Slaget om spice girls är avgjort

Jag vet varför brudar bråkar

Nu sitter vi här, tre singlar - och vi kan inte enas om varför spice girls splittrades. Jag håller på att geri var den coola men blev snabbt nedröstad av wibekke och sarah som anser att hon måste varit gängets bitch och att hon blev utesluten. Eller valde att lämna själv. Nån som är på min sida?

Det bästa är nu att sarahs trosor är utochin men enligt henne jävligt snygga ändå, gröna med glitter. Och wibekke kallar det "dina ting under er snygge, drikk litt whiskey nu". Och Sarah säger att trorosorna påminner om mig, för jag älska grönt och glitter. Kostade 19 kr, välkommen till 1995 igen.

Nu berättar sarah om när per gessle handlade blöjor hos henne på ICA Banér - och vi har fortf whiskey kvar.

Och där ramlade Wibekke av sin stol, och skyller på dynorna. Och jag hoppas ingen talangscout kommer hit för sångens skull. Nu ska det tydligen fotas.

God help us all.

Gott nytt år!

We have destroyed the secret gate to the secret world. So sorry. But we'll bounce back.

Trots det har vi insett att nästa år kommer handla om brudarna. Det är brudarnas tid, det är brudarnas år. Mer bra sex till brudarna, att det man vill, gå när man vill. Det vi brudar vet är att man blir ensam om man kör över sona brudar, för brudarna är familjen och ens familj är man rädd om och bevarar till varje pris.

Trots att 2007 varit ett jävligt skumt år fullt av snutar, jobb, idioter och brudar med helt fel kurs har det varit ett jävligt bra år. Ett år i brudarnas tecken - för det som återstår efter det här året är brudarna. För vi har verkligen lärt oss något av det här året, året av uppbrott.

Så mina kära brudar: Nästa år blir vårt år!

Till alla andra vill jag bara säga: Gott nytt och se upp för brudarna...

Psykbryt

Är 2 sek ifrån psykbryt och storgråt. Årets sista arbetsdag blev också den absolut värsta, en klassiker efter det traditionella receptet: blanda en skön baksmälla med diverse tekniska problem, en härlig kollegas uppsägning, två vänner för långt bort, ignoranta kollegor, fet utskällning av en bitch via mejl och 100 bortglömda bolag.

På allvar. Gott nytt. Ses 2008.
Punkt.

Nästa år blir ett år utan män

Varför är kvinnor så beroende av män? Inte alla andra kvinnor, jag inkluderar mitt patetiska själv i gruppen kvinnor som tror att de behöver en man för att må bra, för att klara sig själv, för att orka. Jag gillar att va singel och mitt enda argument för att det iböand kan vara hårt är att man varje dag, från att du vaknar tills du somnar, måste bära din egen vikt. Ingen ser till att nåt görs, ingen servar dig och ingen avlastar problemen när de hopar sig. VARFÖR TROR JAG ATT EN MAN KAN HJÄLPA MIG MED DET?

Det måste vara det största bluffen nånsin och vi kvinnor gick på den rakt av. Vi tror att vi behöver en man för att ha sex (nej), vi tror att vi behöver en man för att fixa tekniska saker (nej), vi tror att vi behöver en man för bekräftelse (nej). Och sist men inte minst: Män misshandlar sina kvinnor. Och män våldtar sina egna och andra kvinnor. Nu senast i Humlan - ett stenkast från där jag bor och jag vandrade dessutom hem längs med Humlan i tisdags natt efter juldagsfirande med tillhörande fylla.

Och det händer inte bara nån kvinna du inte känner, eller som är vän till en vän till en vän. För det är inte lika jävla roligt när det kommer nära inpå och antingen du själv eller nån du bryr dig väldigt mycket om drabbas. Kvinnor måste hålla ihop när sånt här händer, det finns inga andra alternativ.

Nästa år blir ett år utan män. Utan en halvpackad idiot i kön en lördagkväll som frågan varför jag är så sur. Utan svin som anser att kvinnor är mindre värda. Utan en man som är övertygad om att jag behöver honom för att klara mig. Jag tänker inte bli ert jävla offer, bara för att ni inte är tillräckligt starka för att må bra på egen hand.

Jobbar aldrig i mellandagarna igen

En timme på jobbet och jag är helt slut i huvudet. Vi är halv styrka på plats så jag måste springa till mäklarchefen hela tiden för att stämma av. Och Adam är ensam på att fixa problemen. Och kundbordet mejlar ut fel info (blir tokig) och min första kopp kaffe har svalnat.

(...4 min paus inkl. jobb och nytt kaffe...)

Försöker hitta en kille som kan laga mat halvnaken till mig och tjejerna ikväll. Lite svårt, jag är ute alldeles för sent. P på jobbet ställer upp om tjejerna är nakna, annars inte. Svårt läge, lovade att kolla med brudarna. Blir veggogryta med ris ikväll, funderar på att köpa ballogner och hänga upp i taket för att det ska bliordentligt firande, man måste lyxa till det ibland.

Faktum kvarstår: Jag jobbar aldrig i mellandagarna igen.

P förklarar för mig att han har en köttkalender. Dagens köttlucka innehåller hjort-racks. Gårdagens innehöll benfri kotlettrad, var tydligen ganska äckligt. Vi är störda här på jobbet. Kaffekopp nr 2 svalnar inom kort. Inte mycket blir gjort idag. Fast måste jobba... Det är ändringar i handelsposter och segmentindelning på börsen efter nyår, kunderna måste få denna otroooligt viktiga information. Jag blir garanterat fullast ikväll, hoppas på en utgång till o-baren.

Dags att samla pluspoäng!

Julafton är ju exakt likadan varje år. Jag är inget stort fan av rutiner och var igår tvungen att bryta mitt löfte "sluta-röka-före-nyår" som jag hållt i tre dagar. Cigaretter är ångestdämpande, och jag förstår alla er som inte kan hålla sig från tröstpinnarna på julafton.

Men idag är det äntligen över, röksuget är borta (tillfälligt) och "rehab" hos mot och far har gjort mig gott så idag blir jag officiellt utskriven och utsläppt i verkligheten igen. Middag med syrran och hennes polare och senare en äkta Nytorgsrunda!

Nypåläst ur boken/antologin Könskrig kommer jag dessutom att agera raggfritt med mitt sällskaps bästa i sinnet.

Man måste som sagt samla pluspoäng för att få en flygande start 2008.

Snart dags att summera

Egentligen har väl det här året sen förra julen varit en ständig kamp för att komma ur det svarta hålet som jag råkade hamna i. Det har funnits ljusglimtar, ofta i form av änglar som fångat när jag fallit (S&S, K, Karin i Amsterdam, Peter i Singapore och en handfull till) och det var funnits dalar då jag burit min egen vikt och andras.

Återkommer i mellandagarna men nu är det dags för semester från allt som har med datorer att göra. Och jag avslutar med frågan: Om Nordpolen smälter, vart ska tomten bo då?

God Jul!

60 minuter kvar.

Mycket kan hända på 60 minuter. Jag kan hinna dö på 60 minuter. Min dator kan få fnatt. Det kan börja brinna. Jag kan bli kär vid första ögonkastet. En födsel kan vara över på 60 minuter. För att inte tala om sex som allt som oftast är över på 60 minuter. Men just nu är det precis 60 minuter kvar till Stockholmsbörsen stänger. Och då kan jag packa ihop, vinka god jul till kollegorna över axeln när jag redan är halvvägs på väg ner för trapporna, åka in till Rörstrandsgatan och möta upp K för en stor portion tjejsnack och italienskt.

Från om med ikväll, alternativt imorgon bitti, checkar jag in på rehab hos mor och far för att återkomma på onsdag nästa vecka, förhoppningsvis lite piggare och lite gladare.

Hamnade på fyllan igen

Hamnade på fyllan igår igen, den här gången på o-baren, och var ofattligt dryg mot kostymnissar. Vaknade kl. nio i morse, duktigt försenad eftersom jag skulle varit på plats kl. nio.

Sminkade mig mer än vanligt för att dölja den hemska tröttheten som syns i ansiktet. Vilket resulterade i att Thomas, min bordskollega, frågade om jag kom från bortamatch eftersom jag hade så mkt smink på mig. Och nyss såg jag att jag satt på mig tröjan ut och in.

Kommentaren till två fina mäklaranställda på den fina banken är mitt rekord i år, så jävla skönt att få in den under årets näst sista vecka. De låg (kile + tjej) på en av platåerna på o-baren med benen ner och såg mysiga ut, och Stefan (K:s kollega) satt bredvid. Då gick jag fram till de två liggande och sa:
- Och jag som trodde att vi var den billiga varianten!
Hahahahaha, sjukt kul. Sjuuuuuuukt kul faktiskt, jag skrattar fortfarande. Men det var inte lika kul när jag som första sak på dagens agenda fick promenera upp till Andreas och Daniel och säga att jag råkade prata lite med våra samarbetspartners. Slängde tydligen iväg nåt sms till Andreas mitt i natten om nån på en annan fin bank, icke stabilt.

Nu sitter jag här i alla fall. Och delar fyllehistorier med Thomas. Han är en rolig kollega med många roliga historier.

Till sist skänker vi en varm tanke till K som tappat bort sin nya mobil.

Dejt före nyår?

Försöker pressa min bordskollega Thomas på att han ska fixa en dejt åt mig. Han känner en snygg kille på säpo - perfekt! Men nej, då skiner han upp och säger ivrigt följande:
- Nej nu vet jag! Känner en kille som är mycket mer som du. Han är otroligt ego och har ett otroligt självförtroende.
Varpå jag brister ur i asgarv och säger tack, det var ju en snäll bild av mig.
- Nej, jag menar inte så, såklart! Han pratar heeeela tiden och man får inte tyst på honom, det är så jag menar.

Jaha. Frågade ändå om han var snygg. För om han är snygg är han ju kanske nåt att ha. Thomas sa att han kan tänka sig att tjejer tycker att han är snygg. På frågan om han dessutom är singel tittade Thomas upp och sa:
- Eeh, vet inte riktigt hur jag ska säga det här... Han lixom lite av en player. Sådär du vet, han vill inte ha nåt seriöst.

Måste se charmen i att han i alla fall försöker fixa en dejt åt mig före nyår.

Facit från julfesten

Några oanstängida förslag, en stukad fot, en hemsk baksmälla och en förkylning. Samt ett ganska knäppt rykte som förhoppningsvis stannat långt innan måndag.

Knappt godkänt med andra ord. Fast luftgitarren till AC/DC var det jävligt hög klass på. Kom nu på att jag var nära att ramla in i trumsetet - har ett blåmärke på vänster vrist. Hamnade mittemot vd:n till efterrätten, vi pratade miljö. Nja, JAG pratade miljö. Fast han verkade vara helt ok. Jag var ganska full iofs så alla verkade va helt ok.

Allt som allt skrapade jag ihop ca 3 vuxenpoäng.

# 5 En ny KK

Det var en kväll i januari som jag, med S i släptåg, gick på det första frivilligmötet med Greenpeace. På andra sidan det runda bordet sitter en tjej som är misstänkt lik hon som var min fadder på nollningen vid Karlstads universitet, hon som tvingade mig att dricka blåbärssoppa med vodka i. Mycket riktigt, det var hon.

Det var början till ett 2007 som bara kunde gå åt ett håll, ett 2007 som skulle gå till historien som det messiga året, det messande året.

K har varit vid min sida genom snutar, hon var den som skickade sms och frågade om jag levde helgen vid Studsvik, hon är kvinnan som får mig att tro att det är normalt att prata om sex som vi gör, hon får mig att känna att singellivet slår ett parförhållande, att det är okej att vara som vi – och det är okej att vara knäpp. Jag är hennes fan och hon är mitt.

Men vad har vi gjort då? Kolla in det här:

Vid tunnelbanestationen Odenplan hamnade vi ensamma i en vagn, modell nyare tåg. Mycket kan hända när två frustrerade sexgalningar förfogar över en hel tunnelbanevagn – speciellt när man inte tänker på att det finns kameror överallt. Så vi väljer att som två små barn, eller kanske mer två handikappade strippor, att slänga oss omkring stängerna i vild fart. Jag missade att min stång hängde ihop med en plexiglasruta som jag fick två sköna blåmärken på insidan av låret av. De som kollade på filmen i efterhand måste skrattat ihjäl sig.

K var med och peppade mig när jag på fylleben försökte ragga upp två snutar på Stureplan till en trekant, en lördagskväll någon gång. Hon tog till och med fotobevis, sånt gör bara de bästa av vänner!

Hon är bruden som rockar utanför Metallicakonserten, och när hon ska hem ifrån efterfesten hos mig vänder sig mot alla killar och frågar om nån ska följa med henne hem - helt klart skönast!

Hon är tjejen som blir fullast på personalfesten. Inte alltid, men ofta. Hon tar misslyckanden med en klackspark och hon festar som ingen annan. Hon är kvinnan som ger mig ett foto på kungen i en fantastisk lila ram i födelsedagspresent, hon är bitter och cynisk, charmig och vältalig (nåja, hon är göteborgska), hon lyckas ragga upp bra sex på tunnelbanan och hon ställer sig upp och jublar när jag får sex. Speciellt när jag får bra sex! Och sex, sex sex. Sex är en stor del av våra diskussioner. Tänk om alla pratade som vi – då skulle fler kvinnor i världen få det sex de förtjänar!

Sedan det andra första mötet i januari äro de två, K och F, oskiljaktiga.

Söta K, den här låten tillägnar jag till dig. För jag vet inte vart jag skulle ta vägen om du gjorde allvar av ditt hot att flytta tillbaka till götet…

# 6: När Stockholm mötte världen

Ibland är Stockholm stort nog att täcka folks behov hela livet ut. Ja,
vilken vettig stockholmare skulle lämna staden mer än en gång om året?
(då menar jag a;älgjakten, b;till high chaparall eller c;silja lines
årliga spray date singel-kryssning?)
Men ibland händer det så att en eller flera huvudstadsbor tar sig ner
mot kontinenten och upplever nya breddgrader och bekräftar eller
dementerar fördomar.

Jag och S. och Co. tog bilen ner till Skåne och Danmark den första
riktiga sommarveckan i juni. Vädret var strålande, ölen flödade, de rosa
låren blev i sinom takt mer och mer brunbrända. Men S. fick på den tredje
dagen sitt livs mest omvälvande dygn.
Vi åkte från österlen i Skåne (hans första tripp dit) för att åka inom
Malmö och Rosengård. Skrattande står S. för första gången i detta
omtalade kvarter, får sin jättebilliga kebab och ser sönderbrända
motorcyklar ligga i diket (sant!), och börjar nypa sig i armen. Därefter far vi
över med färjan till bordershoppen i Tyskland för storhandling av sprit.
Skrattande står S. för första gången i bratwurstens land. De språkliga
förbristningarna gör det inte lättare för S. Han tar sig samman,
hittar andra samtalsämnen och vi tar oss snabbt tillbaka till våra egna
fastlandsmarker. Detta är dock bara en avledande manöver för att ta S. över
Öresundsbron och in i det direkta helvetet: Danemark. Kopenhavn. Där
ingen förstår nånting, alla är fulla konstant och man har pilsner i
dropp på sjukhusen.
S. får något konstigt i blicken när vi kommer fram till biljettluckan
med vår enorm vackra Volvo v70. Bron och världen öppnar snart upp sig
för våra sinnen och S. får ett enormt psykbryt. I baksätet börjar vi
sjunga, vagga, vyscha och dricka en hel del rosévin för att begrunda det
stora i stockholmssonens dygn. Premiär i Skåne, Malmö, Rosengård,
Tyskland, Danmark, Köpenhamn.

Hemresan? Next time.
Väl mött,
eran gästbloggare
Mårten W.

# 7 Rör inte gröna Fröken

På plats 7 måste jag ta med mitt intresse för det gröna. Miljön alltså. För jag bestämde mig att på allvar tog itu med min irritation och frustration över att ingen gör nåt – genom att göra nåt själv.

Jag skaffade något som påminner lite om en vän som ingen ser, en grön Molgan. Fast den här finns på riktigt. Bara några få personer ser henne och vet vad det handlar om, resten lyssnar på mig för att inte förstöra min illusion av min imaginära kompis. Vi kan kalla min gröna osynliga vän för Fröken. Men nästan ingen förstår vad jag säger när jag pratar om Fröken. För nästan ingen tror att hon finns.

För att göra nåt engagerade mig i den gröna naiva armén. Gick nvda-utbildning en helg där M, J och Milo skulle lära oss att bli aktivister. Sjukt kul, sjukt lärorikt.

Sedan dess har jag spanat på företag som köper och säljer träslag, gjort pins, skrivit på och klistrat igen kuvert, åkt till Holland och grävt upp grunden till ett nytt kolkraftverk, hängt på en öde ö vid Studsvik – stirrandes på torrdräkten och undrandes hur i helvete det här skulle sluta, och till slut stått i spöregn utanför OKQ8:s kontor på Sveavägen. Och det har ju onekligen gått ganska bra! Känner på mig att nästa år blir ännu bättre, hoppas innerligt att jag kan hjälpa till mycket mer än jag har kunnat under hösten.

I såna miljöer är det inte svårt för Fröken att vara. På jobbet däremot har jag en daglig diskussion med en av mäklarna som investerar alla sina pengar i oljebolag samt med en annan mäklare som måste hävda sig i såna här frågor och försöka trycka ner mig. Antagligen för att han har mycket liten snopp eller för att hans flickvän trycker ner honom och därför har ett behov av att trycka ner nån annan. Och säger du nåt annorlunda här är du som en magnet – du får de här personerna på köper, de är jokern i leken och de är ute efter skalpen – fjädern i hatten. "Moooahahahaha – Fröken finns inte, fattar du inte det, lilla flicka?"

Jag förstår inte hur man som människa kan stänga öronen för följande: Du förlorar inget på att källsortera, på att inte ta bilen, på att inte köpa julklappar för 10 000 kr, på att byta ut glödlamporna, på att inte flyga när du kan ta tåget, på att köpa svensk öl istället för utländsk (svår, jag vet), på att inte äta så jävla mycket kött eller på att semestra i Sverige. Men så länge män tycker att de förlorar sin manlighet på att våga göra något humant kommer det gå åt helvete.

Frågan är om vi inte förtjänar att det ska gå åt helvete? Vi har ingen rätt att vara här, vi förstör planeten och den tycker inte om oss längre. Fröken har talat, frågan är varför ingen lyssnar.

Om du frågar mig behöver alla vidga sina vyer och lyssna mer på andras åsikter, även om de är sjukt radikala. För man äger inte den absoluta sanningen om världen, inte ens en del av den.

Och jag är fullständigt övertygad om att man kan lösa världens problem över några glas rött.

Serievåldtäktsman i mitt hood

Slut på sena promenader i mitt område, polisen misstänker att en serievåldtäktsman gett sig på tre kvinnor på Östermalm. Polisen har gått ut med en bild - han ser ju för ´fan ut som vem som helst...

# 8 Råsunda ur en ny vinkel

Just taxiresor har det blivit många av i år. Går inte hand i hand med miljötänket – men lyssna på den här taxiresan så förstår ni!

Lemon Bar en fredag eller lördag nån gång i maj. S och jag kör helkväll ute, nu när jag tänker efter hånglade jag med nån liten kille inne på Lemon, tror han var 20. Och sen kickar den kemiska reaktionen mellan alkoholen och mobiltelefonen i min hand. Vet inte hur det gick till, men helt plötsligt blir jag upphämtad i en taxi på Flemminggatan och är på väg till förorten.

Och det här minns jag såååå tydligt. För vi kör nånstans i Solna och över hustaken står Råsunda och hånler åt mig. Och sånt tolereras ICKE. Men plötsligt, som en blixt från klar himmel, som en hajattack på mörkt vatten kommer jag på vad som måste göras.

- Vi måste ner till Råsunda, jag ska spotta på Råsunda. Vi måste spotta på Råsunda!!!

(behöver kanske inte nämna att jag var berusad)

Sagt och gjort, taxichauffören körde ner oss till Råsunda – misstänker att det var vid Norra stå men lokalsinnet är inte på topp kl. 03.30.

Och där är den´: "AIK-skylten". Den hänger på fasaden och försöker se ner på oss. Så vi tog båda sats, sprang mot skylten, hoppade upp och spottade. Känslan går nästan inte att beskriva. Ren frihet, ren och skär glödje. Som barn upplever lycka tror jag.

Vissa fylleminnen kommer alltid hänga kvar som en trofé i det imaginära skåpet av pokaler jag alltid bär med mig och det här är verkligen ett av dem. För kära vänner, man är det man har gjort – du är aldrig mer än din historia. Jag är stolt som fan över min historia, att två fulla själar mitt i natten irrar runt utanför Råsunda och spottar på AIK-skyltar. Det var ett långfinger till vuxenvärlden, och fan vad bra det kändes!

Senare blev det köttbullar och en öl som jag inte drack upp. Det var en härlig tid…

# 9: Glöggkväll en måndag vecka 50

David Hasselhoff: I've been looking for freedom. S dansar med N, snaps och glögg, jag sa ju att vecka 50 blir årets bästa!

Nu: dags för gästbloggare S:

att vi alltid ska ha så jävla kul, när tar detta slut????

Julklappstjafs - enkel lösning

För att inte göra mina föräldrar ledsna gick jag nu med på att vi kan byta julklappar ändå i jul. Julklappar som i saker, inte upplevelser. Därför ringde jag akademibokhandeln i Täby Centrum och la undan boken Könskrig så att pappa kan hämta den imorgon, förklarade för mamma att jag vill ha Pilgrim-halsbandet som stödjer Läkare utan gränser och har hittat en feministisk kalender på Hallongrottan. Boken och kalendern hade jag ändå köpt själv och halsbandet blir jag mäkta glad om jag får!

Blev sugen på att köpa en present till mig själv också, vad som gömmer sig i det paketet kan du se här.

Bra julklappar va?! God jul!

Att bli vuxen

Det här skulle komma med på topplistan, men inlägget blev så dystert att det inte får den ärade #9 som planerat:

Få saker gör mig så nervös som att bli vuxen. Visst, vid tjugosju års ålder borde jag ha insett och accepterat att jag kommer att bli gammal. Men jag vill inte. I år bestämde jag mig istället för att bli aktivist inom Greenpeace – finns inget så befriande som att protestera mot orättvisor i världen.

Men vi växer, vi växer väldigt mycket och väldigt fort. Söta S ska få en Noam nästa år, magen växer så det knakar. Tidigare kollegan E ska plussa på barnkontot nästa år, en annan S ska få en söting i februari, min närmsta kollega är det dags för i april, P & T & H har gravida fruar, J:s polare H ska ha barn med en 90:a i februari och jag misstänker att några fler på jobbet är gravida. Jag vill förtydliga att jag inte är gravid. Däremot så går jag igenom den årliga "på vintern går jag upp 7 kg för att gå ner det igen i maj".

Men vi växer på otroligt många andra sätt också. Några har förlovat sig, andra döper sina blommor till Ragnar och Pelle och några lever fortfarande i tiden då man var två.

Det är ju nu vi äntligen lever, nu jag känner mig fri, nu jag är tillräckligt vuxen för att ta konsekvenser av allt jag gör, men samtidigt tillräckligt barnslig för att våga välja de dåliga alternativen som kan göra ont – fast ont på ett jävligt bra sätt.

Vet ni vad? Sitter med lurarna på och blev helt plötsligt nostalgisk, jag vet inte varför eller vad jag vill vara nostalgisk efter. Eller jo det gör jag såklart. Men jag vill inte vara sån. Jag vill kontrollera allt jag känner, allt jag gör, alla impulser och alla upplevelser. Men det kommer jag aldrig göra.

Coolt när en av ens närmsta vänner ska bli två. Alltså inte två som i mamma barn, utan två i delat efternamn. Två som i en enhet, två som i ett äktenskap, två som i jag tänker bli sjukt full på bröllopet, nån måste ju vara den och är den och jag är gärna den.

Själv gick jag med i FB-gruppen "My friends are getting married, I'm just getting drunk". Behövs ingen Freud för tolkning, inte ens lite.

På tal om nostalgi:

# 10 En hyllning till spyorna

Vad vore ett helt år utan den sköna fyllans största bakslag, en duns ner på badrumsgolvet och huvudet mot toaletten? Ingenting. För en spya är värd så otroligt mycket mer än sin vikt i guld. Du kan i kronor och ören räkna ut hur mycket pengar du brände på ingenting. Men samtidigt är spyan också ett tecken på att du inte lever inom ramarna, du håller dig inte på den lugna kanten, du vet helt enkelt inte var gränsen går.

Jag har hela mitt liv varit så stolt över att jag aldrig spytt dagen efter en fylla. 2007 blev året då allt förändrades.

En lördag i september åts det kräftor och pajer, det dracks nubbe, öl och vin och det bar av till fjolljollen – stället som är synonymt med kaos. Efter diverse raggningsförsök på dörrvakterna (fanns inga snutar i närheten) var det dags att gå hem. S har redan försvunnit hem till en 20-åring och M är i full färd att dra hem sitt ragg. Och T och jag ska surfa ner för stentrapporna vid slussens bussar på brödkorgar.

Jag minns sen inte, fast ändå minns jag allt. Men jag förstår inte och kommer aldrig att förstå. Jag ramlar och får ledas till en taxi. Väl hemma hos T slänger jag mig på badrumsgolvet, lutar huvudet mot toan och vrålar – Jag kan inte spy, hjälp mig! Då hör jag följande:

- Bloooooooood, massor av äckligt bloood, blod och äckliga slamsor…

Tack T. Inga problem efter det.

Det enda jag gjorde dagen efter, förutom att sova, var att spy upp fyra klunkar vatten och lite till. Första gången i mitt liv det hände. Det finns en första gång för allt.

Dessutom:

* Spyor på vardagar. Är resultat av att jag glömmer att jag har ett vuxet jobb med en vuxen lön - och inte kan vara ute aspackad till kl. 02.

* Motorvägsspyan. Bodde hos mor och far under tv veckor i maj. Under den här perioden klämde jag in den årliga motorvägsspyan. Förlåt taxichauffören, men jag hann faktiskt ut ur bilen.

* Den traditionella lördagsspyan. Har, förutom ovan nämnda gång, inträffat när någon från jobbet varit med under kvällen. Bland annat efter min trekantsförfrågan som gick ut till snutarna vid Stureplan.

Det har varit ett bra år.

The best of 2007

Bänka dig framför datorn, det här kan du absolut inte missa. Med start idag räknar jag ner årets mest minnesvärda händelser från plats 10 till plats 1.

Ingen skonas, ingen lämnas utanför, ingen glöms.

Redo för intressanta taxiresor?

Då kör vi.

Man måste skapa sin egen lycka

Insåg nåt viktigt igår. Man måste skapa sin egen lycka. När något går emot på jobbet får man själv se till att skaka av sig det - för är det verkligen så viktigt? Nej, jobbet är inte så viktigt.

Satte mig med översättning till GP. Var uppenbart ett tag sen jag översatte till engelska, men när jag var färdig kände jag att jag iaf hade gjort nåt vettigt. Och då känns det okej att gå hit till kontoret och jobba några timmar.

Nu: Dags för kaffe och pepparkaka.

Sen: Dags för snack med chefen.

Senaste nytt från dagis

Min chef, som jag nämnde i tidigare inlägg, kommer fram till mig och säger att jag inte får ha mössa på mig på jobbet. Vad i helvete? Snart måste jag väl sminka mig varje dag, sluta ha baggy jeans och börja klä mig kvinnligt.

Snaran dras åt på kontoret - jag ska söka nytt jobb omgående.

Äntligen drar jag!!!!

Resan är bokad och betald,snart ska jag äntligen fly fältet och dra till regnperioden i Asien.

Smaka på nya kulturer, festa med nya människor, känna nya dofter, dricka nya drinkar, höra nya språk och umgås med en fantastisk människa. Undrar om han börjat slipa på biljardkunskaperna redan...

Funderar på att ta med mig ett lass tvättmaskiner till Asiens stackars kvinnor.

Ljusglimt

Fick det här mejlet från en kollega som läste det senaste inlägget om professorn. Tydligen fastnade han för ett tidigare inlägg... Fick mig att skratta i alla fall.

---
Riktigt cool!!
Jag kan fixa två bröder till dig om du vill..
:o)
---

Påsättningsbara vandrande tvättmaskiner

Nu har jag verkligen tröttnat på den manliga härskartekniken - att på nåt jävla sätt alltid påminna mig om att jag ändå bara är kvinna. Och jag ska vara tacksam att jag fått möjligheten att gå på universitet och att jag får jobba, att nån man vill ha mig, att jag har möjligheten till abort när jag blir gravid - och nu det nyaste tillskottet bland manliga argument:

- Var glad att du har en tvättmaskin! Alla kvinnor i världen har inte det.

Jag är verkligen ledsen men jag ser inte poängen. Är det verkligen en tvättmaskin kvinnorna i LCD-länderna behöver? Snacka om att missa målet. Kommentaren kom från en professor vid KI vilket gör att jag nu ifrågasätter hela forskarvärlden.

Jag kräks på den manliga hegemonin och vägrar från och med nu att någonsin ta en man på allvar förrän han visat att han förtjänar det. Och inte många män gör det. Låt oss kvinnor minnas att vi ändå bara är påsättningsbara vandrande tvättmaskiner. Äckligt.