hela den här veckan då, men ursäkten är faktiskt att jag räknar med att få inspiration till att jobba genom hela nästa(n) vecka.

Idag gjorde jag om intranätet i paint (detta fantastiska program) så de såg ut som om jag lagt in information om att klockorna går 6 h fel och alla måste ställa fram klockorna 6 h. Har väldigt kul åt med med en kollega på andra sidan glasväggen över msn.

Fick hjälp av vår formgivare med att printa ut en bild på A3 som ska upp på kylskåpet hemma.

Försökte komma ifrån möhippekvällen ikväll, men trots alla försök misslyckades jag och det är dejt hos mig kl. 20. Hoppas att bushumöret håller i sig så länge! Borde kanske ta en liten mini-aw först. Städa tar bara 20 min (har ett stort skåp där allt får plats).

torsdag 7 februari 2008

Ett misstag i livet idag

Standing at the punch table swallowing punch
can’t pay attention to the sound of anyone
a little more stupid, a little more scared
every minute more unprepared

I made a mistake in my life today
everything I love gets lost in drawers
I want to start over, I want to be winning
way out of sync from the beginning

Lyssna på mästerverket>>

Lugn och introvert dag

Köpenhamn var väldigt lugnt, läs mer om aktionen här.

Idag gömmer jag mig bakom hörlurarna igen, eftersom mössa är förbjudet. Även idag med the National på repeat, Slow show hörde jag flera gånger på tåget hem från Köpenhamn igår, så jag lyssnar på samma låt för att krampaktigt hålla kvar en pytteliten känsla av frihet.

Väl på tåget hem efter aktionen kunde jag inte somna, trots massiv trötthet. Istället for tankarna iväg till varför det är så svårt att påverka och varför så många allt som oftast säger nej istället för att chansa och säga ja. Vi glömmer att vi är oviktiga. Och det vi inte ser finns inte.

Svenskar = inte så trevliga

Klicka på bilden för en större version.

tisdag 5 februari 2008

Humörsvängning

KONTROLLERA MERA

Kameror som övervakar i alla hörn, rätt till avlyssning och nu kontroll av religiösa utbildningar. Vad är det Lars Leijonborg tycker vi ska göra, kontrollera islam i Sverige? Svenskan har haft nyheten som förstanyhet hela dan.

Supertisdag i USA, Hillary eller Obama som kandidat, alla tidningar rapporterar. Efter intensivt letande har jag nu hittat tillräckligt med information för att kunna välja. Obama är min kandidat, och det valet delar jag tydligen med Reinfeldt. Skulle vara det enda han och jag har gemensamt då... Verkar inte som om nån av kandidaterna vill förbjuda dödsstraff - och det tycker jag så här om.

Appropå kameror och makt - äntligen kan ett av världens största företag hjälpa till att stoppa valjakten. Och kan nån, kan Canon. Läs mer>>

Det mystiska leendet

Har du nånsin känt att det faktiskt äntligen händer nåt? Att det finns så mycket mer än du tror och att du får ta del av det, du får vara med!

Så kände jag idag på bussen på väg till jobbet. Som vanligt är det proppfullt, men jag får alltid sittplats eftersom jag hoppar på vid Jungfrugatan. Och där satt jag mitt i rusningstrafiken med ett leende på läpparna, trots rödvinsöverskott kvällen före. För jag tog ett beslut för ett år sen att ingenting ska hindra mig. Inga regler, restriktioner eller konventioner kan bestämma vad jag inte får göra.

Gick av på Odenplan och fortsatte ner i tunnelbanan. Vid Fridhemsplan kollade jag upp och två killar flinade och tittade på mig. Då insåg jag att jag hade kvar leendet på läpparna och de trodde säkert att jag log åt dem. Men jag ler åt min egen värld.

Jag blir aldrig den som vid 70 års ålder ångrar att jag inte gjorde mer, testade gränserna, vågade chansa och offra allt och levde livet fullt ut. För det gör jag, men på mitt alldeles egna sätt, varje dag.

måndag 4 februari 2008

Vuxna och mogna beslut idag

Primalskrik. Ingen bryr sig.

Vill ställa mig upp i kontorslandskapet och skrika. Skrika allt vad jag har att livet är mer än det här, det ska inte börja och sluta framför en skärm, det ska inte handla om att klättra på andras ryggar, inte handla om att vinna och heller inte om att delta.

Hos oss kan familjer förlora allt, ensamma själar blir ensammare när pengarna försvinner, kan man köpa sig kärlek? Man ger sina barn en trygg ekonomisk framtid och tänker alltid på just det - framtiden. Aldrig nuet.

Tomma själar söker uppmärksamhet och sällskap för en natt över promille bland annat boskap runt bardisken. Vi är så tomma, vi missar poängen. Skrika, gråta, skratta, dö.

Ingen lever nånsin i nuet. Andas den friska vinterluften och ler åt hur vackert det är. Istället stirra in i skärmen, undra om kunderna förstår och tyder bokstäverna som jag vill att de ska.

Mitt primalskrik hålls inne och jag ler snällt åt kollegorna som passerar. För det måste jag. Snäll och trevlig. Såja, det blir nog bra en dag.

Letar depplåtar på youtube som substitut för livet som försvann. Hittade den här på en annan blogg igår. Som substitut för livet som försvann för länge sen.