En oväntad komplimang

Den långsamma kampen för att inte bryta ihop av arbetsbelastning har gått i stå. Skickade ett långt, pedagogiskt mejl till min chef igår där jag beskrev tidigare incidenter på jobbet i Danmark då två av fyra skribenter bröt ihop totalt och fem månader senare hade alla slutat. Och att jag kommer hamna där om jag ska göra onödigt dubbelarbete.

Min chefs kommentar på veckomötet:
- Jag måste verkligen säga att du är så otroligt bra på att skriva. Din styckeindelning är dessutom helt fantastisk, du förmedlar verkligen en känsla när du skriver!

Inte ofta man får en strudlande kommentar för sin förmåga till styckeindelning. Men även en sån är en komplimang värd att lägga på minnet. Han höll med mig också, och hjälper mig med prioriteringar om jag måste låsa in mig på toa för att storgråta igen.

Skåne-J och jag hade veckomöte på tfn igår när jag kom hem. Vi kom fram till att vi båda lider av någon form av störning. Eftersom störningarna liknar varandra så är vi så bra vänner. Jag lovade att arbeta på kokainplantage (cocaplantage?) när vi drar till Sydamerika. Argumentet var "Varför inte?". J:s och min spanskavokabulär kommer differentiera sig något när vi landar i Skandinavien igen.

Till sist ett stort lycka till till Wibsen som flyttade till Oslo igår. Hoppas allt löser sig!