Några tankar om män

Imorgon har det gått sex veckor sedan min sista dag på banken/nätmäklaren. Under de här sex veckorna har jag varit selektiv i vilka jag umgåtts med. På så sätt har jag sluppit att omges av personer som har ett mål med varje diskussion, elaka mål. Män hör till den kategorin. Alla män faktiskt, till och med min far. Eller kanske faktiskt specifikt han.

I livet för sex veckor sen hade jag en annan inställning till män. Nu är jag klart skeptisk. Jag tror inte att kvinnor behöver dem. Män startar krig, män använder härskartekniker över kvinnor, män tror de kan mer, kan bättre och låter därför aldrig kvinnor kunna.

Borrade idag, min far berömde mig efteråt för att jag varit så duktig och förstod hur borren funkade. Herregud - "Om du inte alltid trodde att du är så jävla mycket bättre och alltid ska visa så hade du vetat det för länge sen". Men så sa jag inte.

Mitt ex gjorde också så. Han skulle fixa allt i hemmet, jag fick köpa krukväxterna, tavlorna, kuddarna osv. Jag fick en rosa diskbalja av hans mor. När vi delade upp våra saker när jag flyttade hem stod det klart att könsrollsindelningen, som jag varit helt med på, var solklar. Han hade tv:n, datorn (men jag hade iofs kastat ut den från balkongen), stereon från B&O, köksknivarna, ja ni fattar.

Jag är så trött på det. På män. Och på hur kvinnor blir med män. Många män tror att jag behöver dem, behöver deras "omtanke", deras ok när jag ska göra nåt, deras sällskap, deras kropp.

Några exempel från juni månad:

. 60-åringen från Skåne behandlar min vän så illa att jag bara ser en utväg: Pungspark. Han trycker ner för att bygga upp för att då vara behövd. Äckel.
. Kollegan som går till personalavdelningen för att få min närmaste anhörigs mobiltelefonnummer eftersom jag inte hört av mig på en vecka. Sa att det var av omtanke och att jag var taskig som inte fattade. Jag säger banksekretess och sa sedan dra åt helvete.
. K:s fling som velar tills hon dör. Han är fett värd en pungspark.
. Den nyblivna mamman vars man inte hjälpte till hemma. Detta har dock löst sig så han kan känna sig trygg från pungsparkar. Ett tag.

Jag tänker inte nöja mig med högläsning längre. Jag har målet inställt på den enda fasta punkt jag behöver och på vägen dit ska det sägas sanningar.


En favorit i repris.
.