torsdag 28 februari 2008

Youtubeklipp om miljöaktivister

Eftersom jag är halvtrött i huvudet pga rödvinet igår kikar jag istället runt på Youtube. Hittade den här, låten har väl snart 10 år på nacken och videon är ju faktiskt lite inspirerande.

Hemliga socialiseringsagenter

Ute i vårt samhälle springer hemliga socialiseringsagenter som sprider normer som osar av 1830-talet. Bara på mitt jobb finns otaliga exempel av hur kvinnor behandlas annorlunda än män. Och hur medarbetare, oavsett kön, tror att man ska uppföra sig på ett bestämt sätt.

1. Förra året på alla hjärtans dag delade den dåvarande vd:n ut chokladhjärtan. Men bara de kvinnliga anställda fick ett chokladhjärta, männen på jobbet fick vara utan.

2. Sport på tv. Vid mäklarna har vi en tv och en projektor som båda visar ekonominyheter från hela världen. När det skulle annonseras vem som fick nobels fredspris 2007 bad jag om att få se det på tv. Fick ja från lirarnas chef, men han som satt närmast tv:n sa nej.
Igår var det slottssprinten och det visades på deras tv. Jag framförde mitt klagomål till den operative chefen som höll med och sa att om jag hade önskemål om något jag ville se igen skulle jag vända mig till honom så ordnar han det.

3. Vår nye vd har alltid en prydligt vikt näsduk i bröstfickan. Inom en månad efter att han började hade två medarbetare börjat med samma sak. Oj så pinsamt.

En egen mapp för tack

Som kanske märks i min blogg är stämningen på jobbet lite tryckt. För att pigga upp mig själv har jag nu skapat en mapp i min outlook där jag lägger alla tack jag får på mejl. Nu kommer jag säkert inte få några alls...

Men jag tror att den hjälper mig att hålla humöret högt!

Dagens låt (på temat Skåne)

onsdag 27 februari 2008

Tänk om man försover sig till kejsarsnittet

S har fått datum för bebisleverans nu, det är bestämt till måndag kl. 07. Tur att det inte var jag, för jag hade försovit mig. Före klockan 06.30 existerar inte den verkliga världen och det är väckarklockeförbud.

Jag har nog potential att försova mig till de viktiga sakerna i livet. Kommer garanterat missa skjutsen till Utö när A&J ska gifta sig, sen kommer jag inspringandes i kyrkan alldeles svettig med förstörd frisyr efter de andra vackra människorna som har perfekt åtsittande klänningar och inget smink under ögonen.

Och så har jag råkat ta på mig en rosa, gräddbakelseliknande klänning eftersom jag fortfarande är övertygad om att det är så brudtärneklännigen måste se ut.

Än så länge har jag i alla fall kvar jobbet, vilken fantastisk tröst det är.

tisdag 26 februari 2008

Varför skiter vi i miljön?

Dagens vrål:

Varför är det så svårt att bry sig lite? Jag har i ett års tid kämpat på jobbet för att få igenom en miljöpolicy, men det är inte alls prioriterat. 2-årsplan för miljön my ass, och nu har till och med konkurrenten börjat med klimatsatsningar. Too little, too late för vår del alltså.

Pappersinsamling, miljötaxi och stänga av skärmarna. Jag kräks av denna ovilja att göra något som helst för en bättre framtid.

Varför är det så svårt att ändra sina rutiner? Att se saken från någon annans håll för att berika sitt eget sinne?

Allt är knas.

Kvinnan förlorar alltid

Så känns det i alla fall när jag idag läste att kvinnorna som använts som prostituerade (14 år gamla!!!) på 70-talet inte fick skadestånd, trots att de uppenbart har behandlats helt fel. Det har gått för lång tid, och finns det inte ett talesätt att tiden läker alla sår? Men vem fan tänker så?

Kända politiker fanns bland deras kunder, och jag läste nånstans att självaste Palme fick gå ut och dementerat att en av hans medarbetare fanns på kundlistan (nåja, även solen har sina fläckar).

Justitiekanslern tvivlar inte på uggifter om att de då 14 år gamla kvinnorna utsatts för flera sexualbrott, men det räcker inte.Är det bara jag som tycker det är dags att göra om reglerna för preskribtionstid?

Diskuterade igår thailändska byn Patong med en kollega som är nyss hemkommen från Phuket. Han och hans grabbpolare klarade 120 min på och omkring Bangla Road i Patong, sen bar det av till den lilla byn där de bodde. För gatan och byn är ett paradis för sexturism. Äckelpäckel.

Så fort nåt hände för länge sen eller händer långt bort är det som om det inte händer. Och ingen får upprättelse så länge gamla äckliga män styr. Jag mår illa och tappar återigen förtroende för 50 % av männen i samhället. Trots att jag igår hörde tre män på jobbet prata blöjor, amning, pappaledighet (eller bristen därav) och förlossning. Not good enough.

SvD, DN, Aftonbladet och Expressen skriver om det.

Eller läs mer på den här bloggen.

måndag 25 februari 2008

Mejlar en skribentkollega följande:

-----
(är på knäppt humör idag)

Jag behöver alltid Thåström.

Känner för att kasta datorn genom fönstret för att skapa en flyktväg ut till det som svunna tiders visionärer kallade friheten.

Sen tar jag alla jävla ord jag skrivit här och ber män redan fulla av makt äta upp dem för att smaka på den bittra eftersmaken. Och helt plötsligt står jag på en brygga en sommargryning och skriker åt strandkanterna och fiskarna, fåglarna och träden att det inte var så här livet skulle vara.

Sen citerar jag Fight Club: You met me at a very strange time in my life.

(som sagt, mycket knäppt humör idag)
-----

Dystra tankar i vårsolen

De dystra tankarna tycks hänga som ett svart moln över mitt huvud och inte ens den härliga, stickande måndagssolen får mig att se skönhet i framtiden.

På onsdag kommer J och förgyller tillvaron. Onsdag blir vin och mat hemma hos mig med allt det där snacket vi har att ta igen som två vänner som bara ses två gånger om året. Om livet, svårigheterna, kärlekarna, viljorna och lustarna. Torsdag drar vi i matväg till Libanon och är fria, som på Blå, och springer längs med vägarna vid vinodlingarna när solen står högt på himlen och värmer våra vinterfrusna tankar.

Är trött på att jag inte får en kollega och nu ska göra en och en halv persons arbete, och jag är ju bara en. Besviken och något orolig får jag väl säga. När det händer mycket på jobbet reflekterar jag nog mer över hur jag lever och om jag vill leva så här. Det är en sån process jag är inne i nu.

Mejlade en Thåströmlåt till en skrivarkollega som behövde uppmuntran. Lägger ut dn här också, fast då till syster Å som kanske också behöver lite uppmuntran.

söndag 24 februari 2008

Vad är meningen med bloggandet?

Jag vill skriva det som jag inte får sagt, det som jag inte vågar säga och det jag aldrig erkänner att jag känner. Men det kan jag ju inte göra i skrift. Vill skaffa en blogg till allt det andra, och kanske ha lösenord så att ingen kan läsa. Fast det är ju meningslöst. Ska köpa en dagbok istället.

Jag är så dum...

Kunde inte låta bli att ringa honom idag. Hans röst har en förmåga att lugna mig och få mig att andas igen. Sen var han tvungen att lägga på, då blev jag ledsen. Fast först när vi lagt på så jag tror inte att han hörde det. Jag har lämnat bryggan och tittar framåt men hade tydligen glömt att göra loss från bojen. Typiskt.

Firade S idag, hon lägger 30 härliga år bakom sig på onsdag. Var gott med prinsesstårna, två tummar upp alltså.

På onsdag blir det pizza och rödvin med A, ska bli skönt att surra om livets konstigheter. Har inte sett henne sen Solvalla, det är en månad sen. Tänk om man bara träffade sina vänner en gång i månaden... Då träffar man dem bara 12 gånger per år. Det är livet alldeles för kort för. Mer vänskap åt världen!

lördag 23 februari 2008

Hela min släkt är synsk

Jag visste det, synskheten är ett familjedrag och ligger i släkten. Mamma, moster men speciellt mormor och farmor var synska. Har hört historier nu som gör att jag är övertygad om att jag också kan avläsa passiv telepati. Precis som resten av de coola kvinnorna i min släkt.

fredag 22 februari 2008

All respekt åt de tomma stolarna

Svenskan får den nästan att låta som om det är mindre interna bråk som gjorde att Kerstin Ekmans och Knut Ahnlunds stolar samlar damm.

Det finns för få som står upp emot orättvisor idag - och att en författare (Rushdie)får en dödsdom (fatwa) på grund av en bok (Satansverserna)är inte något man ska acceptera. När "lätt och lagom-Sverige" och Akademien väljer neutralitet pekar Kerstin och Knut sitt mittersta finger åt Horace och lämnar sina stolar.

All respekt.

Naken kollega på toa

Det har varit en bra vecka, för jag har i alla fall inte glömt att låsa när jag varit på toa. Och speciellt har jag inte stått med byxorna vid knäna och rumpan mot dörren, framåtböjd. Det gjorde nämligen en kvinnlig kollega nyss när jag öppnade dörren till toaletten. Jag skrek rakt ut och kunde inte sluta skratta.

Kom ihåg det när ni klagar på nåt. Ni har i alla fall inte stått med rumpan bar framför en kollega som skriker av skratt. Hoho, ruskigt roligt!

torsdag 21 februari 2008

Veckans samtal: Sex, barn, öl och oljeaktier

Jag visste ärligt talat inte att det var så känligt att blogga om sex. Bara orden sex, trekant, kk (inte ens utskrivet) och orgasm har gjort att den bittra brudens blogg har översvämmats av radikala nunnor med verbala k-pistar som sprutar (förlåt, är ordet spruta också känsligt?) ut kritik mot kvinnor som vill ha sex. Mycket underhållande när jobbet, i form av texter om kvällshandel och långtidsorder, ibland tar emot.

Barn är bra, barn är trevligt, barn är söta och snälla. Men jag är inte där än. Och det har diskuterats den här veckan.

När jag insåg att lönen kommer imorgon gjorde jag en 180 och bokade in after work imorgon. Håller tummarna för söder, är inte alls sugen på paviljongen. Det räcker med varje fredag under sommaren. Är också jävligt sugen på en glassdrink från Vampire Lounge men det får bli nästa vecka.

Jag hörde idag i "öronvrån" hur en av mäklarna pratade om en oljeaktie. Minns inte vilken, minns inte vad han sa för jag styrde snabbt in samtalet på hur oetiskt det är att pumpa in pengar i oljebranschen. Av nån konstig anledning förstår han inte mig, kan ha nåt med hans jobb och utbildning att göra. Vi försökte prata om Exxon och Chavez, sen skulle jag på möte så diskussionen hänger fortfarande i luften. Blir spännande imorgon!

Fantastiska gravida kvinna

Jag har en vän som är gravid. Eller egentligen har jag flera, men en av dem sticker verkligen ut som en av de mest fantastiska kvinnor jag känner. S, som jag kallar henne här eftersom jag inte vill nämna namn, har rakt igenom hela sin graviditet varit precis samma glada kvinna som vanligt.

Hon har inte klagat eller varit irriterad på småsaker, hon har aldrig proppat ner sin graviditet i min hals, aldrig ifrågasatt min åsikt att jag inte är skapt för att bli mamma, hon lyssnar och kommer med råd om mitt sexliv (eller bristen därav) och vänskapen har inte blivit annorlunda bara för att hon ska bli mamma.

Igår var hon inne hos barnmorskan/läkaren för att vända lilla Noam i magen - den envisa flickan vägrar nämligen lägga sig tillrätta. Men trots, om jag inte minns fel, en överläkare vände hon sig inte neråt.

S berättade igårkväll att det blir kejsarsnitt om 10 dagar på SöS. Hon berättade att hon storgrät när hon fick veta det, och att hon inte direkt ser fram emot att bli uppskuren. Men hon tror att det säkert går bra, men det är lite läskigt och heller inte kul att stanna flera dagar på sjukhuset.

Sen pratade vi om min plan med trekant med två snutar och hon fick mig att inse att det är en av mina sämsta idéer hittills. Men hon gav råd hur jag ska gå tillväga om jag ändå vill. Trots två olika världar kan man ändå dela allt, precis som det ska vara. Om ni vill följa hennes värld närmare kan ni göra det här.

Jag önskar att alla hade samma lednavdsglädje som denna underbara kvinna. Hon kommer bli den bästa mamman den här världen någonsin har skådat. Och jag är så glad att jag har henne som vän.

onsdag 20 februari 2008

Dagens goda gärning

Skickade länken till Keops pyramid till vår USA-mäklare som pluggar och bara jobbar extra. Ropade till honom att han ska minnas den här stunden om 10 år, att han har blivit förvarnad om vad som komma skall.

Han tittade lite konstigt på mig, men jag hör att han lyssnar på låten nu.

Undrar hur mycket bittrare jag blivit under de senaste månaderna, förstår inte att nån orkar med mig. Ska bara skriva klart texterna så drar jag hem idag, andra dagen i rad på övertid.

.

Jag är en av dom som slavar på Kung Keops pyramid
Och det är vi som jobbar nere invid foten

Och vi sliter och vi svettas för att inte tappa tid
Och det är synd om dom som inte fyller kvoten

Har man en gång kommit hit
Blir man aldrig mera fri
Om man slutar här så slutar man i gropen
Men om kungen sägs att han är son av solen

Bakom femton dubbla reglar, bakom femton dubbla lås
Håller rikedomen hov i maktens salar

Här finns ingenting som hotar, här finns ingenting som stör
Här är tankarna och rummen lika svala

Och om någon måste dö
Eller några ska ha spö
Finns det andra som kan verkställa besluten
Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten

Wiehe har svaren

Hjärtskärande sanningar, här i Thåströms tolkning.

tisdag 19 februari 2008

Fanemej dags att gå vidare

Orkar inte fundera längre, dags att gå från tanke till vilja till handling - nu ska jag se till att få fart på livet igen!

Det blir så tyst på kontoret

När klockan har slagit några minuter efter Stockholmsbörsens stängning blir det annorlunda här på kontoret. Det blir lixom tystare, punkterna på 2DO stryks och leendena känns äkta, riktiga. Men vi är inte riktigt där än, den stämningen har inte landat än. Tyskarna pratar fortfarande högt och två av mäklarna är kvar vid desken, med ryggarna mot mig så att de missar mina ögonkast.

Läste nyss en text. En text om livet, nästan så att texten blev mer än bokstäver till ord till meningar till stycken till ett avsked. Bokstäver kan göra så mycket, kan ändra en världsbild, kan ljuga, kan tala den vackra sanningen och kan döda. Med bokstäver minns jag mitt liv, ungefär som med den här bloggen. För egentligen är den inget mer än ett sätt för mig att minnas de små tankar jag annars glömmer.

Idag avgick Fidel Castro, och jag kommer på mig själv att gång på gång tänka att det är sorgligt att människor dör. Men han har inte dött, och ändå får han storslagna porträtt i media. Jag har aldrig varit fascinerad av Castro, men väl av Che Guevara. Hjältar dör unga och om du blir gammal hinner du göra för många misstag, vilket Fidel har gjort.

Jag undrar hur länge det dröjer innan jag måste skriva ett porträtt till någon jag älskar. Jag skrev aldrig vackra bokstäver till min mormor, jag blev ombädd att tala på begravningen men tackade nej, hon var ju redan borta.

Men om hon läste mina ord skulle hon läsa följande:
Den här texten valde jag att ta bort i efterhand...

Och nu har tyskarna tystnat, mäklarna vid desken har gått hem och det ligger en skön stämning över kontoret. Så nu ska jag rensa allt som står på 2DO. Och sen ska jag fundera på vart jag ska och vart jag vill.

Loppans 11 förslag - not bad...

Tror jag ska använa några av J:s förslag på 30 saker innan 30.

1. trekant (en klassiker att rekommendera)
2. ligga med en brud
3. få in en artikel på DN debatt
4. lära sig ett nytt språk, förslagsvis spanska
5. bli rik nog att kunna köpa ett slott
6. lära sig att dansa tango, i Argentina!
7. börja träna….hehe, eller hur, inget jag eftersträvar...
8. åka till Las Vegas, låta Elvis viga dig och spela upp en himla massa pengar
9. se Milan-Inter på San Siro
10. Våga det man egentligen vill men inte säger att man vill
11. Inget annat? Rädda världen!

Hjälp mig! 30 saker innan 30

Jag ska göra en lista på 30 saker jag måste hinna med innan jag fyller 30. Tar tacksamt emot förslag. Har hittills bara fyra saker på listan.

Inget är dumt, inget är omöjligt.

söndag 17 februari 2008

Kan vi också återhämta oss?

Det har ju varit allmänt känt länge att läkemedelsrester hamnar i vattendragen och att fiskarna får i sig det. Idag skriver också SvD en artikel om det.

Trots de dystopiska vetenskapsrönen blir jag glad när jag läser att fiskarna återhämtar sig när tillförseln av läkemedel, i det här fallet p-piller, stryps. Det kan ju betyda samma sak för oss människor, och för naturen i helhet. Så när vi människor är borta från planeten, vilket inte tar så värst lång tid om vi inte börjar hushålla med våra resurser, så kan hela planeten återhämta sig.

Och det betyder också att även om sprit och annan skit är en stor del av mitt liv så kan kanske jag också återhämta mig nån om det nån gång blir dags.

Alltså: Eftersom vi alla ska dö och kan dö när som helst är det lika bra att se till att ha så kul som möjligt. Jag ska ligga runt mer, se till att fixa en trekant med två snutar, skriva den där jävla boken och resa till Nordpolen. Hoppas att du också gör samma sak! För det är vi värda, allihop.

Dagens söndagsoutfit

Man ska ju inte vara den som är den som vägrar blogga om vad man har på sig. Alla gör ju tydligen det.

Dagens outfit består av:

Morsans röda fleecebyxor med matchande tröja
Gårdagens smink under ögonen
Knullrufsliknande frisyr (nej, inget sex igår)

Jorå, visst, absolut, jag mår söndagstoppen. Funderar på att ta på mig pälsen också. Som pricken över i:et lixom.

Orkade inte skriva miljöplan . Vill hellre vara bakis och butter.

Tror han jag försvinner?

Marcherade ju in till vd:n förra veckan och frågade varför i helvete vi inte bryr oss om miljön. Han svarade att jag skulle skriva en miljöplan för de två kommande åren. Hade tänkt peka finger och skita i det eftersom han bara säger så för att jag ska försvinna ur vägen när de omorganiserar hela företaget och ska spara pengar.

Men nu blev jag irriterad och hittade en energireserv så nu använder jag resten av söndagen till att producera en jävla miljöplan för jobbet som jag ska mejla honom under veckan.

Mvh
"Nu ska du få din jävel"

Ångest på två stolar

Bokhyllor fulla av böcker är det mest spännande som finns. Lånade M:s bok "Socialismen, min vän" av Johan Ehrenberg, slog upp inledningen och för varje ord jag läste insåg jag att jag under hela mitt liv har lurat mig själv att tro att jag faktiskt gör nåt. För jag gör ingenting.

"Jo, jag är socialist. Jag förstår faktiskt inte hur man kan låta bli att vara det. Jag kan inte tänka mig att resa runt jorden och möta det jag då ser och säga till mig själv att så här ska det vara. Detta är rimligt. Detta är rättvist."

Så står det i inledningen, och såklart håller jag med. Men vad gör jag åt saken? Tanken räknas inte här, det räcker inte att sitta tyst och tro att Aftonbladet ger hela sanningen. Hur ska jag lösa det här? Det ryktas på jobbet om nedskärningar, ordentliga nedskärningar. Om vi erbjuds ett avgångsvederlag på 6 månader blir jag tvungen att fundera på om det är min chans att testa om jag valt rätt väg. Jag skulle skriva min bok. Jag skulle klättra. Jag skulle jobba ideellt på heltid för att hjälpa till med tråkiga arbetsuppgifter som ingen låtsas om men som någon måste göra.

Igår var jag på bio, och då ingick en trailer för Batman - the dark knight (tror den heter så). Och det är ju precis så enkelt, man kan om man vill - och om man vill så är det för att man har möjligheten. Men den gör ont att välja bort det enkla där man inte behöver tänka. Jag har kvävt den där viljan länge och sysslat med hobbymiljöaktivism för att dämpa samvetet, men det är ingen hållbar lösning. Och samtidigt tycker jag otroligt mycket om mitt jobb. Det sägs att allt har sin tid och det hoppas jag på.

Jag blir i alla fall aldrig en doktor Glas: "Mig gick livet förbi."

Jag tänker måla mitt eget liv.

Senaste nytt på pälsfronten

Självklart ska jag ge pälsen till en uteliggare, varför tänkte jag inte på det från början?

Gillar förresten det danska ordet för uteliggare bättre; vagabond. Jag vill också vara en vagabond, det låter mycket coolare än informatör/kommunikatör.

Hjälp, pälsen dödar mig!

Vaknade vid 10 i morse och bestämde mig för att byta sovrum eftersom jag ville ha en kram. Men först tittade jag ner på golvet - och där låg den, bytet från igår: Pälsen. Fick ont i magen av denna beslutsångest så jag hoppade ner i den nya sängen och glömde allt om det.

Men det som göms i snö kommer upp i tö.

Ska jag bränna den? Spraya ner den med röd färg? Glömma den här i Abrahamsberg och låta pojkarna ta hand om den? Jag vet inte, jag vill inte ta såna fruktansvärda beslut. Varför skulle jag vara full och försöka förklara för bartendern hur hemsk pälsindustrin är? För han höll med och gav mig helt enkelt pälsen.

Sjukt sexig kille bredvid i baren, hade gärna gett upp min princip "no men" för honom. Undrar om han gillar att bitas?

Och har alla med trekant på listan över saker som ska göras före the Big 30? Jag, K och hennes polare M har alla med trekant i alla fall.

fredag 15 februari 2008

tisdag 12 februari 2008

Svart blod, svart själ

Provtagning hos läkaren:
Jag: Vad många provrör, ska ni fylla allihop med mitt blod?
Hon med nålen: Det är rutinprover det här.
Jag: Allihop på en gång???
Hon med nålen: (tystnad)

Så alla rören fylldes med mitt blod, sen fick jag hålla vit tuss där nålen varit - och när jag tog bort den trängde snabbt mitt blod fram. Jag stirrade fascinerat på mitt blod samtidigt som hon med nålen snabbt skulle täcka till skadan. Mitt blod är svart.

Svart blod ger svart själ, svart själ = inget samvete. Inget samvete är det bästa som hänt mig på länge. Tror spåtanten i Singapore gav mig många häftiga nya krafter.

Nej tack. (punkt)

Mejlar med en kille som är en av våra konsulter på nån byrå. Han delar för- och efternamn, men tur nog inte yrke, med ett av 2007 års största misstag. Vad säger vi om det?

Nej tack. (punkt)

Fotboll, födelsedag, långt från frisk

För andra gången i rad lyckades vi få biljetter till fotbolls-EM! Sverige-Spanien den 14 juni, vad säger man? Underart!

Firade K igår, var riktigt mysigt. Drinkar på Vampire Lounge är nåt helt extra, verkligen supergoda kaloribomber! Extra nice med halva priset på måndagar.

Men ändå känner jag att mitt liv är tråkigast på hela jorden. Misstänker vitamin- eller järnbrist, ska till läkare kl. 13.30 för att kolla vad som är fel. Känner på mig att det lurar en infektion under ytan. Känner mig ynklig och ensam, ringde pappa så han ska köra mig tillbaka till jobbet efter läkarbesöket. Ska till samma läkare som missade att två av bihålorna (man har tydligen fler än de under ögonen) var igentäppta. Sex månader senare såg en annan läkare det och gav mig antibiotika. Ska vara extra skeptisk till allt han säger och ifrågasätta allt. Sådetså.

måndag 11 februari 2008

Möhippor och födelsedagar

Fan vad många födelsedagar det var nu på en gång. K firar idag, norska S firar i slutet av februari, L 5 mars, W fyller också snart... Många på en gång.

Jag ska inte fira min egen födelsedag i år. Det räcker med att mina vänner inte orkar hitta på nåt på sina födelsedagar så att man får gråta blod för att göra dem glada. Och låt oss inte tala om möhippan, ångest är första bokstaven i förnamnet.

Men vad ska jag göra? Jag vill ju bara se dem glada. Men det vore kul om nån annan nån gång orkade dra i trådarna så att jag kan få chilla lite.

söndag 10 februari 2008

Bruden gillade inte olja

En 23-årig tjej hotar att spränga upp en oljerigg i Nordsjön och hela kavalleriet kallas in. För herregud - tänk om nåt händer med oljan!!! Våldtäktsman på Östermalm, vi chillar lite med den saken. Men OLJA - herregud - MAN UR HUSE!!! (ja, jag är medveten om att det är oliak länder men jag får göra såna jämförelser eftersom det är min blogg)

Man kan säga vad man vill om den 23-åriga tjejen som bluffade sig in i media. Jag vet att i alla fall jag aldrig kommer skapa såna rubriker med nåt jag gör och nåt budskap jag vill få fram kommer aldrig få så mycket plats. Synd att hon inte hade nåt budskap bakom sitt hot, så hon var väl kanske ensam och galen som säkert de flesta misstänker och hoppas.

Men ärligt. Hon är 23 år och förstanyhet i alla nättidningar. Imponerande viljestark. Eller galen.

SvD, DN, Aftonbladet och Expressen skriver om det.

Lundell är gud i bodstadsdjungeln

Och så kom den där söndagen då man ska ut och jaga det bästa, fräschaste och billigaste objektet i bostadsdjungeln. Och Telefonplan är tydligen jävligt hett just nu eftersom det var nära kaos i den första lägenheten.

Objekt 1, Kransbindarvägen 49 kl.11.30:
Föööör mycket folk, objektet var lite kantstött (vilket jag gillar), jag gick runt i fyra minuter, skrev upp mig, gick ut till bilen och tände en cigg och beklagade mig väldigt högljutt till päronen, när de väl kom ut, om att sånt här tillhör genren saker som kan ge mig psykiska men.

Objekt 2,Kransbindarvägen 9 kl. 12.00:
Misstaget att komma på utsatt tid till Objekt 1 gjorde att jag klev innanför dörren på Objekt 2 (som har samma planlösning) 10 minuter för tidigt, men såklart ändå inte först på plats. Lägenheten var trevlig, snyggt kök, perfekt målat (de har alltså inte bjudit över polare på öl och korv för att hjälpa till med att måla väggarna) och väldigt puttinuttigt. Framför fönstret ett bord där det är uppdukat för två. I bokhyllan fanns alla Stig Larssons samt Liza Marklund och annat skit. Då insåg jag att den inte är för mig, och lämnade illa kvickt lyckans näste på jakt mot nästa byte.

Objekt 3 (adress är hemlig än så länge):
När vi parkerade bilen sa jag direkt att där ville jag bo. Lägenheten var perfekt, men det stod en jävla backslick i dörren och krävde att jag skulle lämna namn och mobilnr.
Lägenheten var PERFEKT. Tyvärr var mäklaren det med, verkligen supersnygg. Så jag blev lite bitter av att om jag köper lägenheten så går hans del till drinkar och brudar på stureplan. Men sen såg jag bokhyllan. Han som bor där idag hade böcker av Lundell, däribland Jack. Han hade Fear and loathing in Las Vegas, han hade Mina drömmar stad av Per Anders Fogelström, ja ni förstår. Det här var min lägenhet och Lundell är redan på plats och har gjort sig hemmastadd. Här ska jag bo.

Energin från människor lämnas kvar i lägenheten man bor i, och jag är övertygad att det i varje lägenhet bor en liten del av tidigare boendes själ - därför går känsla över renhet och planlösning. Förklarade detta för mamma och pappa på vägen hem, och frågade om de tycker att jag är knäpp. De skrattade och pappa svarade att bara jag är glad över lägenheten så är de glada.

På tisdag vet vi hur det går för mig och mitt drömobjekt. Undrar om mäklaren ingår...

fredag 8 februari 2008

Skönhet på kylskåpet

Arbeit mein Frau!

Idag är en sån där dag då jag inte får mycket gjort på jobbet. Typ som hela den här veckan då, men ursäkten är faktiskt att jag räknar med att få inspiration till att jobba genom hela nästa(n) vecka.

Idag gjorde jag om intranätet i paint (detta fantastiska program) så de såg ut som om jag lagt in information om att klockorna går 6 h fel och alla måste ställa fram klockorna 6 h. Har väldigt kul åt med med en kollega på andra sidan glasväggen över msn.

Fick hjälp av vår formgivare med att printa ut en bild på A3 som ska upp på kylskåpet hemma.

Försökte komma ifrån möhippekvällen ikväll, men trots alla försök misslyckades jag och det är dejt hos mig kl. 20. Hoppas att bushumöret håller i sig så länge! Borde kanske ta en liten mini-aw först. Städa tar bara 20 min (har ett stort skåp där allt får plats).

torsdag 7 februari 2008

Ett misstag i livet idag

Standing at the punch table swallowing punch
can’t pay attention to the sound of anyone
a little more stupid, a little more scared
every minute more unprepared

I made a mistake in my life today
everything I love gets lost in drawers
I want to start over, I want to be winning
way out of sync from the beginning

Lyssna på mästerverket>>

Lugn och introvert dag

Köpenhamn var väldigt lugnt, läs mer om aktionen här.

Idag gömmer jag mig bakom hörlurarna igen, eftersom mössa är förbjudet. Även idag med the National på repeat, Slow show hörde jag flera gånger på tåget hem från Köpenhamn igår, så jag lyssnar på samma låt för att krampaktigt hålla kvar en pytteliten känsla av frihet.

Väl på tåget hem efter aktionen kunde jag inte somna, trots massiv trötthet. Istället for tankarna iväg till varför det är så svårt att påverka och varför så många allt som oftast säger nej istället för att chansa och säga ja. Vi glömmer att vi är oviktiga. Och det vi inte ser finns inte.

Svenskar = inte så trevliga

Klicka på bilden för en större version.

tisdag 5 februari 2008

Humörsvängning

KONTROLLERA MERA

Kameror som övervakar i alla hörn, rätt till avlyssning och nu kontroll av religiösa utbildningar. Vad är det Lars Leijonborg tycker vi ska göra, kontrollera islam i Sverige? Svenskan har haft nyheten som förstanyhet hela dan.

Supertisdag i USA, Hillary eller Obama som kandidat, alla tidningar rapporterar. Efter intensivt letande har jag nu hittat tillräckligt med information för att kunna välja. Obama är min kandidat, och det valet delar jag tydligen med Reinfeldt. Skulle vara det enda han och jag har gemensamt då... Verkar inte som om nån av kandidaterna vill förbjuda dödsstraff - och det tycker jag så här om.

Appropå kameror och makt - äntligen kan ett av världens största företag hjälpa till att stoppa valjakten. Och kan nån, kan Canon. Läs mer>>

Det mystiska leendet

Har du nånsin känt att det faktiskt äntligen händer nåt? Att det finns så mycket mer än du tror och att du får ta del av det, du får vara med!

Så kände jag idag på bussen på väg till jobbet. Som vanligt är det proppfullt, men jag får alltid sittplats eftersom jag hoppar på vid Jungfrugatan. Och där satt jag mitt i rusningstrafiken med ett leende på läpparna, trots rödvinsöverskott kvällen före. För jag tog ett beslut för ett år sen att ingenting ska hindra mig. Inga regler, restriktioner eller konventioner kan bestämma vad jag inte får göra.

Gick av på Odenplan och fortsatte ner i tunnelbanan. Vid Fridhemsplan kollade jag upp och två killar flinade och tittade på mig. Då insåg jag att jag hade kvar leendet på läpparna och de trodde säkert att jag log åt dem. Men jag ler åt min egen värld.

Jag blir aldrig den som vid 70 års ålder ångrar att jag inte gjorde mer, testade gränserna, vågade chansa och offra allt och levde livet fullt ut. För det gör jag, men på mitt alldeles egna sätt, varje dag.

måndag 4 februari 2008

Vuxna och mogna beslut idag

Primalskrik. Ingen bryr sig.

Vill ställa mig upp i kontorslandskapet och skrika. Skrika allt vad jag har att livet är mer än det här, det ska inte börja och sluta framför en skärm, det ska inte handla om att klättra på andras ryggar, inte handla om att vinna och heller inte om att delta.

Hos oss kan familjer förlora allt, ensamma själar blir ensammare när pengarna försvinner, kan man köpa sig kärlek? Man ger sina barn en trygg ekonomisk framtid och tänker alltid på just det - framtiden. Aldrig nuet.

Tomma själar söker uppmärksamhet och sällskap för en natt över promille bland annat boskap runt bardisken. Vi är så tomma, vi missar poängen. Skrika, gråta, skratta, dö.

Ingen lever nånsin i nuet. Andas den friska vinterluften och ler åt hur vackert det är. Istället stirra in i skärmen, undra om kunderna förstår och tyder bokstäverna som jag vill att de ska.

Mitt primalskrik hålls inne och jag ler snällt åt kollegorna som passerar. För det måste jag. Snäll och trevlig. Såja, det blir nog bra en dag.

Letar depplåtar på youtube som substitut för livet som försvann. Hittade den här på en annan blogg igår. Som substitut för livet som försvann för länge sen.

söndag 3 februari 2008

Nostalgi vid Studsvik

Har stirrat rakt ut i luften hela eftermiddagen och tänkt på alla starka viljor i min närhet.

Ibland är det så överflödigt att prata. Att prata är ju bara att inte vara överens. Får mig att sakna de enkla dagarna i livet. Som den här regniga höstdagen på en öde ö utanför Studsvik.

Oslagbart.

Flexibel beslutsamhet

Bestämde mig i veckan att miljöorganisationen tar upp för mycket tid och att jag måste bromsa in på deltagandet.

Avslutade trots det alldeles nyss det fjärde samtalet i rad med mina fellow activists för att stämma av att gänget från Stockholm, inklusive jag själv, kan åka söderut med samma tåg i början av nästa vecka. Nån måste ju vara den som är den som talar för den utfiskade torskens rättigheter. Och nån måste vara den som är den som ser till att budskapet går in nångång.

Själv ser jag fram emot en tågresa genom Sverige med mitt lejon till andlig guru.

Mrs M stal min själ!!!

Mitt alldeles egna orakel, mrs M i Singapore, stal antagligen min själ när hon spådde om min framtid och berättade att jag aldrig kommer bli lycklig. För hela den här veckan har jag varit så trött, så trött. Köldskadad är jag dessutom och säkert inne på T - 2 dagar innan jag ramlar pga isen.

Om ni ser en jävligt glad, skallig och flummig tant med en massa konstiga märken i pannan, en mp3-spelare runt halsen och en cigg i handen som rockar loss på barerna i Singapore kan ni väl slå mig en signal? Tack.

fredag 1 februari 2008

KLM vill förstöra jorden

Det tål att sägas igen. KLM suger fett.

Flygbolaget visar filmen "the Global Warming Swindle" ombord på flyget mellan Singapore och Amsterdam. Och de har ingen motvikt bland dokumentärerna heller. Då flyger jag hellre med nåt av bolagen som svenskan skrivar om som ofta är försenade än att känna sig utsatt för en komplott på 10 000 meters höjd.

Orderdjup på Eric B

Total tristess på jobbet. Jag är åter i stadiet när det är roligt att uppdatera orderdjupet för Eric B. Såg nu att aktien ändrat ticksize till 0,1. Somebody hand me a rifle.

En massa tomma blad

Nu vet jag vad det är som saknas. Boken! Min bok, den som jag ska författa. Undrar om jag kan få tjänstledigt i två månader för att skriva en bok. Kollade med Peter i om jag kan hänga där.

Där får jag vara i fred. Och där är jag avslappnad.