Under fem minuter är jag glad att min kropp fungerar som den ska. Sen dör jag. Vaknade kl. 05 och borrade in mitt huvud mellan S skulderblad för att gömma mig från den onda världen som kastar pilar i min livmoder.
Vände mig om till sist. Då vänder S på sig, klämmer på min rumpa och frågar om det är min rumpa. Hon är rolig när hon pratar i sömnen.
tisdag 20 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar